Fel AIK vann

AIK förlorade hemmapremiären mot Skellefteå AIK. Gnaget visade upp en härlig attityd, men SAIK lyckades genom att mäkta med ett mål per period inför 2958 åskådare på Hovet.

Dålig effektivitet
Ett ineffektivt AIK inkasserade noll poäng i matchen mot SAIK. Norrlänningarna var helt klart det bättre laget sett över tre perioder samtidigt som AIK underpresterade i nästan samtliga powerplay.

Första perioden
AIK inledde sammandrabbningen på ett bra sätt och fick sitt första powerplay redan efter två minuters spel, dock utan att skapa något riktigt tryck. Gnaget initierade två jättechanser sex minuter in i matchen: Martin Fjällby och Jimmie Svensson rundade kassen var sin gång för att sedan skjuta ett par relativt uddlösa skott. AIK var vid det tillfället det hetare laget, vann många närkamper och åkte mycket mer skridskor än motståndarna. 

I mitten av perioden fick  AIK återigen chansen i powerplay, utan att lyckas näta. Gnaget-spelarna hamnade mest i sarghörnen och hade svårt att etablera tryck.

Ett fåtal minuter senare fick SAIK chansen i powerplay och bortalaget visade sig vara vassa även i numerärt överläge. Skellefteå sköt två stolpskott och visade prov på ett konstant tryck som bara kan beskrivas som sanslöst. SAIK fick även in en puck i AIK-kassen genom Magnus Wernblom, men målet blev bortdömt på grund av offside i målgården. 

I slutet av perioden fick SAIK en ypperlig möjlighet att näta i powerplay. Gästerna målade efter blott åtta sekunders spel: Andreas Paulsson var sist på pucken, assisterad av Daniel Sondell.

AIK inledde bra, men SAIK kom igång ganska snabbt och var i överlag det bästa laget. Bortalaget hade sex klara målchanser, medan AIK bara hade två.

Andra perioden
AIK skapade en bra målchans redan i den första minuten: Monir Kalgoum bröt sig loss och kom fri med Andreas Hadelöv. Kalgoum levererade dock ett tamt avslut som inte vållade SAIK-målvakten några större problem. Det ska dock tilläggas att Monir hakades lätt, men inte tillräckligt för att det skulle rendera i någon utvisning.

AIK fick sedermera spela i powerplay och lyckades inte något vidare denna gång heller.
Gnaget skapade dock ett tre mot två-läge, Jonas Westerling lyckades emellertid inte med den avgörande passningen och chansen rann ut i sanden.

Jimmie Svensson var AIK:s bästa spelare framåt så här långt in i matchen, han skapade gång på gång målchanser helt på egen hand. Denna gång handlade det om en målchans där han rundade kassen och sköt ett skott som pressade Andreas Hadelöv till att göra en jätteräddning.

Det kändes som att AIK växte in i matchen och i powerplay skapade Gnaget flertalet chanser. Monir Kalgoum hade den bästa då han sköt helt omarkerad från en position i slottet. Det var utan tvekan AIK:s bästa chans till kvittering så här långt.

I mitten av perioden attackerades Gustav Wesslau av Daniel Welser och som ett resultat av detta utbröt ett slagsmål mellan vederbörande och Stefan Gråhns... av respekt för motståndarnas supportrar så tänker jag inte skriva vem som vann ”fighten”. 

Båda spelarna hade därmed spelat färdigt för kvällen och SAIK fick spela i powerplay i två minuter, utan resultat.

AIK fortsatte att skapa chanser, den bästa fick Tobias Tschöp då han sköt över i ett läge där han hade frispelats av Joakim Häll

I slutet av perioden fick AIK spela powerplay. AIK radade upp chanser och 1-1 hade varit rättvist.

Istället för en välförtjänt kvittering fick AIK en ”kalldusch”. I boxplay - med sju sekunder kvar av perioden - mäktade Magnus Wernblom med 0–2. Denna gång handlade det om ett riktigt så kallat ”grismål” där Wernblom fick flera chanser på en målvaktsretur.

AIK spelade dock upp sig i denna period och skapade fler målchanser än SAIK. 

Jag tror att Bobo Simensen sa till spelarna i pausen att AIK måste hålla sig till deras spelplan, vilket innebär att AIK ska spela en disciplinerad hockey där de inte bjuder motståndarna på de enkla målen.

Tredje perioden
Anders Söderberg fick ett friläge direkt i inledningen av den tredje perioden, ett friläge som Wesslau räddade. Söderberg hakades dock av Joakim Häll som därmed utvisades i två minuter, men Skellefteå utnyttjade inte det numerära överläget.

AIK skapade ett rejält tryck mot Skellefteå-kassen i den tredje perioden, men avsluten var synnerligen tama. Jimmie Svensson var även i slutperioden ett ständigt ett orosmoment för motståndarna. Han drogs, gång på gång, ner av motståndarna av den enkla anledningen att de helt enkelt inte hängde med. Åtta minuter in i perioden skedde just en sådan situation som resulterade i ett powerplay för AIK. Gnaget förmådde dock inte att skapa vare sig något tryck eller några målchanser. 

"Trean" kom efter att AIK - i ett desperat försök i jakten på en reducering - tog ut målvakten, Anders Söderberg kunde efter en del strul bakom kassen lägga in pucken i öppet mål.

Sammanfattning
SAIK var det bättre laget sett över tre perioder. Det syntes tydligast i box- och powerplay, där AIK-spelarna tog mycket längre tid på sig mellan mottagning och avslut. Skellefteå-spelarna kunde i princip avsluta i alla lägen. Det kändes dessutom som att AIK var mycket tröttare än spelarna i SAIK i slutet av matchen.

Jag nämnde i min inför matchen-artikel fyra punkter som AIK var tvungna att lyckas med för att kunna rubba SAIK i denna match. AIK lyckades bara infria två av fyra gällande detta: Gnaget kämpade och slet och Gustav Wesslau spelade strålande i målet med en räddningsprocent på spektakulära 95,01. Sett över hela matchen misslyckades AIK totalt i powerplay och spelade hyfsat i boxplay. 

Matchfakta

AIK - Skellefteå 0-3 (0-1, 0-1, 0-1)

Första perioden:
0-1 (17.44) Andreas Paulsson (Daniel Sondell), spel fem mot fyra.

Andra perioden:
0-2 (39.53) Magnus Wernblom, spel fem mot fyra.

Tredje perioden:
0-3 (59.22) Anders Söderberg, mål i öppen kasse.

Skott: 18-42 (3-19, 9-12, 6-11).
Utvisningar: AIK 43 minuter, Skellefteå 55 minuter.
Domare: Robert Lahti.
Publik: 2958.

Spelarpoäng

AIK:
3. Jimmie Svensson
2. Gustaf Wesslau
1. Tobias Tschöp

Skellefteå:
3. Andreas Hadelöv
2. Alexander Sundqvist
1. Magnus Wernblom

0 kommentarer