Västerbottniska perspektiv: Del 2, Andreas Hermansson om tillvaron i UIK och rivaliteter i länet
Med 185 matcher och 68 mål i den blåa tröjan är han en av de allra största i UFC: s historia. Men det är inte på den blåvita sidan av Gammliavallen han numera är verksam sedan karriären tagit slut. Sedan fjolåret arbetar han för den svartgula skutan – en fotbollsplan ifrån sin forna arbetsgivares kontor. Jag tog mig ett snack med Andreas Hermansson och pratade om rivaliteter i länet och hur det är att befinna sig hos Umeå IK.
Genomblöt av en cykeltur på tunga oplogade vägar anländer jag till UIK: s kansli. Det är en fräsch lokal jag stiger in i. Nytt och rent. En trappa upp väntar Andreas Hermansson. Mannen som via Flurkmark och Sandåkern anlände till Umeå FC 1990. Fyra år senare lämnade han sin hemstad och begav sig ut på en resa via Trelleborg, IFK Göteborg, Hammarby, Enköping, Sundsvall och slutligen hem till Umeå och UFC igen. Höjdpunkten, tiden i Hammarby, där han var med om klubbens historiska första SM-guld med en andraplats i skytteligan minns grönvita anhängare gladeligen. Vi går in i ett av de större kontorsrummen med utsikt över en snötäckt fotbollsarena. Sedan fjolåret är det här han har arbetat som sportchef för Umeå IK.
Andreas, vad innebär din roll som sportchef egentligen?
– Det handlar mycket om att rekrytera för det sportsliga. Övergångar och kontrakt b.la.
Känns det konstigt att jobba på den här sidan T3 Arena hos UIK och inte borta hos UFC?
– UFC är självklart väldigt speciellt för mig. Jag hade tänkt och tyckt mycket som spelare. Så när jag fick frågan från UIK var det egentligen ganska självklart. Man ville prova på det.
Finns det någon form av rivalitet mellan UIK och UFC?
– Det är väldigt viktigt att inte ha det för fotbollen i staden. Det handlar snarare om att hitta synergier och samarbeten för att nå målet. Men klart, visst kan det vara lite konkurrens på vissa punkter. Det kan vara någon sponsor eller så.
Om vi fokuserar på damsidan, ser du någon rivalitet UIK och Sunnanå emellan?
– Klart det finns lite konkurrens…
Men inte på Björklöven-Skellefteå AIK-nivå direkt…?
– Nej det är klart. Den rivaliteten är så lång. Men det är klart att det sporrar varandra med två lag så pass nära varandra.
När Balticgruppen gick in med ett tillskott till UIK var det med ”UIK: s starka varumärke” som motivering. Från UFC-håll menades det att det inte går att säga att UIK har ett starkare varumärke än UFC. Vad har du att säga om det, går det att mäta ett varumärke?
– Nja. Men man kan säga att UIK: s varumärke är större ute i Sverige. Även till viss del i Europa. Vi var ju egentligen det första seriöst satsande damlaget, så folk känner igen namnet.
UFC har en vision att 75 % av truppen ska bestå av lokala spelare. Har ni något liknande i UIK?
– Nej det skulle jag inte påstå. Inte så uttalat. Men eftersom vi är en klubb med små resurser är vi självklart jätteberoende av våra egna talanger.
Vad är målet för säsongen med UIK?
– Vi vill stabilisera oss. Försöka hitta pusselbitar. Många idag håller hög nivå och det är många landslagsspelare i truppen.
Du har varit verksam inom både UFC och GIF Sundsvall. Varför tror du Sundsvall har ett etablerat fotbollslag i eliten men inte Umeå?
– Sundsvall tog chansen när de fick den med en ny arena och stöd från näringslivet. Det finns helt andra möjligheter där.
Någon teori om varför även Gävle kan ha ett etablerat elitlag?
– Gefle har en extrem strategi som faktiskt sticker ut i hela Sverige. Dom gör det verkligen riktigt, riktigt bra. Arbetet med kontinuitet och hur spelare värvas till ett system har verkligen gett resultat. Sedan ligger de bättre till i landet än Umeå.
Vad är den största skillnaden på det UFC du lämnade (1994) och det UFC du kom tillbaka till (2007)?
– Det var en helt annan nivå när jag kom tillbaka. Spelartruppen, organisationen, ja nästan allt. Under första sejouren var UFC på väg uppåt och hade många bra spelare. Förutsättningar var bättre då. Ekonomin var inte lika viktig. Det var lättare. Men det går knappt att jämföra, allt är annorlunda idag.
Det finns de som påstår att UFC tar hand om sina gamla spelare dåligt. Är det något du håller med om?
– Det är viktigt att ta hand om sina gamla profiler. Det handlar om tradition och kontinuitet. Traditioner ska bevaras.
Vad är ditt favoritminne från tiden i UFC?
– Egentligen är det bara att jag fått vara med. Jag är väldigt tacksam för chansen de gav mig och möjligheten att kunna leva på fotbollen.
Hur är ditt förhållande till UFC idag?
– Jag är alltid på plats och ser hemmamatcherna. Det var verkligen jättesynd att de åkte ur Superettan. Hösten var bra men det var nog våren som gjorde så att de åkte ur.
Vad tycker du om ungdomssatsningen klubben startat igång?
– Jättebra! Det tar några år att få det på plats. Men det är bara att jobba vidare med det. Det är bra för fotbollen i staden. Hoppas bara alla inser ansvaret och samarbetar.
Var ser du UFC om tio år?
– Det beror mycket på vad de gör. Ett rimligt mål är Superettan.
UIK då?
– Förhoppningsvis är vi ett lag att räkna med. Jag hoppas vi fortsätter att driva på damfotbollen och varumärket UIK framåt. Samt fortsätta att utbilda spelare.
Detta var den andra intervjun i min artikelserie "Västerbottniska perspektiv", mer info här.
