Perspektiv på derbyt
HBK förlorade derbyt mot Eskilsminne på onsdagskvällen. Efter en jämn, tuff och bitvis underhållande match skrevs slutresultatet till 4-1, något som kanske inte helt speglar hur det såg ut på planen.
Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag. Så enkelt är det. Man står upp för varandra i motgång och glädjs tillsammans i framgång. Att då slå upp tidningen dagen efter bataljen ute på Harlyckan gör mig faktiskt riktigt förbannad. Man kan tycka att det här är något som ska lösas internt och normalt sett kan jag hålla med. Men ska vi spelare bli sågade offentligt så kan kritiken från våran sida också ske så här kan jag tycka. För det första så är det inte mycket att säga om gårdagens resultat. Eskilsminne är otroligt tunga att möta och väldigt bra lag, vilket 14 raka segrar talar sitt tydliga språk om, men samtidigt så är fotbollen väldigt enkel och otroligt hänsynslös vissa gånger. Det handlar om de små små marginalerna, utnyttja sina lägen och minimera misstagen.
Vi blev oerhört hårt straffade i den första halvleken igår. 1-0 tillkommer efter att vi går bort oss lite lätt på mittplanen, två bra prestationer senare så ligger bollen i mål. Så bra är Eskil, så hårt blir man straffad på den här nivå. Trots detta så står vi upp för varandra, skapar målchanser, etablerar spel och vågar spela. Vi har två kanske tre riktigt bra möjligheter att göra både 1-1 och även ta ledningen. Men bollen vill inte in, vi har inte den rätta skärpan i avslutslägena. Istället gör Eskilsminne 2-0 på ett turligt självmål fem minuter innan pausvilan. Logiskt? Nej. Rättvist? Inte det minsta. Men sån här fotbollen, jag är inte här för att böla eller tycka synd om oss. Det är spelets regler och det är så det fungerar. Vissa kvällar är det bara så här. Det är bara att gratulera Eskil till en väl genomförd match och fantastisk säsong.
Men att påstå att det var pojkar mot män ute på planen är bara ett rent hån och känns närmast som ett slag i ansiktet. Det är en sågning längs fotknölar av hela laget, av allas våra prestationer och svettdroppar. En sågning som jag i alla fall har väldigt svårt att förstå efter gårdagens match. Kritik ska komma när den är befogad och konstruktiv kritik behövs för att kunna utvecklas och bli bättre. Men man måste samtidigt vara ödmjuk och se till att använda kritik på rätt sätt och på rätt nivå. Annars blir effekten den motsatta. Än mer kanske man bör fundera på var man väljer att framhäva sin kritik och vem som tar emot den, hur det kommer att komma ut och vem den kommer att påverka.
Var det klasskillnad igår? Inte spelmässigt, inte närkampsmässigt, inte sett över 90 minuter. Klasskillnad för mig är när ett lag totalt spelar ut det andra och det är helt tydligt direkt hur matchen ska sluta. Var det så igår? Isåfall såg jag en annan match eller är av en helt annan åsikt. Första halvlek blev vi som sagt hårt straffade och borde haft minst 1-1 i paus. Vi hade mod igår, vi hade stolthet. Vi gav inte upp trots tvåmålsunderläge i halvlek. I andra höjer vi det, pressar tillbaka Eskil, får 2-1 reduceringen och en bra chans att komma tillbaka. Då kommer en olycklig frilägesutvisning, 3-1 kommer senare när vi tvingas chans med att flytta upp mer folk och blir sårbara bakåt, spiken i kistan 4-1 på samma sätt i en snabb omställning när vi chansat allt framåt. Om det är klasskillnad så har det uppenbarligen gått inflation i det uttrycket. Hur hade matchen slutat om Sinan gjort 1-1 i första halvlek? Om Jesper gjort 2-1 strax därefter? Hade vi då talat om en underbar insats av HBK idag? Så små är marginalerna.
Ja det är mycket om och jag säger inget om förlusten i sig, till syvende och sist handlar fotboll om att göra mål. Eskil gjorde fyra, vi gjorde ett – simple as that. Men då ska det komma rättvisa rapporter om hur matchbilden såg ut i efterhand, inte för att det på något sätt gör någon skillnad i den här matchen, men för framtiden. Jag kan garantera att i alla fall merparten av oss elva HBK:are på planen kände att vi hade en bra chans mot Eskil, kände att vi störde de och var väl så bra i spelet, vi kunde definitivt mäta oss med de, trots att de är ett suveränt och komplett lag. Att då bli sågade och höra motsaten efteråt sänder inte ut de bästa eller mest positiva signalerna inför framtiden.
Ordet är fritt, nu har jag sagt min åsikt i frågan åtminstone. Kanske är det bara jag som känner så här. Då får jag väl ta smällen isåfall.
Nu laddar i alla fall jag 110 % mot nästa match mot Markaryd på söndag och lägger det här bakom mig, samtidigt som jag tar med mig de lärdomarna som gårdagen gav. Ingenting är kört, faktum är att läget är exakt detsamma idag kl 11.00 som det var igår kl 11.00 eftersom IFK Hässleholm förlorade och kanske är på väg in i sin formsvacka. Vi kan aldrig ge upp, vi får inte lägga oss platt ner och tycka synd om oss själva. Vi har stolthet, vi är bättre än så. Tillsammans är vi starka, i med- och motgång.
