Jag ville hålla fötterna på jorden – men HK Malmö gör det fruktansvärt svårt
För en vecka sedan sa jag att en enda seger mot Amo eller Sävehof skulle räcka. Att jag skulle vara nöjd. Kanske var det rentav bäst så – för att undvika att laget fick hybris, för att hålla drömmarna på en sansad nivå. Men här står jag nu, en vecka senare. Jag, som gärna kallar mig Jantens sista försvarare, skriker rakt ut: FAN, vad bra HK Malmö är
Matchen mot Amo? Ingen champagnehandboll, men det skiter jag i. Ibland måste man ner i skiten och gräva fram två poäng, och det gjorde Malmö. Att ta sig till Alstermo en kylig februarikväll för att spela handboll måste vara en av sportens minst glamorösa uppgifter. Men jobbet gjordes. Och det var förmodligen en tuffare match att vinna än den mot ett betydligt mer namnstarkt Sävehof.
Och den matchen då? Malmö imponerar genom att inte spela felfritt. Första halvlek är stabil, men sedan tappas ledningen i början av andra. Det hackar, det gnisslar – men laget hittar tillbaka. Igen. Det är moral, inställning och tro på det egna spelet.man är inte beroende av något kollektivt trans eller att spelare ska börja gå på vatten. Det som saknas i Sävehof.
Sävehof? De skickade säsongen i papperskorgen redan innan den började när de satte Linus Ekman vid rodret. Missförstå mig rätt, han kan säkert bli en bra tränare. Kanske har Sävehof sett något i honom som vi andra inte ser. Men just nu? Inte redo. Inte ens nära. Tiden får utvisa om det här var ett genidrag eller ett haveri. Och som bekant – tiden tas i mål.
Nu väntar Önnered på onsdag och Skövde på lördag.
Önnered är handbollsligans svar på världsläget: ostabilt, olustigt och allmänt jävla bedrövligt. Samtidigt är det en lurig match. Malmö spelarna lär inte få hjälp med motivationen gennom att spela inför ÖHK-hallens gravliknande stämning. Dessutom har Önnered allt att spela för. Men visst vore det en vacker syn att se dem glida allt närmare ett negativt kval? Jag hoppas Malmö trycker ner dem ännu djupare i det svarta hålet.
Sedan kommer Skövde. Ett blåklätt, halvdant västkustgäng som besöker ett Malmö i extas. Låter bekant, eller hur? Förutsättningarna liknar dem inför Alingsås-matchen. Förhoppningsvis har Malmö lärt sig sin läxa. Alingsås är ett för dagen bättre lag än Skövde, men tro aldrig att Skövde är en enkel uppgift. De är envisa. De kämpar. Och de kommer inte ge bort någonting gratis.
Två poäng på dessa två matcher? Vore fullt godkänt. Men här är problemet: jag börjar känna hybris. Jag stirrar på tabellen. Jag ser att andraplatsen är Malmös att försvara. Att vi skulle kunna undvika Ystad hela vägen till en final.
MEN jag inser att jag svävar iväg. Vi bromsar in. Först och främst ska Önnered ner i avgrunden. Det får räcka för nu.
Avslutningsvis – Truls Grötta. Hur i hela helvete hamnade han i HK Malmö? Ingen spelare i Handbollsligan betyder mer för sitt lag. Jag sticker ut hakan och säger det rent ut: han är föreningens bästa spelare någonsin. Ja, HK Malmö har bara funnits i knappt 20 år så det finns inte en oändlig pott med spelare att ta av men Truls är bättre än alla som någonsin burit den här tröjan. Bättre än Petersen, Lönn, Månsson – hela bunten.
Håller du inte med? Säg emot mig i kommentarerna
