Spelarpresentationer 2012: Jeronimo beatboxar ut
Joe heter inte Joe utan Jeronimo, men är döpt till Arne eller hur var det nu? I vilket fall är Jeronimo kanske Höganässpelaren med det mest komplexa namnet men också med den skönaste inställningen till såväl fotbollen som livet. Här följer ett samtal med Lerbergets egen 50 Cent om livet, fotbollen och kärleken.
Det låter som en vandrade bergsprängare eller ett amerikanskt hip-hop band när Jeronimo R Lacno beat-boxar sig in på Espresso house och anländer till våran intervjun. Nyfikna och imponerande blickar följer oss på avstånd inledningsvis, något som Jeronimo själv inte verkar lägga märket till utan avslappnat slår sig ner i fåtöljen. Jeronomi har en lång och väldigt intressant historia att berätta så det är lika bra att vi sätter igång, eller som Jeronomi säger till mig ”-Let´s get down to business man!” och så var intervjun igång.
*****
Jeronimo R Lacno, frågan vi alla velat ställa men ingen riktigt vågat sig på – vem fan är du egentligen?
”- Mitt namn är Jeronimo Arne Rosario Lacno och har ett filippinskt ursprung då båda mina föräldrar är från Filippinerna så ni kan inte säga att min mamma är kines. Jag är väl annars en väldigt glad och positiv kille som bor i LBG (Lerberget) och jobbar just nu på Höganäs AB. Jag började min fotbollskarriär när jag var 9 år gammal i moderklubben Lerbergets IF och sedan blev vi så småningom ”Höganäs United”(HBK). Vid 15-16 års ålder bytte jag klubb och började spela för ÄFFs J-lag och det blev tre säsonger med ÄFFs U21-lag, innan jag sedan ifjol är tillbaka i HBK. Det viktigaste i mitt liv är min familj och såklart Höganäs BK som är som min stora familj jag aldrig har haft förut.”
Bra sammanfattning och fint beskrivit! Nu har vi fått en liten bild av vad som döljer sig där bakom din gangsterlook. Men du innan vi går vidare, det här med Arne, kan du inte kort förklara det?
”- Det är en väldigt lång historia, som jag berättat åtaligt många gånger. Kort beskrivit ligger det till så här: När mina föräldrar bestämde sig för att döpa mig till Arnell(vanligt namn i Filippinerna) som tilltals namn och Jeronimo som andranamn egentligen, men det blev ett litet misstag och jag fick tilltalsnamn Arne istället. När jag började i 9:an bytte jag mitt tilltalsnamn till mitt andranamn som numera är Jeronimo a.k.a Joe ,Joey, Joecock osv”
Ehmm ok, ”ett litet misstag” känns som ett ganska big understatement i det här sammanhanget. Men plötsligt så faller bitarna på plats i alla fall. Jag menar skillnaden mellan Arne och Joe är ju inte direkt hårfin. Men tillbaka till fotbollen, vad känner du att Jeronomi R Lacno kan bidra med i HBK såväl på som utanför planen?
”- Jag kan nog bidra med inställningen att man aldrig ska ge upp och att man aldrig får glömma bort att fotbolli första hand är roligt. Det spelar ingen roll om man spelar många matcher eller få matcher för att förstå glädjen som jag alltid försöker sprida omkring mig. Utanför plan så kan jag bidra med konsten att med min egen röstförmåga (stämband, munhåla, läppar och tunga) återskapa det ljud som slagverk (samt ibland även bas och sång) kan åstadkomma. BEATBOXING!”
Glädjen smittar av sig Joe, det kan jag lova, såväl på träningar och matcher som när du kör igång din säregna Beatbox! Den gav ju bland annat Anna lite svaga ben och Visar svarta ögon på årsfesten i höstas. Men vad tror du om Höganäs möjligheter denna säsongen då?
”- Jag tror stenhårt på att vi kommer att ta steget upp till Division 2, framförallt för att vi är ett riktigt härligt gäng både på plan och utanför plan.”
Nästa fråga tvingade Hansen mig att ställa - Joe, är du den sista mohikanen?
”- Jaaaaaaaa, självklart!”
Ok då får Hansen vatten på sin kvarn. Han ser ju sig själv som Höganäs egen sheriff, så du får se upp! Men får vi se några sköna dreads på dig även det här året då? Jag vet att framförallt Basten var duktigt avundsjuk på de och bönade och bad hos sin mamma för att få likadana, men han fick nöja sig med en sån där färgglad fläta ifrån Kiviks Marknad.
”- Nej, tyvärr blir det inte några dreads iår. Min pappa tycker inte att det passar mig och säger alltid ”- Joe min son, du är inte neger.” ”
Stort tack för den här lilla pratstunden Joe och keep staying real aight bro! (eller vad säger man till dagens ungdomar?) Som vanligt lämnar jag till sist ordet fritt, vad tänker du på just nu Joe?
”- Anna....”
