SSK-tankar inför den stundande säsongen
"Jag tror och hoppas på en riktigt kul första säsong i den nya arenan och låt oss hoppas att denna säsong i framtiden kommer symbolisera en positiv brytpunkt i SSK:s 103-åriga historia!", skriver nye SvenskaFans-medarbetaren Fredrik Andersson i en krönika.
Den löjliga säsongen närmar sig upploppet och seriestarten närmar sig med stormsteg. Träningsmatchandet är i full gång, elitserielagens trupper börjar ta form på allvar och allt tycks vara i sin ordning och precis som vanligt. Inte riktigt för oss SSK:are ändå vill jag påstå, för visst är det lite extra kittlande just i år?
För första gången på den här sidan Berlinmurens sönderfall andas denna hårt prövade idrottsförening och dess supportrar mestadels optimism känns det som. Främst tack vare den sensationella våren när puckuslingen för en gångs skull studsade våran väg och det, tills då förhatliga, strecket som avgränsar lag åtta från lag nio i tabellen äntligen återfanns under och inte ovanför oss efter femtio omgångar. Jag minns hur Jörgen Bemström får tag i pucken i mittzonen, tar sig igenom Luleåförsvaret på ett enastående sätt som man bara inte gör när så mycket står på spel och sprätter pucken i nätmaskorna. Vi hade samlats ett gäng i min lägenhet den kvällen för att följa matchen via TV. Ni som sett filmatiseringen av Nick Hornbys bok Fever Pitch kan kanske erinra er scenen då de två huvudpersonerna i filmen bänkat sig framför en TV för att följa den avgörande matchen om ligatiteln mellan Liverpool och Arsenal 1989. Likheterna i hur förtvivlan och uppgivenhet byts mot eufori var slående. Ni som inte sett filmen, gör det.
Detta positiva trendbrott och följande veckor som sedermera innebar avancemang även till semifinal gav hela klubben och dess supporterfölje raka ryggar och en känsla av att ”fan, vi kan”. Man hade tvättat bort stämpeln som kungjorde att vi alltid missade slutspel med knapp marginal och att förlorarkulturen satt gjuten i Scaniarinkens betong. Vi kunde!
I våras satte man också spaden i marken för något som senare kom att omnämnas som Axa Sports Center. En renovering och modernisering av landets vackraste slitna idrottsarena. SSK investerar i runda slängar 140 miljoner kronor på detta projekt och man gör det i helt rätt läge. Med den vind i seglet som förra årets framgång medförde och det faktum att vi nu måste betraktas åter vara etablerade i högsta serien är det nu dags att ta nästa steg i klubbens utveckling. För att ta detta steg och göra truppen mer slagkraftig krävs naturligtvis en starkare ekonomisk grund att stå på. Vi har sett hur byggandet av så kallade eventarenor runt om i landet ökat intresset och publiktillströmningen tack vare sitt bredare underhållningsutbud. Klubbarna tjänar större summor pengar genom att nå ut till en bredare kundkrets. Det handlar liksom att få snöbollen i rullning via ekonomisk satsning, något som SSK nu försöker genomföra. Förhoppningsvis ser vi samma positiva resultat här som i Jönköping, Karlstad eller Linköping. Hursomhelst blir det mycket intressant att se det färdiga resultatet av Scaniarinkens nya kostym!
Givetvis är det fundamentala i en ishockeyförening ändå spelare och ledarstab och även där tycker jag att det ser ovanligt intressant ut denna höst. Leder laget gör sedan i våras Ulf Taavola. En tränare som jag tror kan passa otroligt bra i SSK. Uffe har gjort sig känd som en man som delar ut tydliga roller och inser kollektivets överlägsenhet i förhållande till den enskilda individen. Hans envisa tjat i diverse intervjuer om att man ständigt nöter på sitt grundspel gör mig än mer positiv till anlitandet av Ulf Taavola. För just tryggheten i att ha ett väl inkört grundspel att falla tillbaka på är, som den initierade vet, något SSK saknat i många, många år.
