Västerbottniska perspektiv: Del 5, Håkan Lundström om Skellefteåfotbollen
Stadens ishockeylag vann i torsdags SM-guld och befäste platsen som Sveriges bästa lag. Men hur står sig fotbollen i Skellefteå egentligen? Jag tog mig ett snack med f.d. GIF Sundsvall och IFK Norrköping-spelaren tillika Myckle-sonen Håkan Lundström för att reda ut det hela.
Håkan föddes och växte upp i Myckle, ca 5 km väster om Skellefteå, tillsammans med sin 8 år äldre syster, två år äldre bror och en syster som är två år yngre. Det var tävling och fotboll som gällde. "Det var fotboll på lunchen, hemma i köket, efter skolan och all ledig tid. Skolan blev något lidande. Mina föräldrar jobbade ofta både dag och natt och var kanske inte de förebilder som jag hade önskat när det gäller just skolarbetet", medger Håkan. "Med det menar jag att dom skulle varit mer aktiva i mitt lärande, men jag vet att det helt enkelt var tuffare förr och de prioriterade arbete/inkomst.”
Beskriv kortfattat din bakgrund som fotbollsspelare och tränare.
– Det är svårt att kortfattat beskriva detta eftersom fotbollen var en del av mitt liv i uppväxten. Min egentliga enda stora besvikelse var när jag inte fick följa med och spela match borta mot Bjurfors som 10-12 åring, Myckle hade ju bara ett pojklag och samling var vid gamla skolan och det fanns helt enkelt inte plats för mer än 11 spelare i taxibilen dit.
Håkan fortsätter:
Det som skilde Myckle IP, det som i dag heter Rickvalla och vår bostad var Bjurån, men det löste pappa genom att själv bygga en gångbro så det gick mycket fortare för oss att ta sig till och från. Framförallt när mamma blåste i visselpipan då visste man att maten var klar och dags att omgående komma hem.
Jag började min karriär i Myckle i pojk, junior, B och A-lag vidare till Skellefteå AIK (gamla div. 2) vidare till Allsvenskan med spel i GIF Sundsvall, BK Derby och IFK Norrköping, sedan tillbaka för spel fyra år i Skellefteå AIK då i näst högsta serien. Som-50 åring fick jag återfall som spelare med Citykamraterna och div. 4-spel i två år och nytt återfall som 60-åring i div 6 med Sörböle FF (Sunnanås andralag) och nu är jag i Sunnanås div 5-lag. Tränat har jag också gjort, i Clemensnäs tre säsonger (två som spelande) Morön BK ett år, Bureå två år, Bergsbyn fem år, Kågedalen två år. Jag har haft hand om Västerbottens distriktslag vid två tillfällen, vi gick till slutspel med pojkar -81 och till final med pojkar -94 jag har också varit utbildare i Västerbottens Fotbollsförbunds regi i åtskilliga år.
På vilket sätt är du involverad i fotboll idag?
– Jag har inga åtagande, utan just nu är jag ”bara” spelare i Sunnanås A-lag, div 5. Det är ca 45 år efter debuten i div 3 mot Obbola borta 1968.
Hur stark skulle du säga att Skellefteå-fotbollen står sig just nu?
– Skellefteå är idag en ishockeystad och har varit det de senaste 25 åren, herrfotbollen var stark i mitten av 80-talet när vi spelade i landets då näst högst serie. Förutsättningarna idag är kanske bättre än vad som kan erbjudas i Umeå med vårt ”Bolltält” på Morön och bollhallen på Norrvalla. Herrfotbollen i div 2 och damfotbollen i allsvenskan är väl vad som är realistiskt för en kommun i Skellefteås storlek, lite plus på dam och lite minus på herrfotbollen.
Finns det någon upplaga av ett gammalt Skellefteå-lag som du tycker har utmärkt sig positivt?
– I slutet av 50-talet kvalade AIK till allsvenskan men förlorade mot Hammarby. AIK hade i början av 70-talet ett bra lag med b.la. ”Laddala” Renberg som gick till Allsvenska Djurgården. Jag var själv med t.o.m. -74 innan jag spelade i Allsvenskan med Giffarna Sundvall. Men jag tror dock att bästa laget kanske var i mitten av 80-talet, innan jag avslutade min elitkarriär med AIK där vi hade många mycket duktiga spelare.
Är det stor skillnad intressemässigt på herr- och damsidan i Skellefteå? Morön/Skellefteå FF kontra Sunnanå.
– Det är tyvärr fortfarande dålig intresse när det gäller damfotboll i Skellefteå, så svaret på frågan är att det inte än så länge visat sig vara någon fördel att Sunnanå spelat i högre serie än Morön BK och Skellefteå FF.
På hockeysidan finns en lång och utpräglad rivalitet mellan Björklöven och Skellefteå AIK. Finns det eller har det någon gång funnits någon form av rivalitet mellan Umeå och Skellefteå på fotbollssidan?
– Absolut, i början av 70-talet när vi mötte Holmsund, då det var det derby, de matcherna betydde mycket mer än många andra.
Tror du det på sikt är möjligt för Skellefteå att ha ett elitlag i fotboll? Eller finns det någonstans inpräntat att UFC alltid är nummer ett i länet och det är dit man som Skellefteå-spelare vill gå om man vill utvecklas?
– När det gäller herrfotboll tror jag att Skellefteås vision ska vara att försöka nå Superetten, (skjuta lite över målet) och Umeås ska var att nå Allsvenskan (skjuta lite över målet) För att spela allsvensk fotboll på herrsidan krävs otroligt stora insatser ekonomiskt så det är nog bara stora städer typ Luleå, Umeå, Sundsvall och Gävle i Norrland som har möjligheter att nå ända fram.
Du har garanterat sett många lovande talanger genom åren. Vad tycker du är det tydligaste karaktärsdraget som utmärker en lovande fotbollsspelare?
– Det absolut starkaste karaktärsdraget är definitivt viljan. Vill man inte så når man ingenstans, sen är det enligt min uppfattning speluppfattningen. Den lär man sig genom att analysera alla situationer man varit med om och ta lärdom av dessa och det är väldigt individuellt hur man tar till sig vad som sker runt omkring sig i spel. Jag brukar säga att man ska ha koll på 24 stycken på en match, 11 motspelare, 10 medspelare samt domare och två assisterande. Domare och assisterade? Visst spelar jag på ett annat sätt när jag vet att domare och assisterande ser vad jag gör!
Var ser du Umeå FC om tio år?
– Förhoppningsvis minst i Superettan.
Varför tror du Norrlandsfotbollen generellt sätt är så underlägsen jämfört med övriga Sverige?
– På damsidan är man ännu inte underlägsen, på herrsidan beror det på intresse och förutsättningar, (fotbollsmässiga och ekonomiska) vi behöver fler inomhushallar för att kunna bedriva fotboll hela året.
Håkan avslutar och knyter ihop säcken:
– Trots att jag inte prioriterade skolan har jag ändå haft det väldigt bra, spelat elitfotboll i 15 år och genom fotbollen besökt ett 15-tal länder, jag har fått ett väl avlönat jobb, familj, barn, barnbarn och jag är snart pensionär, 63 i höst och räknar med en väl tryggad ålderdom med motion i lämplig mängd.
Det här var den femte intervjun i min artikelserie "Västerbottniska perspektiv", mer info här.
