Bokslut Säsongen 2011: Del I Våren
Det är dags att göra bokslut för säsongen 2011. I delarna tre kommer jag att försöka sammanfatta säsongen som gått, i den första delen går vi igenom vårsäsongens alla seriematcher.
En alldeles fantastiskt spännande, galen, häpnadsväckande säsong som innehöll såväl glädje som sorg, vinster och förluster, precis som livet i allmänhet. Men vi har alltid haft förbannat skoj. Vi har under hela resans gång inte en endast gång splittrats som lag eller tvivlat på det som vi tror på. Att försöka sig på en sammanfattning av våran säsong 2011 var betydligt svårare än jag på förhand anade. Om vi börjar i bakvänd ordning så kan vi väl åtminstone konstatera att den formellt sett avslutades i lördagskväll i och med årsfesten i Folket Park. En alldeles glimmrande fantastisk tillställning där majoriteten av årets spelare och ledare firade och firades tillsammans med supportrar, ledare och styrelsemedlemmar. HBK-andan låg som en tät, mystisk men samtidigt mysig dimma över lokalen hela kvällen, sångerna ekar nog fortfarande mellan väggarna och priserna i baren var ungefär lika generösa som Åstorps försvarsspel varit under säsongen.
Varje avslut är samtidigt början på något nytt.
Metaforen om Åstorps försvarsspel och barpriserna på årsfesten lämnar jag inte helt där, utan istället så vrider vi tillbaka klockan en stund och tar oss mentalt tillbaka till Bjärshög där HBK anno 2011 skulle premiärspela mot nykomlingen Åstorps FF. En lång försäsongen hade avklarats där det rent resultatmässigt gått väldigt bra samtidigt som man svetsat samman ett gäng som skulle gå genom eld för varandra. Förväntningarna var höga, stämningen aningen tryckt och nervositeten låg i luften. När Kalle skruvade en hörna direkt i mål efter en dryg halvtimmes spel släpptes en del nervknutar även om vi långt ifrån fick igång något spel vi var nöjda med den här matchen. Åstorp var dock aldrig ett hot trots detta, man var totalt ofarliga och på övertid säkrade Zlatan definitivt seger med välplacerad straff. Säsongen var igång men inte Höganäs BK, inte fullt ut.
Nu väntade dubbelmatcher mot Hässleholms båda stoltheter – HIF och IFK. Två matcher som resultat och poängmässigt inte var några höjdare men där samtidigt HBK:s spel började klaffa allteftersonm.- Hemma mot Hässleholms IF hade vi ett konstant tryck på gästerna under de avslutande 45 minutrarna men utan att få in bollen. I bortamötet med serieledande IFK Hässleholm stod vi för en svag första halvlek och släppte in två billiga mål. I den allra halvlek kom vi tillbaka, fick en ypperlig möjliget genom en straff och frilägesutvisning men sumpade dessvärre den här chansen. Men vi kände åtminstone att vi var där på samma nivå som IFK. Nu behövde bara poängen börja komma också, vi behövde få utdelning på vårt spel och våra chanser. April månad innebar endast 4 poäng, maj skulle visa sig bli betydligt bättre.
Vinberg gästade Julivallen en fin dag i maj och en segersvit skulle inledas. Med en 2-0 seger i ryggen mot nykomlingen från Halland tog HBK bussen upp till Kungsbacka för att besegra ett spöke – Fjärås. 90 minuter och ett målfyrverkeri senare hade HBK äntligen vunnit uppe på Ögärdet. 2-6 skrevs segersiffrorna till och vi åkte segerlystna tillbaka mot Skåne. Då kraschade Tö:s magiska Volvo mitt på E4:an och vi fick plötsligt tränga in oss 15 stycken i vardera 8-manna buss. Tö bjöd på öl som kompensation och inget kunde förstöra stämningen den här dagen. Vi var på väg. Med två raka segrar närmade vi oss även topplagen i tabellen.
I kommande omgång väntade småländska Älmhult hemma på Julivallen, ett lag som inför säsongen var en av seriefavoriterna, men som inte riktigt fått den start på säsongen man önskat. I Höganäs fick man en mardrömsstart när Ramsten fick dansa sin säregna måldans redan efter fyra minuters spel. Smålänningarna kom tillbaka start och matchen stod länge och vägde innan HBK dunkade i en växel till och sprang iväg till 4-1. Med tre raka segrar och en målskillnad på hela 12-3 så var det kanske ett något övermodigt och hybrisdrabbat HBK som veckan efter åkte upp till nykomlingen Stafsinge ute på den halländska landsbygden. Faktum var att Stafsinge inte förlorat en hemmamatch på över 1,5 år när HBK kom på besök. HBK gjorde här kanske säsongens sämsta 90 minuter. Vi var inte närheten av vår normal nivå någonstans under den här matchen. Hemmalaget kunde, utan att spela speciellt bra gå upp till en rättvis 3-0 ledning innan HBK fick två tröstmål i slutminuterna och kunde snygga till siffrorna. Det här var en tung och fullkomligt onödig förlust.
