Västerbottniska perspektiv: Del 8, hemma hos Göran Nordahl i Hörnefors
I den lilla bygden Hörnefors växte fem Nordahl-bröder upp som förändrade hela den svenska fotbollshistorian. Jag tog mig dit och besökte den enda levande brodern, Göran. Genom albumen han sparat med foton och urklipp pratade vi om en syskonskara som saknar motstycke. Det blev ett samtal om varför Gunnar hade passat bra in i dagens fotboll, de fina svensktraditionerna i Italien och mycket mer.
När bilen rullar in i bygden får man genast indikationer på att det historiska arv som finns. Majestätiskt står en statuerad Gunnar Nordahl och blickar ut. Bakom honom står ett museum i hans ära. Och snett till höger finner vi Nordahlsvallen. Det är en blåsig förmiddag i den lilla tätorten Hörnefors, ca 2,5 mil söder om Umeå. Det var här som en syskonskara på tio personer föddes på 20-talet. En av dem kom att bli en av Serie A: s främsta målskyttar genom tiderna. En annan blev proffs i Atalanta. En annan blev proffs i Roma. Det var en extraordinär brödraskara som öppnade en dörr som tidigare varit stängd. Sverige hade aldrig tidigare tillåtit proffs, men Gunnars övergång till Milan blev ett startskott.
Göran Nordahl blev aldrig proffs i Italien. Men han var precis som sina bröder en begåvad fotbollsspelare och representerade b.la IFK Norrköping. Det är med öppna armar han välkomnar mig. Efter lite oklarheter hittar jag slutligen huset och brevlådan med namnet Nordahl tydligt skrivet. Här bor han och frun Inga-Brita.
Till en början ser det ut som vilken villa som helst. Men när jag äntrar vardagsrummet ser jag en tavla på brödraskaran. Det är när Göran sedermera öppnar skåpet med högar av pärmar och urklipp som man verkligen börjar förstå:
– Tur man har sparat allt så man minns, säger Göran.
Göran är den yngsta av bröderna. Han och tvillingbrodern Gösta föddes i november 1928. Sedan Gösta dog 2003 är han den enda av bröderna som lever. Precis som de övriga bröderna inleddes fotbollskarriären i Hörnefors IF.
– När jag var 13 år började jag och Gösta i ett pojklag i Hörnefors. Bertil, Knut och Gunnar spelade i A-laget då.
När ovan nämnda trio hade tagit steget från Hörenfors lämnades stafettpinnen över till Göran och Gösta.
Vad det svårt att komma in i A-laget sett till det avtryck dina andra bröder hade lämnat och vilka förväntningar folk måste haft på dig och Gösta?
– Nja, man gjorde vad man kunde.
Var det bara fotboll för dig på den tiden?
– Det var mycket fotboll. Men det var också annat. På vintern var det ishockey som gällde för mig. Det var antingen det eller skidor. Det var trevligt med hockeyn, vi hade ett riktigt kanongäng här i Hörnefors.
Men fotboll har alltid varit nummer ett för dig?
– Självklart!
Göran skulle inte bli kvar i Hörnefors förevigt. Han gjorde lumpen i Linköping och pendlade till Norrköping för spel med fotbollslaget. Ett lag även broder Gösta spelade i. Men tillslut kände Göran att han inte trivdes och saknade livet i Hörenfors. Så han tog sitt pick och pack och flyttade hem och började jobba som leverantör på pappersbruket. Gösta stannade kvar i IFK Norrköping och vann SM-guld. Försvarsspelaren Göran fortsatte sin karriär i Hörenfors IF – parallellt med att bröderna lämnade starka avtryck i fotbollsvärlden.
I Milano utvecklades Gunnar till en alldeles enastående anfallare. Göran minns hysterin:
– Jag var nere i Italien en gång i en månad. Jag minns särskilt en match på San Siro. Milan mötte Fiorentina där Gunnar Gren spelade. Det var en dansk som hade ersatt honom i Milan. Så det var dansken, Nisse Liedholm och Gunnar. Milan vann matchen med 2-1 och Gunnar gjorde ett drömmål. Dansken drev ned bollen mot kanten och hittade Gunnar med ett perfekt inspel, han vände sen som på en femöring och bara smällde till och bollen steg rätt upp i krysset. Fantastiskt. Och vilket jubel det var. 60 000 på läktarna. Helt otroligt. Efter matchen när vi skulle hem var det kaotiskt. Alla skulle klappa om Gunnar och vi fick tillslut ta hjälp utav polis för att ta oss därifrån.
Göran spinner vidare:
– Han var kung i Milano. En sådan skytt. Folket hade aldrig sett något liknande. Han var som gjord för att vara skytt och var lika bra med högern som med vänstern.
Tror du Gunnar hade varit en bättre spelare i dagens fotbollsvärld?
– Självfallet. Med allt material som finns idag hade han kunnat vara ännu bättre än han var. Vi hade spikade dobbar på den tiden. Det skar ibland in på fotsulorna och gjorde riktigt ont.
