Krönika: Vad gör ni? Res på er!
Jag kommer aldrig att glömma bort min första Syrianska match. Det var det coolaste jag hade upplevt som en liten grabb, när jag satt bredvid dem stora grabbarna i Valsta klacken med min familj. Men vad hände med klacken som sjung ut sin stolthet över Märsta laget som var Kellefenies stolthet?
Ju äldre jag har blivit desto mer har mitt intresse svalnat för detta lag och jag tycker inte att det är ett dugg konstigt att det har blivit på detta sätt. Ett lag utan publik är inget lag som intresserar mig något speciellt.
Men det har inte alltid varit så, det fanns en tid då laget hade sådant stort stöd av fansen att vi nästan avancerande till superettan. Det fanns en tid då alla Kellefenie satte färg på läktarna, de dansade och hade roligt som det vore sin brors bröllop man gick på. Men så fort det gick lite emot så flydde alla, så fort folk tyckte att dem hade blivit för fina att heja fram sitt lag så stack dem. Det är delvis erat fel att folk inte längre kan nämna Valsta Syrianska med stolthet.
Sveriges skönaste klack
Tur var det att Valsta slog Helsingborg i svenska cupen så att jag vaknade ur koman och den första frågan jag ställde mig själv var:
Är det inte dags att vi erövrar platsen som Sveriges skönaste klack igen?
Vi kanske inte är lika många som Syrianska FC ifrån Södertälje, men dem kan aldrig ta ifrån oss dem egenskaperna som gör oss så speciella som vi är. Vi Kellefenie skäms inte, det är vi som dansar när alla andra sitter, det är vi som sjunger när alla andra är tysta och det är vi som äter upp all mat innan någon annan ens har fått chansen till en tugga.
Så hur ni har lyckats med konststycket att tysta era egna som inte längre ser fram emot Valsta Syrianskas matcher, det kan jag inte förstå. Vi har glömt bort att bönderna ifrån Keller bara för endast några år sedan var syrianska laget nummer 1 i Sverige. Glöm aldrig det.
Kärlek
Som vanligt så har styrelsen varit lojala mot klubben och värvat så gott dem kan, kanske saknas det lite bredd i truppen men tro mig det är inte det som sänker oss. Klubben har den senaste tiden haft det lite knackigt i seriespelet och det anser jag vara pga att publiken inte längre stöttar dem till högre höjder.
Ge spelarna den kärlek dem behöver så kommer dem att svara med en kyss, (den må vara äcklig och blöt, men det min vän är äkta kärlek) för hjärtat segrar alltid till slut.
Bakom oss i styrelsen så har vi familjen Karademir och med flera som skänker mycket av sin tid och tankar på laget. Med detta hjärta för klubben så finns det inget som kan sinka en helhjärtad satsning ifrån ledningen, spelarna och fansen om vi bara bestämmer oss för att göra det yttersta som krävs. För har verkligen lag som tex Gröndal och Forward större kapacitet än oss, jag ställer mig ytterst tveksam till detta.
Jalla Gabore
Så stå upp för eran klubb, stå upp för erat folk och stå upp för att försvara alla som älskar Valsta Syrianska. Bli budbäraren som sprider hoppet om framtidens lyckor, som ska skina upp våra dagar. Få dem vilande själarna att börja prata om laget igen, ge Daniel Sürer lyckan att få uppleva dem magiska stunderna som storebrorsan William gång på gång fick uppleva som ung.
Tihe Umtho Suryeyto!!!
Må du hålla om dina bröder och systrar när den flammande örnen sträcker ut sina vingar med stolthet för att visa den rätta vägen till framgång.
