Krönika: Dags att ta juniorhockeyn på allvar
Juniorhockeyn i Sverige lever i en undanskymd vrå där strålkastarljuset och uppmärksamheten inte finns. Instängd i mediernas minsta och mest obetydliga skrymslen är det inte lätt att veta vad som händer med svensk hockeyns framtid. Svenska hockeyförbundet har försökt agera men gjort det på fel sätt. Nu är det verkligen dags att ta svensk juniorhockey på allvar.
Jag antar att alla har koll på ett det pågår ett ytterst intressant och hett slutspel i Elitserien och ett lika rafflade avgörande i Kvalserien. Vad jag dock tror att färre tar notis om är det just nu pågående slutspelet i den högsta svenska juniorligan, J20 SuperElit. Men jag klandrar inte dig, nej, det är andra aktörer i det svenska hockeylandskapet som har skapat det vakuum i bevakningen av juniorhockeyn i Sverige som har gjort att det finns ett totalt ointresse för ligan.
Publiksnittet den här säsongen är rent ut sagt pinsam läsning. Titta bara på de här publiksnitten från SuperElit i år;
J20 SuperElit södra, höst: 127 åskådare
J20 SuperElit norra, höst: 165 åskådare
J20 SuperElit södra vår: 106 åskådare
J20 SuperElit norra vår: 109 åskådare
J20 SuperElit Top 8 vår: 209 åskådare
Snittet berättar om gapande läktare men jag måste återigen belysa att jag inte klandrar publiken, den produkt som erbjuds är inte vad man kan förvänta sig. Inte så bra som den kan vara. Och där är det många som måste ta sig i kragen för juniorhockey är i grunden mycket underhållande och mindre taktiskt driven än elithockeyn. Publikhockey med andra ord.
Jag har själv upplevt juniorhockeyn i Kanada och även om det där finns en helt annan hockeykultur, ett helt annat allmänintresse och en betydligt större skara hockeytörstande människor så finns det mycket att lära från den andra sidan Atlanten. Under de matcherna, som jag också ska belysa var betydelselösa grundspelsmatcher i slutet av säsongen, var publikantalet runt 8 000. Det är naturligtvis naivt att tro att lika många skulle komma till juniormatcher i Sverige, speciellt då 8 000 vida överstiger SM-slutspelets publiksnitt på 6 700, men visst måste det finnas ett större publikunderlag än ett par hundra?
Stämningen i Kanada var det inget fel på heller, folk skrek som galningar på domaren, buade så fort de misstyckte om något på isen och taket nära nog lyfte när det hemmalaget lyckades få pucken i nätmaskorna. Faktum är att underhållningen i mångt och mycket är bättre än i NHL. Även om man inte ska generalisera utifrån ett fåtal matcher kändes det som fanns ett annat hockeyintresse i den här publiken, ett annat engagemang och en annan energi. Spelarna är inte lika taktiskt drivna som sina idoler och det görs fler mål, skapas fler chanser och gruffas mer. Mer underhållning helt enkelt.
Jag tror att samma potential vad gällande underhållning finns i den svenska juniorligan men då krävs det först några förändringar. Det svenska hockeyförbundet, med den omdiskuterade ledarduon Christer och Michael Englund i spetsen, var med och ändrade upplägget i SuperElit inför den här säsongen då man delade upp serien i två halvor, den norra och den södra, samt utökade serien från 18 till 20 lag. Det var förödande beslut enligt mitt sätt att se det.
Sverige är inte tillräckligt stort för så många juniorlag och dessutom var den svaga konkurrensen ett problem som man brottats med tidigare och den blir knappast bättre med fler lag i ligan. Nej, slå ihop serierna igen, minska antalet lag till 16 och spela en rak serie med ett slutspel till våren. Övergången från två till en serie i Allsvenskan har i mina ögon varit oerhört lyckad och även om resekostnaderna ökar så skapar det en bättre serie med ett mer mångfasetterat utbud av motståndare. Förslaget att låta J20-lag spela i Allsvenskan kan skrotas direkt, det handlar istället om att öka kvaliteten i SuperElit.
