Matchkrönika: Surt, men inte så tokigt
Det är blandade känslor efter 3-3-premiärmatchen uppe i Skellefteå. Det finns såväl positiva som negativa saker att ta med sig inför fortsättningen.
Ja, då var premiären äntligen avklarad.
Självklart kändes det oerhört surt att Skellefteå tilläts göra 3-3 med endast sex(!) sekunder kvar av matchen. De förutsättningarna skapade omedelbar besvikelse, men helt tokigt var det trots allt inte med en pinne i premiären.
Att åka upp till Skellefteå när de spelar sin första elitseriematch på 16 år inför sin fanatiska publik kändes på förhand som något en av nitlott. Förmodligen det säsongens sämsta tillfälle att åka upp till Skellefteå.
Trots det lyckades Brynäs nästan knipa tre poäng. Starkt, även om Lintners kvittering var snopen.
Skellefteåfansen har all anledning att vara oroliga inför fortsättningen. Frågan är ju; om Skellefteå inte kan vinna en sån här match - när ska de då vinna?
Många i laget har endast allsvensk erfarenhet från tidigare, men en sådan som Fredrik Lindgren var duktig idag. Det är dock 54 omgångar kvar och mycket kommer att hända.
Brynäs då? Vilka besked fick vi egentligen?
Det som vi allra mest ville se var att någon av målvakterna skulle storspela. Robert Kristan som fick förtroendet storspelade tyvärr inte. Låg och simmade på två av Skellefteås mål.
Man ska inte döma ut någon spelare för tidigt, men personligen tycker jag att Daniel Sperrle känns som ett stabilare och säkrare kort än Kristan. Har sett slovenen bland annat ikväll och mot Djurgården i Sala. Måste dessvärre säga att han har sett osäker ut.
En som har fått väldigt många chanser är Lars Erik Spets. Ikväll förpassade han Richard Gynge till bänken och det är något som jag inte begriper mig på.
Spets var åter igen osynlig och drog dessutom på sig två onödiga utvisningar i början av matchen vilket uppenbarligen var en bidragande orsak till Brynäs många boxplay i just den perioden.
Johan Alcén förefaller också som ett forwardsalternativ tills torsdagsmatchen mot HV71, men missade söndagens J20-match på grund för förkylning och jag vet inte om han har hunnit blivit frisk.
På torsdag vill jag hur som helst se Gynge istället för Spets. Frågan är hur stort tålamod Leif Boork egentligen kan ha med norrmannen...?
