Inför derbyt: Vart är vi på väg?
Inför kvällens derbymatch mot suveräna serieledaren Eskilsminne tar jag på mig Ingvar Oldsbergs På Spåret-glasögon och ställer den rent retoriska frågan: Vart är vi egentligen på väg?
Säsongen börjar kanske inte lida mot sitt slut men faktum kvarstår att det åtminstone börjar dra ihop sig. Hösten kommer tidigt i år och då pratar jag inte enbart om de gråa tapeterna som numera klär himlen eller de ynka 11 graderna som termometern visar. Rent fotbolls- och resultatmässigt så är hösten och stundens allvar kommen för HBK:s del just nu. I kvällens match mot Eskilsminne ges en sista chans att lifta med på tåget åtminstone ett par stationer till, någon omgång till översatt till fotbollsspråk. Lämnar Höganäs planen med noll poäng ikväll så är vi fast i ingemansland, då väntar en lång men inte alls särskilt spännande höst. Det är inte normalt att ett lag som spelat ihop 28 poäng på 14 matcher och parkerar på tredje plats i serien sågas av redan efter 15 omgångar. Det är bara att jämföra med andra division 3 serier i vårt avlånga land eller kika historiskt sett på statistiken för att inse att Eskilsminne och IFK Hässleholm i år har gjort det förbannat bra i toppen av tabellen. Man har lämnat övriga lag bakom sig och inte gett de någon chans att göra en mindre bra insats eller tappa onödiga poäng. HBK har inte gjort en dålig säsong, långt därifrån vill jag säga, men det har trots detta inte räckt riktigt till. Nu är det inte helt kört, inte än. Vinst ikväll och vi skakar åtminstone om toppduon litegrann inför fortsättningen. Kanske kan lite oroliga tankar och diverse griller dyka upp i huvudet hos de svartgula och blågula storfavoriterna.
I nuläget är det faktiskt samtidigt som så att HBK har allt att vinna och IFK och Eskil har allt att förlora. Det ska man komma ihåg, det måste vi intala oss. På samma gång upprepar jag mantrat för mig själv om att det oftast är enklare och skönare att jaga än att jagas, och jaga det är vi bra på. Har ni inte sett Sinan ute en kväll på Harrys så har ni missat något. Han sägs vara aktuell för huvudrollen i den småländska versionen av Jägarna. Vi ska fortsätta att jaga skiten ur toppduon så länge vi bara kan.
Samma sak gäller ikväll, vi kommer till Harlyckan med svansen mellan benen efter att ha åkt på en rejäl käftsmäll senast Eskil och HBK drabbade samman ute på Julivallen. Vi ställs mot den suveräne serieledaren som inte bara har 13 raka segrar utan dessutom fyra raka matcher utan insläppt mål. På förhand finns det egentligen ingenting som talar för HBK ikväll. Det är det som vi ska utnyttja. Det är här våran fördel finns. Ställ två mer eller mindre naturligt fulltaliga Eskil och Höganäs mot varandra och vi har två i stort sett jämna lag. Eskil har kanske fler individuellt skickliga spelare men samtidigt är HBK ett mer samspelt lag där offensiv såväl som defensiv håller bra klass, medans Eskil har sina klart starkaste kort långt fram i banan. Det som gör att det skiljer 11 poäng mellan lagen är med största sannolikhet skillnaden i truppens bredd, över en hel säsong blir det avgörande. Ikväll spelar det ingen som helst roll. Derby är alltid derbyn som lever sin egen historia.
Vad som kommer avgöra kvällens match är mod. Uppträder vi som senast mot Eskil med överdriven respekt och helt utan mod så är risken betänklig att vi blir överkörda igen. Går vi ut till matchen med mod, stolthet och tro på oss själva så kan vi bestiga berg. Oavsett om de bär en gulblå randig tröja och leder serien. Går vi ut som ett lag, en enhet, tillsammans som elva hungriga vargar så kan ni ge er fan på att det är ett förvånat, skrämt och vilset Eskil vi kommer att få möta. De förväntar sig att vi ska lägga oss på rygg som en uppgiven kackerlacka och möjligen vifta till lite lätt med benen emellanåt.
Vad vi ska göra är precis tvärtom. Vi ska kriga, vi ska lira, vi ska springa, vi ska svettas, vi ska vara HBK. Stolta HBK. Vi kanske inte kommer räcka hela vägen fram när vi summerar säsongen i oktober ändå, men ikväll har vi möjligheten att visa hur bra vi verkligen är. Det är chans till upprättelse och revansch. Det handlar om så mycket mer än tre poäng. Det handlar om heder och det handlar om stolthet. Vi ska kunna se oss själva i spegeln och våra lagkamrater i ögonen efter matchen och känna att vi verkligen gav allt vi hade, vi gjorde allt som stod i vår makt, vi fullföljde matchplanen och offrade allt för laget. Det kommer att räcka väldigt långt ikväll. Det kan jag lova er.
Så vart är vi på väg? Omkring kvart i nio ikväll har vi svaret.
