1-8.
Tingsryd åkte på storstryk hemma mot Rögle. 0-4 efter första perioden blev tillslut 1-8.
Kort analys:
Bandyklubben åker till Templet och är fräcka nog att sno med sig tre poäng hem.
Slut på analys. Personliga reflektioner följer:
Bra jobbat. Men det kan inte ha varit så svårt. Tingsryd agerar som ett äkta bottengäng i afton och man undrar ju förstås hur dåliga vi verkligen är. Så här i nederlagets stund vill jag gärna på något vis tro att vi sparar krutet till nästa match, en match mot sopgänget Bofors, som på förhand känns som en lättare uppgift. Men så kan man givetvis inte tänka. Vi blev förnedrade fullständigt på planen, som så många gånger innan denna säsong. Det är tungt att vara tingsrydsupporter. Men, det bästa av allt är att jag vet följande: vi kommer igen. Vi kommer alltid igen! Vi är Gröna Brigaden och vi ger aldrig upp. Aldrig.
Jag börjar kylas ner. Min ilska byts ut till frustration. Jag börjar så smått acceptera nederlaget. Vi räckte inte till. Vi vek ner oss. Vi kollapsade helt enkelt. Jag drar nu igång Spotify med Eldkvarn – Fulla för kärlekens skull. Det är precis vad jag tänker bli. Full för kärlekens skull. För kärleken till TAIF.
Klackmässigt. Vi gör en godkänd insats. Stundtals riktigt bra. Stundtals, riktigt dåligt. När vi alla samlas och tar i för fullt låter vi riktigt bra och ger ett mer än godkänt stöd. Tråkigt nog väljer vissa att sitta i Skybaren så fort det börjar ta emot lite. Klacken tappar i slagkraftighet. Inför sista perioden väljer tyvärr alltför många alkoholen framför TAIF och vi som står i klacken tvingas bevittna vårat nederlag när Rögles AIA sjunger ut oss efter noter. Vi kan inte kontra på något vis. Manskapet är borta. Vi kan bara stå där och bevittna förnedringen. På plan och på läktaren.
Men vi kommer igen. Det gör vi alltid. Vi knyter näven i fickan. Som så många gånger förr. Vi ger aldrig upp. Och nånstans så ger detta mig en liten tröst. Tillsammans så ska vi fixa det här. Tillsammans för Tingsryds AIFs skull.
