Förlust mot det bättre Hässleholmslaget
Tyvärr fick HBK återvända tomhänta från torsdagens bortamatch mot IFK Hässleholm. Efter underläge 2-0 i paus fick HBK en chans att komma in i matchen då 20 minuter återstod när hemmalagets målvakt orsakade straff och blev utvisad. Men straffen missades och HBK fick aldrig in en reducering som hade gjort de sista minuterna mer spännande.
HBK tvingades precis innan matchen till ett par förändringar då Munk inte kunde spela och Stefan inte var tillgänglig. Hansen fick gå upp på innermittfältet och Sebbe, som tagit platsen Hansen lämnat för att fylla luckan efter Staffan, flyttades från höger- till vänsterback för att lämna plats för Gustav, som på detta otroligt komplicerade vis blev Munks ersättare. Rehn fick starta som mittback efter inhoppet förra matchen då Dario blev skadad. I övrigt var det samma elva som i tidigare matcher. Lite komplicerat, hoppas ni hängde med, men nu spelade i alla fall alla på en position de är vana vid. Kanske lika bra att dra hela uppställningen...
Jonsson
Gustav Jocke Rehn Sebbe
Jonte Hansen Fidde Kalle
Zlatan Herman
HBK ville i denna matchen täta till i försvaret och utnyttja omställningsmöjligheterna när man vann bollen. Vi visste att IFK är ett bra, spelande lag och då vill man inte chansspela och lämna luckor bakåt. I början av matchen såg det ut som en bra taktik då IFK hade mycket boll men inte skapade speciellt många farligheter. Det som inte riktigt funkade var omställningarna då vi var alldeles för slarviga och gjorde av med bollen för lätt. Det fanns annars luckor i hemmaförsvaret. Sen var det en sak till som definitivt inte heller funkade, och det kommer vi till nu.
Det är försvarsspelet vid fasta situationer jag syftar på, och det skulle komma att avgöra matchen. Först var det en högerhörna som resulterade i 1-0. Jonsson missade utboxningen och en IFKare bakom honom nickade bollen i ribban. Bollen gick i en båge ner mot den väntande klungan av spelare och när varken Jonsson eller någon annan försvarare lyckades få bort bollen ordentligt hamnade den till slut på pannan på en anfallare som med en fin lobbnick satte bollen i mål. Här tycker jag att vi var alldeles för snälla och obeslutsamma. Bollen ska väck till varje pris, så är det bara.
Lite senare fick IFK vänsterhörna och även denna resulterade i mål när en hemmaspelare helt omarkerad vid bakre stolpen fick nicka in 2-0 från väldigt nära håll. Ett väldigt tungt mål för HBK och nu var det framåt som gällde. Då fick såklart IFK lite mer ytor och de skapade några hyfsat farliga chanser. HBK hade bara någon halvchans plus att Herman en gång blev felaktigt avvinkad för offside när han var på väg mot ett friläge.
I paus enades HBK om att vara mer tålmodiga med bollen och inte chansspela och stressa lika mycket. IFK var bra i första halvlek, men de få gångerna HBK höll bollen inom laget verkade de inte lika bekväma. När andra halvlek kom igång märkte man att HBK inte backade hem lika mycket, men man hade fortfarande problem med passningsspelet. Det har helt enkelt inte kommit igång än, och det är lite oroande med tanke på att man vill vara spelförande nu framöver. Det som hände var att IFK skapade fler chanser utan att bli riktigt hotade bakåt mer än ett fåtal gånger.
IFk hade dock inte den rätta precisionen i sina avslut och ibland spelade de helt enkelt för mycket istället för att gå på mål. Detta kunde straffat sig, då fotboll är en sport där oväntade saker kan hända när som helst. Och efter en hemmahörna gjorde HBK en snabb omställning. Jocke snappade upp en tappad boll och såg Herman sticka i djupled. Han slog passningen nästan perfekt, men efter en touch på Kalinhos klack blev den absolut perfekt. Herman såg ut att få bollen för långt ifrån sig, men lyckades peta den förbi målvakten som smällde undan benen på honom. Solklar straff och utvisning gav HBK en chans att komma tillbaka i matchen trots att man inte förtjänade det.
Men ack, Zlatkos straff var alltför tam och dåligt placerad, så IFKs nya hjältemålvakt räddade. Returen gick tillbaka till Zlatko som nickade alldeles för högt och det blev alltså bara inspark till slut. Glädje i hemmalaget, och för HBK var det bara att köra på med en man mer de sista 20 minuterna. Ett övertag man inte utnyttjade speciellt bra. Visst, det blir ofta svårt när motståndarna gör det trångt för att minska effekten av underläget, men så som HBK spelade hade de inte fått hål på ett korpenlag. Desperationen ökade och bollarna blev bara längre och längre samtidigt som precisionen ofta var katastrofalt dålig.
Dessutom kunde IFK gjort ett mål till på nån kontring. Jag räknade till ynka två halvchanser för HBK under den lilla pressen de hade. Jag tror inte en enda hemmasupporter svettades på läktaren. IFK vann fullt rättvist då HBK inte alls hade hittat formen. Än mer retfullt att förlusten kom efter två riktigt irriterande skitmål plus att vi missade en straff. HBK hade satt in tre nya i backlinjen, men de var absolut inte sämre än någon annan, så det ska vi inte skylla på. Vi förlorade som ett lag och nu ska vi baske mig göra allt för att vinna som ett lag på lördag. Det är dags att visa vad vi går för, med vilja, beslutsamhet och kämpaglöd.