Krönika: Åh du underbara guld
Som Färjestadssupporter är man lyckligt lottad, för hur man än vrider och vänder på det så är det roligare att vara i final och stupa på målsnöret, än att inte vara där alls. Färjestad vinner dessutom ibland dessa finaler och det betyder glädje, eufori och fest på torget.
Finalserien anno 2006 blev i slutändan något extra för alla hockeyälskare, för när krutröken lagt sig mellan Per Ledin och Tommy Salo så fick vi se en avslutande final utan bråk och håningar under matchen. Den sjätte matchen blev istället matchen där hockeyn tog revansch på skitsnacket och återtog rampljuset för mitt i all glädjeyra ska vi inte glömma bort att gårdagens match var strålande bra. Guldmatchen var också en påminnelse om att vi fått se bra hockey där Sveriges två bästa hockeylag gjort upp om SM-guldet.
Per Ledin kämpe och galning
Att säga att finalseriens huvudperson varit Per Ledin är verkligen ingen överdrift då han varit i fokus mest hela tiden. Per har under slutspelet visat upp både positiva och negativa sidor hos sig själv. Per Ledin har grovt gjort bort sig ett flertal gånger under finalserien. Först var det den verbala på hoppningen mot Tommy Salo i Frölunda, sen gjorde han detsamma mot måldomaren i den femte final matchen. Lägg till på åkningen på Salo och ni har den man som river upp känslor i hela hockey-Sverige och även skapar debatt utanför den.
Mannen är Per Ledin - galningen Per Ledin.
Per har också en annan sida, en sida som får Färjestadsanhängare att älska honom så mycket att de samlar in pengar för att betala hans tilldömda böter efter attacken mot måldomaren. Det är kämpen som går in och tar stryk i varje byte där motståndarna gör allt för att sätta honom på plats. Det är hockeyspelaren som skapar utrymme för sina medspelare genom sitt slit längs sargkanterna. Det är hockeyspelaren som står och skymmer skott framför motståndarmålet och det är hockeyspelaren som alltid visar hjärta och aldrig ger upp.
Han är Per Ledin - kämpen Per Ledin
SM-GULD, SM-GULD, SM-GULD
Ett uträknat Färjestad gick in slutspelet anno 2006 som kraftigt nederlagstippade. Under säsongen tryckte de stora kvällstidningarna upp svarta rubriker om krislaget Färjestad, som skulle tvingas till ombyggnation av lagbygget kommande säsong för att möjligen kunna vara med och kämpa om guldet 2008. Med facit i hand kan man se hur fel experterna hade, vad de inte hade räknat med när de skrev sina profetior om Färjestad var att en tjänsteledig brandmästare som lyssnar till namnet Per-Erik Johansson, skulle komma in och förvandla laget från mediokert till mästarklass.
Per-Erik har tillsammans med Leif Carlsson och Clas Eriksson gjort små förändringar under resans gång, vilket gör att det här guldet känns bättre än det senaste från 2002. För inget kan slå känslan av motbevisa expertisen som räknat ut Färjestad redan innan slutspelet börjat och inget guld känns bättre än de oväntade, de som kommer när man minst anar det.
Frölunda orkade till slut inte längre stå emot Färjestad som spelade med fyra kedjor mot Frölundas tre och jag avslutar med några kloka ord från en god vän.
Färjestad hade mer tyngd i det offensiva spelet - tyngd som Frölunda omöjligt kunde värja sig mot över sju matcher.
