Brynäs behöver en “Poya Asbaghi”
Likheterna mellan Brynäs och Gefles tränarsituation är skrämmande. Frågan är bara om Brynäs agerar innan det är för sent?
För drygt 1,5 år sedan började Gefles ras ut ur Allsvenskan. Tränaren i laget hette då Roger Sandberg som efter fem poäng på tolv matcher fick sparken. Det var ett facit som klubbledningen inte kunde acceptera. Räddaren i nöden hette Thomas Andersson som i många år hade varit assisterande tränare i klubben. Förhoppningarna var att ett tränarbyte skulle väcka liv i laget och lyfta det upp på säker mark.
Vi vet alla hur det slutade.
Thomas Andersson spelade på exakt samma sätt som Roger Sandberg tidigare gjort och klarade inte av uppgiften. Även om laget avslutade säsongen väldigt starkt så föll man på målsnöret och ramlade ur högstaligan. Trots detta så fick Thomas fortsatt förtroende när Superettan startade den här säsongen, det var ett beslut som höll på att kosta hela Gefles existens.
En swishkampanj räddade till slut ekonomin men resultaten fortsatte i en nedåtspiral. Efter endast en vinst på de inledande tio matcherna fick även Thomas sparken. Ett beslut som var rent nödvändigt.
Brynäs behöver en "Poya Asbaghi"
Till slut kom frälsaren Poya Asbaghi in i klubben. Med ett helt nytt sätt att spela fotboll på gjorde han det omöjliga och räddade laget från ännu en degradering. Tillsammans med en del nya spelare förändrades Gefle från ett lag med ena foten i Division 1 till ett topplag i Superettan. En förändring som var smått magisk att bevittna.
Med allt detta sagt så kommer Brynäs inte behöva slåss om överlevnad i Allsvenskan nästa säsong. Jag är helt övertygad om att laget är bättre än så men jag ser ändå oroligt många likheter i det Gefle IF har fått gå igenom senaste åren.
Roger Melin var tränaren som fick den otacksamma uppgiften att följa upp succésäsongen 16/17. Han skulle ta över efter Thomas “Bulan” Berglund som med sitt sätt att leda ett lag tagit Brynäs till kanske lite oväntade höjder.
Vi vet alla hur det slutade.
Efter endast sju poäng på åtta matcher och en 13e plats i tabellen fick även Brynäs klubbledning nog. Stefan Bengtzén gick ut och tog på sig ansvaret och erkände att rekryteringen var ett misstag.
Den till synes kortvariga lösningen var att Tommy Sjödin som likt Thomas Andersson varit assisterande tränare innan skulle leda Brynäs framöver. Ett beslut som kändes ganska bra i väntan på den permanenta lösningen.
Mediesverige pratade om allt ifrån spännande namn som Jonas Rönnqvist till lite mindre troliga Niklas Wikegård. Men just då kändes allt spännande, Brynäs behövde en ny röst i omklädningsrummet som kunde väcka laget. Brynäs behövde en “Poya Asbaghi”.
För en vecka sedan gick Stefan Bengtzén ut i SVTs CHL studio och sa att en ny tränare skulle presenteras inom 48 timmar. Tommy Sjödin hade då fått åtta SHL matcher på sig utan att imponera, totalt 9 poäng och Brynäs hade bara klättrat två placeringar.
Äntligen skulle Brynäs få den där nytändningen som man minst sagt behövde. Istället visade sig den kortvarig lösningen vara längre än så. Dagen efter uttalandet i SVT bekräftades det att den “nya” tränare hette Tommy Sjödin.
Men missförstå mig rätt här. Jag gillar Tommy och ser han som en stabil och bra assisterande tränare. Men jag tror inte att Tommy Sjödin kan vända det här på egen hand.
Gårdagens förlust var ännu ett bevis på att Brynäs är ett lag i kris. Återigen hittar vi laget på en 13e plats med nu sju poäng upp till Frölunda på sista play-in platsen.
Snälla Brynäs, svälj er stolthet och gör som Gefle gjorde. Någonting måste hända innan det här är för sent.
Brynäs behöver en “Poya Asbaghi”.