Det var därför ett heltaggat och revanschsuget HBK som helgen efter tog emot Laholm i en toppmatch. Revanschlustan lös i ögonen på hemmaspelarna och stackars Laholm skulle få sig en eftermiddag de sent kommer glömma och som faktiskt blev början på slutet för deras äventyr i trean. Den första halvleken eller kanske egentligen första halvtimme till och med är bland det sjukaste jag varit med om på en fotbollsplan. 1-0 kom efter sex minuter via ett självmål, Herman ökade på till 2-0 efter nio minuter och minuten senare gjorde Kalle 3-0. Sedan dröjde det tills den 25:e minuten innan Zlatan gjorde 4-0 och bara 8 minuter senare gjorde Herman 5-0 på straff. För att riktigt sänka Laholm den här halvleken avrundade Hansen med att göra Sex fucking noll i den 45:e minuten och lagen gick till pausvila med samma funderingar i huvudet – vad fan var det som nyss hade hänt? Den andra halvleken blev något lugnare av förklarliga skäl och Hermans 7-0 var det enda målet i en målsnål halvlek, men en magisk eftermiddag på Julivallen fick vi uppleva och HBK befäste sin plats i toppen av tabellen.
I den nionde omgången tog vi oss till Småland och närmare bestämt Markaryd, det här skulle visa sig bli en match som efteråt handlade om viktigare saker än resultat på en fotbollsplan. Den första halvleken flöt allt på som vanligt, vi fick grym utdelning på våra lägen och hade 0-2 med oss in i pausvilan efter mål av Zlatan och Stefan. Tio minuter in på halvlek två hände något otäckt. En väldigt ful armbåge av en hemmaspelare träffade Kalle svårt i ansiktet och knockade honom fullständigt. Med kramper låg han skakandes på marken och svalde sånär sin egna tunga, storstilade insatser av folk på plats med de rätta kunskaperna räddade situationen ifrån att gå ännu värre. Kalle åkte iväg med ambulans till sjukhuset och vi övriga skulle försöka spela färdigt en match som inte alls kändes viktig i det läget. Alla tankar var hos Kalle men vi beslut oss tillsammans att göra det för Kalle. Vi krossade Markaryd med 4-0 men det viktigast var beskedet efteråt om att Kalle mådde bra och inga framtida men förväntades. Här fick tydliga bevis på vilken sammanhållning och enande kraft det fanns inom vårt lag. En för alla, alla för en.
Den 19:e juni var det uppdukat för fest på Julivallen. Det var derbydags mot Eskilsminne och Höganäs kom till matchen med 11-0 och sex pinnar i ryggsäcken på de två senaste matcherna. Stämningen var på topp och för en gångs skull var det lite folk i publiken den här eftermiddagen. Matchen startade i ett rasande tempo där Eskil tog en snabb ledning med 0-2 men där HBK kom start tillbaka och hade 2-2 i paus inför en helt öppen och oviss andra halvlek. Ett olyckligt Eskils mål i den 57:e minuten och några märkliga byten senare kunde Eskil gå ifrån till 2-6 och en tung derbyförlust var ett faktum, samtidigt som drömmarna om en placering i den absoluta tabelltoppen kanske började falna en aning redan här. Eskilsminne såg oerhört starka ut och hade en bredd i truppen som imponerade stort.
Innan sommaruppehåll och lite vila väntade ett dubbelmöte och derby mot Påarp som gjorde en katatstrofal säsong. Tränare Kim Walfridsson misslyckades kapitalt med sitt lagbygge, fick istället de flesta spelarna emot sig och man borde ta sig en rejäl funderare ute på Medevi om varför man anställde honom som tränare. Första mötet skedde ute i Påarp en regnig kväll där Höganäs bjöd på seriens största målkalas under 2011. När krutröken lagt sig hade HBK inte bara tre poäng utan även bättrat på målskillnaden rejält efter 10-0 mot jumbon. Faktum är att det mycket väl kunnat bli både 5 och 6 mål till om det velat sig riktigt illa för Påarp. Inför returen på Julivallen talade vi om att inte underskatta motståndet, något som inte riktigt fungerade i första halvlek där Påarp tog lednignen med 0-1, precis innan paus kom 1-1 och i andra halvlek blev klassskillnaden tydligen när HBK rann iväg till 5-1.
Efter tolv spelade omgångar gick vi till sommarvila med 25 inspelade poäng (av 36 möjliga) och parkerade på tredjeplats i tabellen, med sju poäng upp till IFK Hässleholm på andraplats och åtta upp till Eskils i topp, men samtidigt med fem poäng ner till Hässleholms IF på fjärdeplats.
I del II så sammanfattas sommaren och den andra delen av säsongen.