Inga-Brita kommer in i vardagsrummet och berättar om när Gunnar brukade besöka dem i Hörenfors:
– Gunnar kom ofta förbi hit. Och alltid hade han en massa journalister efter sig. Alltid när han kom hit ville han ha palt. Journalisterna hade ju oftast aldrig någonsin smakat på det, så det kom som en chock. Palt, smör och lingonsylt skulle det vara.
Händer det att journalister och supportrar ringer nuförtiden?
– Det händer ibland, men det blir allt längre mellan gångerna. Det var länge sedan det hände sist.
Göran återgår till Italien:
–Gunnar var egentligen först med att bli proffs. Det var han och en annan kille, Hasse Jeppson som var otrolig duktig.
Jag frågar Göran om han sett att Jeppsson gått bort nyligen.
– Nej det hade jag missat. Vad tråkigt.
Jag glider in på ämnet om hur italienare oftast betraktas som bättre på att vårda sina gamla hjältar jämfört med i Sverige.
Var det någon skillnad på bemötandet kring Gunnar i Sverige kontra Italien?
– Det blev som lite mer naturligt i Italien. Det var ju trots allt där han var som bäst.
I övrigt har vi en ganska fin svensktradition i Italien. De flesta som spelat där blir omtyckta…
– Ja verkligen. Alla svenskar var omtyckta i Italien. Nisse Liedholm, Gunnar Gren m.fl.
Och så har det fortsatt till modern tid och Zlatan…
– Sannerligen. Han är speciell Zlatan. Speciell på ett bra sätt.
Vi fortsätter att bläddra och upptäcker bilder på många gamla stora hjältar. Agne Simonsson skymtar. Nacka Skoglund likså.
Varför tror du Sverige producerade så många bra spelare förut jämfört med idag?
– Det är samma som med fotbollen här i trakterna. Det finns så mycket annat nuförtiden. Vi idrottade bara på min tid.
Vi bläddrar vidare i fotoalbumen. Det är en enastående samling. Svensk fotbollshistoria finns samlad i dessa pärmar. Göran blir lite ledsen när han ser ett gammalt Hörnefors-lagfoto: ”Alla är borta nu, det är så tråkigt…”
Han berättar om hur man miste ett syskon tidigt som på besök i London råkade ut för en olycka. Stämningen blir aningen sentimental. Vi bläddrar vidare och fastnar på ett annat gammalt lagfoto. Han pekar och visar några kusiner och kommenterar att de var "födda till att spela fotboll”.
Det var alltså inte bara ni bröder som var duktiga fotbollsspelare. Vad är hemligheten? Varför var så många, så duktiga?
– Vet du Karl, på den tiden var det bara fotboll som gällde. Det fanns inget annat. På vintrarna var det lite skidor sådär, men det var fotbollen som gällde. Vi höll igång så mycket vi kunde. Vad skulle vi annars göra?
Han pekar på ett Lycksele-lag: ”Fantastisk upplaga, otroligt bra. Skellefteå hade också ett bra gäng. Och Boden.”
Det verkar som att Norrlandsfotbollen var stark då. Varför är den inte det längre tror du?
– Jadu…det är lite som jag sa tidigare. Det finns så mycket annat som lockar nuförtiden.
Hur ser du på fotboll nu kontra då?
– Det var mer harmoni på min tid. Som det blivit idag med alla pengar…
Inga-Brita kommer in i vardagsrummet igen. Hon har gjort kaffe - och kakor finns det gott om. Det är med många intryck jag sörplar i mig kaffet. Jag berättar att jag ska ned och se på fotboll i Italien om några veckor.
– Vad trevligt, svarar Göran. Och om det blir några bekymmer så kan du alltid säga att du känner mig. Då löser det nog sig.
Bröderna Nordahl:
Bertil Nordahl (1917-1998)
Centerhalv som via Degerfors och Örebro hamnade i Atalanta. Var 1948 med och tog OS-guld för Sverige och vann samma år Guldbollen.
Knut Nordahl (1920-1984)
Högerback som vann OS-guld 1948, Guldbollen 1949 och VM-brons 1950. Blev svensk mästare med IFK Norrköping fem gånger och senare proffs i Roma.
Gunnar Nordahl (1921- 1995)
Fyra SM-guld med IFK Norrköping och fyra skytteligasegrar i Allsvenskan. Blev skyttekung i Serie A fem gånger och vann två ligatitlar med AC Milan. Serie A: s tredje bästa målskytt genom alla tider. Vann OS-guld med Sverige 1948 och tog hem Guldbollen 1947. Hedersmedborgare i Umeå Kommun och förärad med en staty i Hörnefors.
Gösta Nordahl (1928-2003)
Tvillingbroder med Göran. Vann SM-guld med IFK Norrköping 1952 och spelade Allsvensk fotboll för Holmsund. Spelade en landskamp, mot Finland 1957.
Göran Nordahl (1928)
Tvillingbroder med Gösta som han spelade i IFK Norrköping. Vände hem till Hörnefors där han idag är bosatt.
Det här var den åttonde intervjun i min artikelserie Västerbottniska perspektiv, mer info här.
