Rubrik saknas
Vi fick en nystart i Division 1 och med facit i hand kan man nog säga att det var för det bästa. Vi fick då uppleva ett historiskt drömkval upp till Allsvenskan, och väl i Allsvenskan tog vi en sjätteplats med en nederlagstippad trupp. Vad kan vi då förvänta oss av den kommande säsongen?
Division 1
Sommaren 2004 blev AIK ”petade” ur Allsvenskan på grund av ekonomiska tvister. Ett lag som var på gång att ta sig tillbaka till Elitserien blev plötsligt ett lag i tredjeligan. Klubben var utan kapital att värva stjärnor och toppklasspelare, och AIK blev också dömda av media att vara förlorare och förbli ett farmarlag i de lägre serierna.
Storklubben, som AIK ändå är och alltid kommer att vara, vände sig till unga framtidslöften och talanger. Man ville bygga ett lag med hjärta och rätt attityd. Man ville också ha en ledare som sammansvetsade laget, gjorde spelarna väldigt samspelta och som kunde framhäva deras talanger.
Klubben hittade spelare som kunde, ville och hade ett stort hjärta för klubben. Man hittade också den perfekta tränaren i Bobo Simensen (numera Rögle BK). Denna man tog hand om spelarna, formade de med sina bara händer och skickade sedan ut dem på isen med stort självförtroende, en stark kämpar vilja och en glädje för sporten ishockey.
Man ska heller inte glömma bort Anders Gozzi. Denna man som alltid jobbar stenhårt för AIK och kommer nog alltid att göra detta. Sedan allt folk ”bakom kulisserna” som gjorde ett jättejobb för att ta fram och hjälpa detta lag till att bli det laddade och taggade lag vi såg i Division 1 säsongen 2004/2005.
Division 1 blev en resa som man sent kommer att glömma. Man hamnade i en serie där allt som kunde hända hände. AIK tog topplaceringen och hamnade i ett kval upp till Allsvenskan.
Kvalet upp till Allsvenskan
AIK hamnade i samma grupp som Nybro Vikings IF, Skövde IK, IF Troja/Ljungby, Borås HC och Mörrums GoIS IK. En grupp med bra lag och alla hade en chans att gå upp. Till historien hör det också att NHL var krisdrabbat. Spelare och klubbar var ej överens och det blev som bekant en ”lockout”. Deras säsong var förlorad och man kan nästan säga att våran blev räddad. Tack vare lockouten kunde AIK-legenden Mattias Norström och den store, starke Georges Laraque komma över och förstärka truppen.
Hovet som hade haft många gapande platser i Division 1 blev snabbt fyllda i ett historiskt kval. Med ett mullrande ”Vi ska tillbaka!” från Golden Hill, ståplatssektionen på Hovet, och med en grym vinnarinstinkt från grabbarna på isen blev det också så att AIK vann kvalet. Detta med en poäng över Nybro Vikings IF, två poäng över Skövde IK och tre poäng över IF Troja/Ljungby.
Det hade varit tuffa matcher men vi hade gjort det. Ett öronbedövande dån befann sig på Hovet den 30 mars 2005. 6115 personer hade tagit sig till den sista matchen och hyllade ett lag som gett allt och lite till. Med ett historiskt snitt på 3999 personer per match tog vi avstamp mot Allsvenskan.
Allsvenskan 2005/2006
AIK hade inte bara visat att vi kan och vi kommer att göra det, man hade också visat att hjärta för klubben, för varandra och för spelet är det viktigaste man kan ha.
Men detta räckte inte för medias experter. De hade klagat på det dåliga spelarmaterialet i Division 1, de klagade i kvalet upp till Allsvenskan och de klagade inför Allsvenskan. ”AIK ska vara glada om de slipper kvala för att vara kvar i år” och ”Runt 14:e plats lär de sluta” var tongången från medias experter och det var också väldigt mycket prat runt spelarnas orutin och så vidare.
Från AIK:s håll lät det annorlunda: Bobo Simensen talade om att bara vi ville, orkade och kämpade så var det topplacering som gällde. Vi på läktaren, som verkade vara lite mera avslappnade nu när vi var i Allsvenskan, fick se ett lag med stort självförtroende och glöd skära sönder isen under sig med sina sylvassa skridskor och ta flertalet poäng.
Tyvärr blev det ”bara” en sjätteplats och inget kval upp till Elitserien, men man kände ändå inte att det var något negativt för det. Laget hade visat hela Sverige att vi kämpar på och aldrig ger upp. AIK är en storklubb och vi kommer nå våra mål – Elitserien och SM-guld.
Allsvenskan 2006/2007 – Framtiden
Vad har vi då att vänta oss av AIK denna säsong som kommer? Vad har AIK att vänta av oss supportrar?
Det som redan är solklart är att spelarna på isen och alla i kulisserna kommer ge allt för att ta en kvalplats upp till Elitserien och förhoppningsvis nå Elitserien. Vi har ett lag som blir mer och mer rutinerat, mer och mer samspelta och med ett stort hjärta för klubben. Vi vet också att det är tufft att spela hockey, med många matcher, många bra lag som satsar på samma mål som vårat lag och det kommer att behövas ett väldigt bra stöd i med och motgång från oss på läktarplats för att laget ska orka hela vägen.
Klubben har en stabilare ekonomi än tidigare och allt börjar kännas som det går våran väg. Vi har, som jag tidigare påpekat, ett stort hjärta och en vilja av stål. Detta kommer att bära väg för flera framgångar och i slutet av säsongen kommer vi nog – förhoppningsvis - kunna ställa oss på Hovet i ett kval upp till Elitserien.
För våran del på läktaren blir det, som varje år, att ge laget så mycket stöd och kärlek vi kan! Tyvärr kändes det som att förra säsongen på Hovet var lite för avslappnad. Det känns som att vi kan ge mer än förra säsongen. Det jag vill säga är att vi gav mycket men kanske inte allt. Vi har visat tidigare hur mycket vi kan låta och vi ska visa i år igen att vi inte lagt något på hyllan. Vi vet att vi är bäst i Sverige på att skapa en gudomlig stämning och i år ska vi verkligen lyfta taket av Hovet, få väggarna att skallra och isen att spricka. Vi ska visa hur läktarkultur går till!
”Vi ska tillbaka!”
