HBK fortsätter vinna
Ja, HBK tog ännu en fin vinst när man besegrade Älmhult med 4-1 på Julivallen. Efter en lite svängig första halvlek spelade HBK lite stabilare i andra och kunde dryga ut 2-1-ledningen man hade med sig i paus. Kanske ingen klockren match, men med ett stabilt målskytte kommer man långt. Speciellt när man inte släpper till så många målchanser heller.
Det var en vacker dag att spela fotboll. Planen var nyvattnad och fin, solen sken och fåglarna kvittrade. In kom elva granna rödblåa pågar redo att göra hemmapubliken stolt. Såhär ställde de upp:
Nacho
Hansen Jocke David Jonte
Fidde Munk Stefan Kalle
Zlatko Herman
Första femton såg bra ut för hemmalaget. Man kom upp högt i banan och hotade gästerna direkt. Med inlägg, instick, djupledsbollar och dribblingar. Man fick också utdelning för den friska starten när Hansen stormade fram på högerkanten och slog ett lågt inlägg till en omarkerad Stefan som behärskat tryckte in bollen från straffpunkten med en bestämd bredsida.
Det var kanske inte direkt efter målet, men HBK gick in i en lite sämre period när motståndarna fick mer att säga till om. Det blev lite lätt för Älmhult att hitta fram när hemmaspelarna kom ur positionerna och inte täckte upp för varandra. Det var det som bäddade för kvitteringen. En Älmhultanfallare fick en bra boll längs kanten. Därifrån hittade han fram till en mittfältare som fyllde på i straffområdet. Han la upp den på sin vänsterfot och placerade in bollen vid bortre stolpen.
Snart kom HBK igång lite igen och var det mer anfallande laget. Men det var ett misstag av Älmhultförsvaret i kombination med en bra dos tur som gjorde att HBK återigen kunde ta ledningen i matchen. Kalle vann en boll högt upp i banan och fick ganska fri väg in i straffområdet tack vare att en försvarare valde att täcka Zlatkos löpning. Herman tog en bra position innanför straffområdeslinjen där han också fick bollen och drog på ett skott. Det var inte hans livs träff precis, men en turlig styrning gjorde att målvakten inte fick grepp om bollen som rullade in i mål.
Det kändes bra att kunna gå till paus i ledning, speciellt med vetskapen att vi ofta är bättre i andra halvlek. Och det var vi idag också. Vi skapade många chanser, fick ett mål tveksamt bortdömt och försvarade bra mot ett lag som blev alltmer desperat. Jag ska inte sticka under stol med att Älmhult hade ett par bra chanser, men de blottade sig bakåt och det är vi ruskigt bra på att utnyttja. Bortsett från en period när vi slog alldeles för mycket långbollar så skapade vi målchanser med jämna mellanrum. Herman blev nästan frispelad, men målvakten kom ut bra och kunde avvärja. Zlatko fick en lång djupledsboll där han valde att stanna upp för att ta skott istället för att lämna försvararen bakom sig. Skottet blockerades till hörna. Zlatan kom in istället för Zlatko sen och stötte in bollen från nära håll men blev avvinkad från offside, vilket verkade ytterst märkligt.
Hade alla dessa chanser missats innan 3-1-målet kom hade det kanske blivit rätt nervöst, men lyckligtvis hade Zlatko redan gjort mål. Jag missade tyvärr målet eftersom jag låg med huvudet i gräset utanför plan, men tydligen ska det ha varit ett inlägg (eller överraskande skott) som gick in direkt. Det var då Älmhult var tvungna att satsa allt framåt och ytorna öppnade sig. Men det blev aldrig särskilt spännande. Radwan och Simon kom in i matchen och den senare fick ett friläge som han fördärvade med en oönskad bollträff. Kanske hade han tankarna på Harry's redan...
Bara ett par minuter innan full tid fick Kalle göra 4-1. Frispelad av Zlatan hade han all tid i världen att ställa in siktet, och gjorde inget misstag. En rättvis seger, helt klart, även om det finns saker att förbättra och svackor att spela bort. Vi vill ju helst spela så pass bra att vi vinner även om marginalerna skulle vara emot oss. Nästa match går borta mot Stafsinge den 29e. Peace out.
