Två mål att nå
Förväntningarna är höga och Leksand kommer att få bära favoritskapet tills det tar slut. Antingen slutet på drömmen eller när drömmen går i uppfyllelse.
Jag är en av alla de som tror på ett blå-vitt år igen. Trenden talar ju för det, att lyckas varannan säsong. Att åka ner för att sedan klättra upp direkt. Men blir det lika lätt den här gången som förut? Troligen inte. Allsvenskan har tuffat till sig och motgångar kan vilken klubb som helst få.
Det finns en del lag som bara inte ska ha någon chans mot oss. Men det finns samtidigt lag som kommer att ställa till med problem, fler än senast vi var nere i Allsvenskan.
Ett Leksand fullt med spelare från Tjeckien. Nej förlåt, det var förra säsongens nyckel som skulle hjälpa Leksand men som blev en flopp. Jag menar, ett Leksand med hemvändare och finnar samt hungriga juniorer ska göra allt för att hålla trenden i liv. Men sen får det bli ett stopp, för alltid.
Ta oss hem igen.
Första målet
Det viktigaste målet är kanske inte att komma till Elitserien efter ett år. Det viktigaste är faktiskt att bygga upp ett nytt Leksand som kan se ljust på framtiden samtidigt som det finns hjärta och rutin i laget. Den nya stommen ska byggas nu.
Självklart bör Leksand komma till kvalserien, men det är inte det de handlar om. Vad ska vi göra i Elitserien om vi ändå gör en flopp säsong året efter och åker ur igen?
Det är precis vad vi kommer att göra om vi inte kollar framåt också, något som vi tydligen missat på sistone.
Huvudnyckeln är helt enkelt – bygga upp Leksands IF från grunden.
Janne och Challe Karlberg börjar få åldern emot sig, men så länge de tillför laget något är de nyttiga. Men de kan inte hålla hur länge som helst. Då gäller det att spelare som Ollas, Andersén Ullman och Ritola tar tag i kragen och tar sitt ansvar. Detta är ju om några år, kanske 2-3. Även om de kommer sakna rutin som en äldre har så ska de tillhöra de viktigaste i laget. Vi har andra äldre, som Österby.
Men de måste redan nu börja förbereda sig och ta lärdom av de äldre i truppen. Och Leksand måste lyckas behålla sina viktigaste spelare.
Andra målet
Om vi klarar det första målet så gäller det att fortsätta på samma spår, trots att vi byter linje. För då är det nämligen dags att rikta in sig på Elitserien, att ändra riktning på siktet. Man kan inte sikta på två mål samtidigt. Vi står i mittcirkeln just nu och har två mål att skjuta på, vilket ska vi skjuta på? Det åt höger, eller det åt vänster? Problemet förut är att vi försökt göra två mål på ett skott.
Det är vad vi gjort förut och med tiden kom det fram att vi misslyckades. Om vi hade lyckats så hade vår premiär redan varit spelad i år, och vi hade varit ett Elitserielag. Vi behöver två skott, och skjuta ett skott i taget.
Ett mål i taget, och det får ta den tid det behöver. För det är viktigare att etablera sig i finrummet än att ta en titt där vartannat år.
Roman Vopat
Jag är inte förtjust i värvningar av tjecker längre efter den förra floppen. Men Vopat känns rätt. (Det brukar heta så, men hoppas känslan stämmer den här gången.) Det kommer att bli en ny spelstil i svensk hockey med färre hakningar och sånt som förstör hockeyn. Istället blir det nu tuffare hockey där det gäller att använda kroppen och inte klubban. Hoppas jag.
Roman Vopat kan bli vår räddning där. 100 kg och en kämpe. Det vattnas i munnen, precis en spelare vi kan behöva! Så länge han inte drar på sig onödiga utvisningar.
Räkna med att Vopat kommer ge er alla lag i Allsvenskan en trevlig hälsning. Något som:
”Vi ses vid sargen.” Vem krossar vem?
Jag ser fram emot en ny hockeystil och ett nytt Leksand!