Konkurrensen i lagen måste också förbättras. Det borde sättas större resurser till att plocka in fler juniorer från Danmark och Norge och höja kvaliteten på det sättet. Jag är heller inte främmande för att låta så många som sex eller sju överåriga spelare spela i varje match under säsongen. Det skulle höja kvaliteten på ligan, lagen och matcherna. Låt överåriga spelare som inte platsar i sina A-lag spela i juniorligan. Det gör också att juniorspelarna lär sig oerhört mycket och får mer erfarenhet.
Men det största problemet är att juniorhockeyn behöver mer uppmärksamhet och här spelar media en stor roll. För att återigen återknyta till Kanada så sänds juniormatcher där på TV och det skrivs en hel del om det i tidningar. I Sverige är den bevakningen i stort sett obefintlig och då skapas inte heller något större intresse. Man måste vara så ödmjuk att man kan erkänna att det faktiskt är medierna som skapar produkten. Det är de som skriver upp spelare, hittar intressanta vinklar och tycker till om allt möjligt som vi sedan diskuterar. Det är medierna som till stor del skapar vårt intresse och de har ett oerhört stort ansvar att skapa ett intresse kring juniorhockeyn. Ett ansvar som de ännu inte tagit. Profilering av spelarna skulle också skapa ett betydligt större intresse för juniorlandslagen.
Men det räcker inte med det, juniorhockeyn måste också göras till en eftertraktad produkt. I Kanada är varje match en show komplett med allt som en stor match innehåller. Lagpresentation, ljusspel, tung musik och en engagerad speaker gör allt för att höja stämningen och maskotar, pausunderhållning och säljande av mat och snask fungerar precis som om det var en NHL-match. Och det är det här som kanske är det stora problemet. I Sverige behandlas inte juniorhockey som vanlig hockey. Innan den mentaliteten försvinner kommer juniorhockeyn aldrig att bli stor.
För ett uppsving krävs alltså ett gemensamt ingrepp från flera aktörer som kommer överens om att juniorhockeyn är en produkt som går att sälja. Arrangörer, klubbar, förbund och media måste tillsammans inse att juniorhockey faktiskt är underhållning. Svenska Hockeyförbundet har kommit en bit på vägen med sin liverapportering från matcherna och några nyhetsportaler på Internet ger oss regelbundna uppdateringar men riksmedierna verkar inte ha något intresse över huvudtaget. Jag har svårt att se hur svensk juniorhockey ska hitta sin väg ut ur skuggan för det är så många faktorer som spelar in och det är hemskt att se hur hockeyunderhållning slarvas bort. Jag hoppas fler tycker som jag.
Växjö Lakers juniorlag har avancerat till juniorhockeyns näst högsta divison, J20 Elit, och jag hoppas att de blir ett av de lagen som vänder på den här trenden och jag hoppas att föreningen på nära håll kommer att följa och rapportera om lagets fram- och motgångar samt lyfta fram spelarna och ge dem ett ansikte. Samtidigt önskar jag detsamma av Smålandsposten. Jag hoppas innerligen de blir medierna som ger juniorhockeyn lite uppmärksamhet och att de blir föregångarna till resten av hockeysverige. Då kanske också alla andra aktörer förstår att juniorhockeyn också måste göras till en attraktivare produkt. Allt hänger ihop och jag hoppas att Växjö Lakers och Smålands media blir de som tänder de första strålkastarna mot juniorhockeyn.
Till slut vill jag bara önska Växjö Lakers ett enormt lycka till den kommande hösten. Lagets avancemang till den serien kommer att gynna Lakers enormt då juniorerna nu kommer att drillas mot bättre och starkare motståndare.
Föresten, Björklöven blev under lördagen klara för kvartsfinal i slutspelet i J20 om någon mot förmodan skulle missat det.
