Tö-bloggen 30/5
Tung hemresa efter en ännu tyngre förlust uppe mot Stafsinge igår. Dålig insats av samtliga inblandade, men samtidigt måste vi vara lite nyanserade i våran kritik och se till att ta lärdom av misstagen som gjordes.
Det var en väldigt märklig match som utspelade sig uppe i Stafsinge igår eftermiddag, kollegan Kalinho har redan gett er matchrapporten så här kommer istället bara lite tankar och djupare funderingar att redovisas ur ett annat perspektiv på matchen. Alla har sin syn på matchen och ser den utifrån sitt synsätt och förutsättningar. Jag tyckte själv att varningsklockorna ringde ganska rejält redan inför matchen, vi hade en träningsvecka bakom oss som inte alls nått upp till den intensiteten och kvaliteten som vi haft den senaste månaden. Vi kom till matchen med tre raka segrar vilket kanske fått en viss dos av bekvämlighet att infinna sig hos vissa spelare, omedvetet och kanske utan att man själv tänkt på det. Väl på plats i Stafsinge tycker jag trots detta att vi inleder matchen helt klart godkänt och tar tag i taktpinnen direkt. Vi försöker komma runt på kanterna och fortsätter delvis åtminstone med vårt fyndiga och kvicka passningsspel längs marken, var vi är som bäst. Vi vaskar fram en del halvchanser och det känns som om vi har full koll på den här tillställningen.
Istället för ett logiskt ledningsmål för HBK så kan hemmalaget ställa om och relativt enkelt får Stafsingeanfallaren på egen hand vandra igenom HBK:s sista tredjedel och placera in 1-0. Efter målet får hemmalaget nya krafter samtidigt som HBK tappar energin vilket också speglar av sig på spelet. Vi spelar inte som ett lag, varken i offensiven eller i defensiven. Alltför många tycks gå och hoppas att någon annan ska kliva fram och göra det istället för att själv gå i bräschen. Det är alibispel över hela banan vilket leder till att det mestadels blir chansartade långbollar och inget ordnat spel. Inte alls så som vi vill eller ska spela och det påminde mycket om HBK:s inledning på säsongen. I paus pratade vi därför om att hitta tillbaka till spelet och börja spela som ett lag, vilket innebär att man tar löpningar för varandra, släpper bollen i tid och där samtliga deltar i försvarsspelet.
Inledningen på den andra halvleken är ett steg i rätt riktning även om det är långt ifrån bra. HBK ser något hetar ut och växer så sakta tillbaka in i matchen, utan att för den delen spela bra, vilket säger en hel del om Stafsinges kvaliteter. Men miss i markeringen/kommunikationen/koncentrationen gör att Stafsinge kan utöka sin ledningen när en hemmaspelare helt ensam kan nicka in bollen en meter ifrån mållinjen efter en hörna. Så billiga mål får man aldrig släppa in på den här nivån. Ny energi till hemmalaget samtidigt som HBK tappar ännu mer kraft och närmast börjar desperat chansspela redan nu, trots det återstår omkring 35 minuter av matcher. Som ett brev på posten kommer då 3-0 efter nytt slarv i defensiven.
Det var en sådan dag då ingenting fungerar defensivt och där det inte alls vill sig offensivt. Chanserna fanns där framåt i såväl första som andra halvlek, men var inte målvakten ivägen så var det ribban eller försvarare på mållinjen. När HBK fick slita enormt för ett mål kunde hemmalaget relativt enkelt utnyttja sina lägen och vara äckligt effektiva. Något som självklart tar på energin. Kalle gör två identiska mål på övertid och en viss spänning infinner sig, men den sista möjligheten uteblir när vi istället för att slå in bollen i straffområdet, kladdar med den ute på kanten. Ett signifikant avslut på matchen för HBK:s del.
*****
Vi kan så här i efterhand konstatera ett par saker som ledde fram till årets tyngsta förlust:
1. HBK kom inte förbereda till den här matchen. Det var inte samma uppladdning eller fokus som vi sett i de tre senaste matcherna, här måste var och en av oss rannsaka sig själv och se till att det här bara var en missräkning. Den här biten måste det bli bättring på till kommande matcher! Vi brast rent inställningsmässigt på många positioner, vid minsta lilla motgång så vek vi ner oss något fruktansvärt. Man spelar med hjärtat, för klubbmärket på brösten, sina medspelare och klubben. Inte för sitt eget ego. Är man det minsta lilla nöjd med gårdagens prestation eller match så bör man noga överväga att byta sport.
2. Vi var tillbaka på ruta ett igen. Mycket påminde om inledningen på säsongen där vi inte vågar spela längs marken och genom mittfältet utan istället söker långbollar upp mot forwards eller krossbollar ut mot yttermittfältare. Detta ska vara ett alternativ för att bryta mönster eller som en sista åtgärd om vi blir stressade, inte vårt naturliga spelsätt. Vi ser återigen att när vi inte vågar spela vårt spel så blir vi också oerhört hårt straffade.
3. Om punkt ett och två är saker vi kan förbättra och ska förbättra inför framtiden, med start redan idag, så är den tredje punkten en sak som inte vi kan göra så mycket åt. Det är ingen ursäkt, bortförklaringen eller något liknande, utan bara ett kallt konstaterande – det var en sådan där dag då ingenting fungerar och bollen inte studsar våran väg. Vi pratar om oturligt självmål, skott i ribban och rensning på mållinjen av motståndarna. I de här lägen när man har de här dagarna finns det två sätt att tackla detta: vinnare knyter näven och ser till att jobba ännu hårdare för man vägrar låta det här gå utöver resultatet. Förloraren känner sig istället uppgiven och känner att det är inget man kan göra en sådan här dag då hela världen är emot en. Var HBK befann sig igår är ganska tydligt.
*****
Med detta sagt så vill jag också gärna framhävda att man måste vara nyanserad i sin kritik. Motorsågen ska absolut komma fram och ingen accepterar den här typen av insatser eller prestationer. Man kan förlora och man kan förlora. Exempelvis så kan man förlora om Man United i lördags mot ett för dagen kanske utomjordiskt bra Barcelona, eller så kan man vika ner sig fullständigt som Höganäs mot ett inte alls omöjligt Stafsinge. Nu gäller det att hantera den här typen av förluster på bästa sätt, det positiva är att vi har möjlighet till snabb revansch redan på torsdag när Laholm gästar Julivallen, där vi i år är obesegrade.
Vi varken ska eller kan skylla oss ifrån för det som hände igår, men samtidigt kan vi inte gräva ner oss eller lägga mycket mer energi på det som har hänt, för det har vi ingen möjlighet att påverka längre. Jag är övertygad om att samtliga spelare och ledare redan har rannsakat sig själva och nu brinner av revanschlusta, har man inte det så bör man nog ta en seriös funderare på om man verkligen passar in i HBK 2011. Vi vet vad vi kan, vi vet att vi är starka när vi gör det tillsammans och då är det fanimej inte många lag som ska rå på oss i den här serien. Det är dags att ta fram det här igen, spela vårt eget spel, kämpa för varandra och stå upp som ett lag. På torsdag ska det brinna i ögonen av revanschlusta på samtliga rödklädda spelare.
Förbanna inte mörkret – tänd ett ljust istället!
