Ras av HBK i derbyt
Efter en svängig första halvlek, där gästande Eskil inledde bäst och gjorde de två första målen varpå HBK kom tillbaka och kvitterade, rasade allt för HBK i andra. Fyra baklängesmål gjorde att matchen slutade 2-6 och Eskil kunde jubla vidare. Ett ofattbart HBK-ras.
Till en sådan här match borde alla vara taggade till tusen; det ska synas på bägge lagen att det gäller något extra och sen är det upp till lagens skicklighet att fälla avgörandet. Så var det inte idag. Visst fanns det spelare som visade vilja även i HBK, men det var tyvärr stor skillnad mellan lagen. Eskil visade vilja och beslutsamhet medans HBK vek ner sig tvivlande på sin egen förmåga. Ett bra Eskil mot ett halvbra HBK gjorde att resultatet skenade iväg lite. Ett bra Eskil mot ett bra HBK hade varit en helt annan historia.
Redan i början av matchen visade Eskil att de var på Julivallen för att förlänga sin vinstsvit. HBK var inte helt på tå och det straffade sig med två mål i baken. Visst, det första var jäkla oturligt sett med rödblåa ögon, men det andra var pga. dåligt hemarbete efter ett bolltapp. Det var ett svårt läge HBK stod inför, men det fick hemmalaget att vakna lite. Man kom runt ett par gånger på kanterna och efter en räd på vänsterkanten hittade bollen fram till Stefan på andra sidan. Han tog sig inåt och fick till en härlig böj med vänsterfoten, 1-2. Inte långt senare kom kvitteringen på en fast situation. Stefan slog en bra inläggsfrispark och Simon dök upp som gubben i lådan med en nick som Eskils målvakt inte hann parera.
HBK var nog nöjda med 2-2 i paus med tanke på inledningen av matchen. Men man borde också sett möjligheterna som öppnade upp sig när man spelade enklare och inte stressade bort bollen. Det krävdes ofta inte speciellt många passningar för att Eskil skulle få problem i försvaret, men tyvärr var det sällan som HBK utnyttjade luckorna. Hade HBK visat självförtroende och vilja i andra halvlek hade resultatet blivit helt annorlunda, det är jag övertygad om. Men istället gick man ut och bara hoppades på det bästa - det räcker aldrig mot ett annat topplag.
Andra halvlek var som bekant ingen rolig historia för HBK. Eskil utnyttjade enkla misstag och bristande lagarbete hos hemmalaget och gjorde fyra mål. Måhända att det första såg lite turligt ut, det andra kom på kontring efter ett konstigt domslut och de två sista kom när HBK var tvungna att satsa allt framåt. Men att se det så är att gömma sanningen. Man borde inse att vid det första så var vi passiva i försvarsspelet hela vägen, vid det andra borde vi struntat i domslutet och jobbat hem istället och hade vi gjort rätt i de situationerna hade de två sista aldrig behövt komma.
Men gjort är gjort nu och vi fick stryk i en viktig match. Vi KAN slå Eskil vilken dag som helst, oasvett laguppställningar. Men då krävs mod, självförtroende och kämpaglöd. Vi måsta fråga oss varför vi inte hade modet att spela fotboll. Det hänger förmodligen ihop med själförtroendet; har man bra självförtroende vågar man spela ut. Så varför hade vi inte självförtroendet? För att Eskil var förhandstippat som seriesegrare och hade åtta raka vinster? För att vi saknade några spelare? Vi kan inte gå in med inställningen att de är bättre än oss. Då hamnar man i samma situation som Man Utd i CL-finalerna mot Barca. Det är en helt annan nivå, men samma principer. Vi är inte sämre än dem. Vi är ett jäkla bra fotbollslag, med betoning på lag. Det ska vi jävlar i det visa från och med nu, varje minut i varje halvlek i varje match. Från och med nu ska vi vara bättre än alla andra - vi ska vara bäst. Vi kommer få jobba hårt för det, men lyckas vi så får vi vår belöning. Tillsammans!
