Värnamos inledande försäsong 2025.
IFK Värnamo har spelat fyra träningsmatcher inför den kommande tävlingssäsongen, med blandade resultat.
Värnamo har spelat fyra träningsmatcher sedan nyår och härnäst väntar svenska cupen. Personligen följer jag träningsmatcherna med begränsat intresse, det syns ofta att lagen är under uppbyggnad och man ska akta sig för att dra för stora växlar av insatserna. Ett lag kan se bra ut på försäsongen och sedan floppa när det börjar riktigt, och vice versa.
Den första matchen var mot Norrköping och den förlorade Värnamo med 1-0. Smålänningarna bjöd upp till kamp och visade mycket vilja samt en positiv laganda. Värnamo hade ett relativt kompakt försvar under matchen men släppte ändå till en del chanser, man var därmed ojämna ur den aspekten. På mitten var pressen bitvis bra, bitvis dålig. Värnamo försökte anfalla via snabba omställningar och det funkade bra under den första halvleken men desto sämre efter halvtidspausen vilket delvis kan förklaras med många byten. Det skedde också en del onödiga bolltapp i matchen.
Den andra bataljen var mot danska Bröndby och den spelades i Portugal. Matchen var en del av turneringen ”Atlantic Cup”. IFK vann mötet med 3-2 och imponerande när det kom till passningsspel och press. Man skapade också en del chanser, både Kalu samt Alsalkhadi såg intressanta ut med fina individuella prestationer. I defensiven blev det alltså två insläppta mål och båda kom via fasta situationer, vilket för övrigt var något som man hade övat på inför matchen. Sett över helheten så var det dock en bra prestation från Värnamos sida och en välförtjänt vinst.
Försäsongens tredje match var mot Brentfords reservlag som bestod av yngre förmågor. Värnamo öppnade matchen svagt där man hade svårt att komma in i tillställningen när det kom till press och bollbehandling. Man kom dock in i matchen och efter tjugo minuter var det Värnamo som styrde och ställde. IFK hade dock svårt med att skapa farliga chanser i engelsmännens straffområde. Defensiven gjorde det dock hyfsat, målet man släppte in var på straff. Efter ordinarie tid slutade matchen 1-1, och straffläggningen vann Brentford med 4-2. En rolig notering är att Värnamo hade fem egenfostrade namn i startelvan, dessa var Winsth, Thern, Johansson (den yngre), Bozicevic och Bilalovic. På bänken satt för övrigt Freij, Edgren och Rosander som också är från de egna leden.
Den sista matchen var mot Rosenborg och norrmännens förstaelva var reservbetonad. Återigen började Värnamo ganska svagt men efter en kvart så växlade man upp och var det bättre laget. Man lyckades skapa tre-fyra bra chanser. Många av anfallen gick genom Bilalovic som stod för en bra insats. Han var giftig i området mellan motståndarnas mittfält och backlinje. IFK lyckades dock inte sätta någon av sina chanser och efter pausen blev det mer av ett ställningskrig med mycket spel i de centrala zonerna. Fram mot slutet av drabbningen var dock Rosenborg bättre och man tryckte ner IFK. Det blev en mållös tillställning, den efterföljande straffläggningen vanns av norrmännen med 3-1.
Det är svårt att dra några generella slutsatser utifrån matcherna eftersom det varit skiften i elvorna och många byten. Matcherna har också delvis sett annorlunda ut. Jag skulle dock vilja ge lite extra ros till Bilalovic som varit en konstruktiv offensiv kraft och skulle kunna utvecklas till en nyttig poängspelare. Liknande saker sas dock på försäsongen för två år sedan och i slutändan blev det blekt. Det vore dock intressant att se honom från start i cupen.
Även Alsalkhadi har varit bra under försäsongen och han har fått spela som anfallare. Under Allsvenskan 2024 visade han att han besitter bra teknik och snabbhet. Han såg intressant ut med sitt direkta spel där han ständigt ställde frågor till sina motspelare. Om han får en ”riktig chans” och får vara skadefri så kan han få ett genombrott på den allsvenska scenen.
Vilka motståndare väntar i Svenska cupen?
För Värnamos del väntar Trelleborg, Degerfors och AIK, och man möter lagen i den ordningen som jag nyss beskrev. I gruppen får AIK ses som den tydligaste favoriten medan Trelleborg har svårast utgångsläge. Värnamo och Degerfors är två jämna lag, och det kan gå lite ”hur som helst” i det mötet
Trelleborg FF mötte Värnamo ifjol och då blev det vinst med 1-0 i en avslagen match. I Superettan-säsongen som följde så blev skåningarna sjua och man var således varken med i toppen eller botten. Det var ett ojämnt lag som i sina bästa stunder visade prov på en väldigt stabil defensiv. Offensiven var dock blek och man hade ingen pålitlig målskytt vilket gjorde det svårt att ta få ett lyft i tabellen. Trelleborgs trupp är ganska tunn och det finns inga spelare med några större meriter.
Degerfors IF vann Superettan ifjol och var seriens klart bästa lag, särskilt under hösten där man gick som tåget. Inför återkomsten i Allsvenskan har man sålt flera spelare och tagit in nya, laget försöker minst sagt rusta upp. Bland nyförvärven är Omar Faraj den hetaste, han var fantastisk i Allsvenskan 2022 och kommer bli en svår motståndare för IFK. Även mittbacken Pikkarainen är en hyfsad spelare i en allsvensk kontext, en indikation på det är att han är landslagsspelare för Finland. I truppen finns också Pihlström som spelade där förra året. Han blev utsedd till årets unga spelare i Superettan och 18-åringen har en hög potential, det är en snabb och dribblingsbenägen lirare. Ser man över helheten så har Degerfors potential att klara sig kvar i Allsvenskan. Det kommer bli intressant att se cupmatchen mellan Värnamo och ”degen” eftersom det ger en fingervisning kring hur styrkeförhållandena ser ut inför seriespelet.
AIK är det sista laget och gruppens självklara favorit. De gulsvarta blev trea förra året och fick ett lyft när Thomasen tog över efter Berg. Den förstnämnde lyckades få AIK att bli ett fysiskt orienterat och cyniskt lag som tog flera uddamålssegrar. Även i AIK har det skett en del rotation och det tyngsta tappet är Pittas som gått till CSKA Sofia. I laget finns dock fortfarande Saletros kvar som är en av Allsvenskans bästa mittfältare. Bland nyförvärven finns det hittills inga fixstjärnor som andas SM-guld, jag räknar alltså exempelvis inte in mittbacken Benkovic och ytterbacken Uronen i den kategorin.
