Krönika: Favoriten är tillbaka
Mannen med nummer 15 på ryggen har återvänt. Jag är mer än lyrisk över detta nyförvärv. Jag säger en sak, Return of the King. Självklart är det Jan Huokko som kommer dra på sig Leksands fina färger nästa säsong, igen!
Jag har inte varit leksing i så många år på grund av min än så länge unga ålder. Men självklart har jag bara varit leksing genom mina år, finns inga andra alternativ. ”Född leksing”, det perfekta citatet för oss alla leksingar.
När jag blev leksing var just Janne Huokko en av spelarna i detta underbara och folkkära lag. Även de stora lirarna som ”Sigge”, ”Masken”, Per-Erik Eklund och Tomas Jonsson fanns med i det lag som representerade Leksands stolta färger.
Jag hade en topp tre på vilka som var mina absolut största favoriter. Förstaplatsen gick till Per-Erik Eklund, andraplatsen var Anders ”Masken” Carlsson och trea var backen Jan Huokko!
Jag var uppe i Leksand för länge sedan med hela familjen. Vi var där på semester och hyrde en stuga på Leksandscampingen. Jag stortrivdes att få vara i Leksand, lustigt nog kändes det som hemma. Även om man åkt ända från Småland.
Självklart åkte vi en dag till ”Star Shop” för att kolla de senaste prylarna från Leksand. Det var då jag träffade han för första gången, Janne var inne i affären.
Jag var som sagt inte alls gammal och det var enormt stort att få träffa honom där. Jag bad om att få Jannes autograf på min Leksandströja som jag hade med mig om jag skulle ha turen att träffa någon spelare. Turen var tydligen på min sida denna dag. Just den tiden på dygnet befann vi oss båda på samma ställe. Ödet?
Han skrev under med sitt namn och gav mig tillbaka den fina vita matchtröjan som plötsligt blev ännu finare! Jag tog stolt tillbaka tröjan och kollade på den med glimten i ögat, det kändes hur bra som helst och jag tänkte ”jag har träffat min stora hjälte”!
Efteråt klappade han mig på mitt huvud och gick därifrån med ett leende, men mitt leende just då var nog oslagbart…
Jag vet inte hur man ska beskriva den stunden. Har ni träffat er hjälte någon gång? Då vet ni hur det är. Ni andra vet hur det känns i drömmen, det är 100 gånger bättre i verkligheten.
Denna otroliga stund slutade med att vi skakade hand efteråt och jag minns att jag sa till min mamma efteråt:
”Jag ska aldrig tvätta mina händer mer.”
Det hade inget med hygieniska skäl att göra, jag ville bara aldrig bli av med Janne Huokkos känsla i min hand, det var oförglömligt.
”Masken” och Per-Erik kommer nog inte göra någon comeback på hockeyplanen. Även om ”Masken” gjorde det för en säsong, något som var riktigt kul.
Enda hoppet fanns hos Huokko som spelade i SSK, med ett kontrakt utan klausul. Många trodde också att det inte skulle bli någon comeback denna säsong heller.
Men fel har man haft ofta, och fel hade man igen. Jan Huokko bröt kontraktet med att själv betala en summa för att ta sig tillbaka till sitt hem - sitt hem i Leksands samhälle och ishockeyförening. Vad ska man säga om det? Så gör bara en hjälte.
Jag jublade högt när jag läste på Internet att Jan Huokko skrivit på! Det kändes som en dröm. Som en dröm som försvunnit, men sedan kommit tillbaka.
Ni vet när man drömmer en sak en natt och drömmer om samma sak några nätter efter, eller kanske många nätter efter. Precis så kändes det. Fast detta var en dröm i verkligheten. Det var som en återvändande dröm, det blev precis som konungens återkomst…
Det finns en till favorit som jag fortfarande hoppas ska komma tillbaka. Jens ”Räven” Nielsen så klart. Trots sin ålder är det fortfarande en lirare av hög klass som skulle tillföra det nya lagbygget en massa rutin och framförallt, sin skicklighet.
”Challe” sa i en intervju att han spelar oerhört bra med ”Jensa”. Visst det vore det underbart att se radarparet spela tillsammans igen? Om ”Jensa” kommer hem så kommer ni inte se mig nere på jordens kalla mark på ett bra tag, jag kommer att befinna mig i sjunde himlen för att njuta av en säsong med dessa gentlemän igen. Fast än så länge är det bara en dröm. Den förra drömmen slog in, gör denna också det?
