En helg har passerat - o vilken helg...
Förra helgen var minst sagt intressant för HBK. Två matcher spelades och en rykande het lagfest ägde rum på Julivallen. Matcherna var väl inget att lägga på minnet och festen är det nog inte alla som minns heller. Två förluster och en minnesförlust?
På lördagen åkte A-laget ner till Malmötrakterna för att möta division 2-laget Kvarnby. Ett riktigt bra test, med andra ord. Det visade sig ganska snabbt att HBK inte var helt förberedda på matchen, för det var Kvarnby som tog kommandot direkt. De var spelskickliga och HBK hamnade lite fel på många positioner. Faktum är att HBK ska vara glada att de inte fick ett mål i baken redan efter bara någon minut, då Kvarnby hade en dubbelchans. Men HBK lyckades avstyra det mesta utan att se speciellt stabila ut. Ofta var det en försvarstå eller en slarvig sistapass som hindrade hemmalaget från att ta ledningen.
Hela första halvlek såg i stort sett likadan ut med HBK tillbakapressat, kämpandes mot anfallsvåg efter anfallsvåg. Någon gång kontrade man, utnyttjade Kvarnbys lite nonchalanta defensiva arbete och kom i halvfarliga lägen. Kvarnby borde nog tryckt in ett mål eller två innan paus, men när domaren blåste för vila stod det fortfarande 0-0. Klart bättre attityd krävdes för att HBK skulle ha någon chans i den här matchen, mot så pass bra motstånd.
Tyvärr såg det inte mycket bättre ut när andra halvlek drog igång. HBK famlade efter lite bollinnehav, men Kvarby tog hand om det mesta. Nu började det bli jobbigt för HBK att hela tiden jaga boll och från sidlinjen såg det allt mer illavarslande ut. Så småningom kom också målet alla verkade vänta på. Än en gång slappnade HBK av för mycket på en fast situation, och en hemmaspelare fick ta ner bollen mitt i straffområdet och trycka in 1-0 bakom en chanslös Jonsson. Helgen innan mot HIF U släppte HBK in mål på hörna i matchens sista skälvande sekunder. Då var segern redan säkrad med en 3-0-ledning och man kan kanske förstå att man slappnade av lite. Nu var matchen fortfarande helt öppen och då måste man ha bättre fokus.
Kvarnby ångade på ett tag till efter målet men såg inte lika skärpta ut i passningsspelet. Det var kanske detta HBK-spelarna lade märke till, för helt plötsligt började man trycka på för en kvittering. Med en kvart kvar började man äntligen visa riktigt bra inställning och man märkte att en förlust inte var varken önskvärd eller accepterad. Kvarnby backade hem och satsade på kontringar, vilket de inte verkade vara alls lika duktiga på som att hålla i bollen. De hade stora ytor när HBK satsade framåt men kom till förvånansvärt få bra lägen.
Istället började HBK skapa chanser. Herman kom i ett par frilägen; ett där han inte fick någon bra träff och ett där försvararen glidtacklade honom i skottögonblicket utan att träffa bollen. En straff där hade inte varit feldömd. Testspelande Mario kom också i ett jätteläge, helt fri med Herman till höger om sig redo att bli serverad. Dock valde Mario att runda målvakten, vilket slutade med att hans trötta ben snubblade ut bollen över kortlinjen. Kanske såg han blåljus i ögonvrån... Mario gjorde annars en tapper insats och var en av få spelare som verkligen tog ut sig till fullo.
HBK fortsatte forcera och Zlatan fick en bra halvvolleyträff, men oturligt nog så gick bollen i ribban. Minuten innan matchen blåstes av hade han också en nick när målvakten var överspelad, men han nådde inte upp tillräckligt för att kunna styra den mot mål. Dessvärre blev det en 1-0-förlust. Ett konstigt resultat med alla chanserna som skapades. Kvarnby borde nog gjort åtminstone tre innan HBKs slutforcering kunde resulterat i ett mål också. Ska man ta med sig det positiva så blir det sista kvarten då man visade vilja trots tre spelare skadade på bänken och ett par slutkörda på plan. Anfallsparet Herman-Mario hotade när de väl kom med i spelet och jobbade dessutom hårt i defensiven, så de får mina plus. Tråkigt, kan vi också notera, att Viktor gör sin första match för HBK, hoppar in och bryter nyckelbenet. Hoppas din återhämtning går problemfritt!
Hoppla, vad lång text det här blev... Men det finns i alla fall inte så mycket för mig att skriva om B-lagsmatchen på söndagen, eftersom jag låg i en bekväm soffa i Viken när den spelades. En del andra hade inte den lyxen, utan genomförde, med blandade resultat, en tidigt lagd söndagsmatch, dagen efter lagfest. Brunnby stod för motståndet, och de var mycket piggare, har jag hört. Därför lyckades de också bärga vinsten med 2-1. Zlatan gjorde HBKs mål.
Måste också skriva några ord om festen, såklart. För det första, fy fan va goa grabbar vi har i detta laget!! Eftersom detta inte är en officiell sida så kan jag utan samvetskval hänga ut enskilda spelare på mer eller mindre smickrande vis. För det första, Herman, I love you man! Finns en anledning att du inte har skrivit om helgens matcher och det är för att du, gissar jag på, fortfarande är för sleten för att knappra på en dator...Välkommen till HBK! Munk! Otroligt att du kan hålla samma nivå på alla lagfester. Sen att du inte kan träffa bollen dagen efter spelar väl mindre roll?! Däckad och kidnappad på Donken. Fantastiskt! Micke Jönsson, shut the fuck up!! Hänger med i ungdomarnas tempo än. Hatten av för det, du är grym! Henke, lill-Gasse, ugns-DJ. Stod med häng, lätt böjda knän, diggade och blinkade med ugnslampan i takt till musiken. En fantastisk syn! Tur du inte dricker, som de stora grabbarna, vad hade hänt då?? Jocke, skärgårdskamrat! Din sångstämma slog alla andras, det råder det ingen tvekan om! Visar...hängaren... Inte mycket sång och dans för dig denna gången, är det knät som tar emot? Men så som du stod o hängde på Harrys gjorde du de flesta galgar avundsjuka. Alla andra, ni var grymma ni med. Till och med toffel-Sebbe och spurs-David. Och Lejonklubben. Det här var grymt bra för sammanhållningen. En fin säsong ska vi ha tillsammans!
Sist men inte minst så måste jag nämna en riktig hjälte. Leffe! Du är fan bäst! Festkommitén ber tusen gånger om ursäkt. Du skötte hela städningen på egen hand, har jag fått veta. Vi är grymt tacksamma för att ha dig, och detta SKA du få igen för. En stor applåd får du så länge!