Så kommer vi till det allra viktigaste, spelarna som ska representera Södertälje Sportklubb denna säsong. Trots de tunga förlusterna av hörnpelare som lagkapten Eriksson och fältherren Popovic tycker jag Mats Hallin lyckats ställa ett mycket intressant lag på benen. Det saknas visserligen spetskompetens bland vissa komponenter i maskineriet men fler nyförvärv är som bekant utlovade innan seriestart. Målvaktsparet Staña och Lindqvist är förstklassigt. Staña tillhör troligen de fem till tio bästa burväktarna utanför NHL. ”Linkan” är en perfekt backup som accepterar sin roll fullt ut. Dessutom är han en otroligt populär spelare bland supportrarna och, är jag övertygad om, även bland medspelarna.
Backsidan är den lagdel jag vill se den tyngsta förstärkningen i innan seriespelet rullar igång. Petri Liimatainen gjorde en strålande säsong i fjol och blir oerhört viktig i år. En klippa såväl defensivt som offensivt. Janne Huokko är ovärderlig i powerplay med sin rörlighet och högerfattade bössa. Lojale Timmy Pettersson är en habil elitserieback och nye finländaren Pasi Petriläinen har kapacitet att tillhöra toppskiktet av seriens försvarare. Pasi gjorde en strålande säsong i Timrå för några år sedan och förhoppningsvis kan han hitta tillbaka till den form han hade då. Utöver dessa har vi en tämligen orutinerad skara backar även om Jonathan Ericsson är en personlig favorit som jag tror har alla möjligheter att slå igenom i år. Johan Berggren och de juniorer som försöker slå sig in i truppen ser jag inte som spelare som går in på sex backar i ett elitserielag i nuläget. Det jag saknar är framförallt en spelare som täpper till det tomrum Peter Popovic lämnat efter sig i och med sin flytt hem till Västerås. Alltså en defensivt skicklig, tufft spelande back. Jag ser också gärna att man kontrakterar ytterligare en back som besitter spetskvalitéer i powerplay. Det finns en spelare ledig på marknaden som jag tycker har alla dessa kvalitéer, nämligen SSK-bekantingen Josef Boumedienne. I skrivande stund är Josef kontraktslös men väntar på ett NHL-kontrakt. Med NHL kan vi givetvis inte konkurrera men blir han utan kontrakt på andra sidan Atlanten hoppas jag innerligt att Mats Hallin gör sitt allra yttersta för att ”Bombom” spelar i SSK den här säsongen.
På forwardssidan tycker jag man lyckats få ihop en sällsynt intressant mix av spelartyper. Inte minst blir det intressant att följa slovenske supertalangen Anze Kopitars utveckling. Tjeckiske stjärncentern Petr Leska kommer med ett enastående CV från tjeckiska ligan. Här kan SSK ha gjort ett verkligt kap. Förhoppningsvis kan han tillföra vårat anfallsspel och inte minst spelet i powerplay en ny dimension. Österrikiska nyförvärvet Christoph Brandner har haft en tid fylld av ryggproblem bakom sig men har kapacitet att bli våran bäste målskytt i år. Får han bara vara hel tror jag även detta kan vara ett riktigt klasstillskott. Dragan Umicevic visade stundtals ifjol upp ett strålande spel och hittar han en jämnhet i sitt spel är nummer åttiofyra en blivande stjärna i elitserien, kanske redan i år? Jag tror att mycket av SSK:s offensiva spel kommer att kretsa runt dessa fyra spelare den här säsongen. Spelare som kan göra det så kallade ”skitgörat” finns det en uppsjö av i truppen som den ser ut nu. Nya duon Kollar och Skröder inte minst men värda att nämna är också Robert Carlsson som jag tycker gått från klarhet till klarhet senaste säsongerna och evighetsmaskinen Anders Burström. Tillsammans tycker jag detta utgör en intressant mix som sagt. Jag ser dock gärna att ytterligare en ytterforward adderas till truppen. Mikael Samuelsson som likt Boumedienne går och väntar på ett NHL-kontrakt vore den optimala lösningen. Tyvärr för vår del, ser jag det som föga troligt att Micke inte återfinns i något NHL-lag när det drar igång där borta.
Med rätt kryddning av den här anrättningen sista månaden innan seriestart bör vi ha ett lag slagkraftigt nog för att bli slutspelsklara aningen tidigare än sista perioden av match femtio stundande säsong. Jag tror och hoppas på en riktigt kul första säsong i den nya arenan och låt oss hoppas att denna säsong i framtiden kommer symbolisera en positiv brytpunkt i SSK:s 103-åriga historia!
