Krönika: Kapten Upprättelse
Valsta Syrianska har sista året tvingats på en annan skepnad långt ifrån det vi supportrar vant oss vid under åren. Fart, dribblingar och ett stabilt grundspel var många år Valsta Syrianskas klara signum, av detta syns ingenting idag. Dagens uppställning är både trött och förvirrad, kalla den värdelös.
En av dramats stora rollinnehavarna till bov finner man hos vår regissör till tränare, i sin hand håller han en kompass som avmagnetiserats så tråkigt att visarna snurrar häftigt åt alla håll vid minsta beröring. Men spelarna är inte offer för en galnings ensamma direktiv, utan envisas självmant med att bilda en motpol som stöter bort ett manus som i sitt öde kunnat bli riktigt bra.
Ute på sjön, flera hundra år tillbaka och innan kompassens begynnelse, seglade sjömän lyckosamt efter att ha positionerat sig efter stjärnorna. Med små medel, himmelska färger och en analytisk blick hittade sjömännen alltid tillbaka till hamn. Vackert.
Valsta Syrianska är nu farligt nära nedflyttning, och vi är direkt inblandade i ett slag där vi mycket väl kan dräpas.
Inför slutspurten kan vi lika gärna falla ner och dö. Eller? Ett bättre förslag är att dra lärdom av de gamla mästarna till sjöfarare, de som navigerade i blindo men alltid rodde hem. Vi har fortfarande chansen till upprättelse trots en mycket sargad besättning och en enögd kapten, att hitta vindar till våra segel som tar oss mot lugnare vatten.
Vi supportrar begär inte mycket förutom ett hjärta som pumpar kraftigt i nittio minuter. Detta har vi knappt sett spår av denna säsong. Ska vi sjunka mot avgrunden så gör vi detta tillsammans med flaggan i topp. Tränare, spelare, styrelse och supportrar, är vi alla på något sätt inblandade i vad som mycket väl kan vara klubbens sämsta säsong någonsin.
Vi har alla vårt ansvar. Står vi bakom varandra, enade, så överlever vi. Överlever Valsta lovar jag och andra supportrar att glömma. Glömma denna säsong där våra klubbfärger skändades och tröjan vår förpestats med ett olidligt stank.
"- Kapten!! Kapten! Motorn funkar inte, kompassen är ur slag och vi ser inte stjärnorna däruppe för allt moln som är i vägen! Vad skall vi göra?"
Kaptenen vänder sig om mot sin besättning och brister: "-Då använder vi årorna grabbar."
Dags att ro hem vår upprättelse genom ett jävligt hårt arbete framöver!
