Randers FC - OB3 - 0
Vilken hemmapremiär!
Fantastiskt, Huddinge förlorade bara med uddamålet mot Rögle, och det kändes som en ren missräkning att det egna spelet inte räckte ända fram till poäng. En hade vi nog allt varit värda. Spelar Huddinge lika piggt mot sämre lag än Rögle så kan det räcka rätt så långt, minst till den 13:e plats vi lyfte till nu...
Festligt, folkligt och - fullsatt?!? Nej, knappast. Sorgliga stockholmsregionen och det monumentala ointresset för sporten hockey i sig visade upp sig igen. Man kan faktiskt förstå utsocknes hockeysupportrar som yttrar att lag som Hammarby och Huddinge inte skulle ha i HockeyAllsvenskan att göra. Att försöka bedriva allsvensk hockey så här nära Stockholm med en klubb som skulle kunna haft ständigt fullsatt i en hall för 2500 om den bara huserade några mil längre ifrån stan känns som att kasta pärlor för svin. Vad krävs för att locka förortsmänniskor till ishockey? Betalt för att komma...?
Nåväl. Hela 417 personer hade alltså bänkat sig i Björkängshallen för att se hemmapremiär i HockeyAllsvenskan, Huddinge-Rögle. Det blev redan från början en oväntat jämn match. Huddinge visade ingen överdriven respekt för det topptippade rutinerade laget utan tog för sig, spelade positiv anfallsinriktad gladhockey och stod upp riktigt bra.
Den stora skillnaden var förmågan till power play-spel. Och Rögle fick ganska tidigt bäst tillgång till numerära överlägen. När det blev spel fem mot tre var det dags, då satt matchens första mål bakom Pontus Sjögren. David Oliver målskytt.
Så dags hade också Rögle börjat ta ett visst grepp om både matchbilden och skottstatistiken och ledde skotten med 2-6. Men Huddinge kom tillbaks in i matchen och började ligga på bra för att få in trissan i mål i spel fem mot fem. Men en viss Andreas Andersson var inte på det humöret. Hans nolla skulle inte spräckas, åtminstone inte riktigt än.
I slutet av perioden blev det pp-spel för gästerna igen, och Andreas Byström blev sist på nästa puck som letade sig in i "fel" målbur (med huddingeögon).
Skott 8-7 och spelmässigt i fem mot fem kändes det redan så här långt snarare som mersmak Huddinge om något, eller i varje fall riktigt jämnt. Det bådade gott för fortsättningen.
Och andra började med en ursinnig attack rätt in i röglezon. Linus tog med sig pucken bakom mål och sökte en bra passningsmottagare och en viss Johan Älgekrans smet fram i ett bra läge, fick pucken och sköt mycket bestämt in 1-2 bakom Andersson. Wow! Läckert mål! Huddinge hade viljan, gnistan, musklerna... Huddinge tänkte kriga!
Anstormningen fortsatte i en grad så att det verkligen kändes fel och missvisande att inte en 2-2-puck ramlade in där och då. Men en bra målvakt är en viktig beståndsdel i ett hockeylag och en bra målvakt och ett bra lag har som vi vet alltid både egen skicklighet och tur. Pucken ville inte in igen, ännu på ett tag. Och framför allt fick Huddinge problem med att hålla fullt manskap på plan. Och när för andra gången två utvisningar kom att sammanfalla så att Rögle fick spela fem mot tre (dessutom var den ena för den destruktiva puck out-regeln bägge gångerna) ringde det igen. David Oliver gjorde sitt andra mål.
Efter Rögles 3-1 jämnade spelet ut sig igen och Huddinge började närma sig. Utvisningar fortsatte hagla åt bägge håll, bl a fick man se något så ovanligt som för många på plan för bortalaget, något som annars periodvis har kunnat vara en huddingespecialitet. Har man inte märkt något själv och plötsligt får se att en linjeman blåser av och håller upp sex fingrar i luften sitter det i ryggmärgen att det traditionellt sett är Huddinge som felat. Men den här gången var det faktiskt Rögle som räknade en smula fel.
Calle Åslund var utvisad vid tillfället, så fem mot fyra skulle ha varit läget och sex man på isen blev i stället fyra. 40 sekunder senare blev Huddinge en man mer på isen i stället, men mål blev det inga. Inte i detta skede.
Men några minuter senare kom ändå nästa reducering. Tidigare målskytten Älgekrans passade till Hempa som klippte till. Matchens sista mål, tyvärr, för oj så gärna vi hemmafans hade velat se åtminstone minst ett till. Men det blev inga fler mål åt någondera hållet.
Under de resterande 23,20 av matchen, effektiv tid, blev det stundtals rätt grinigt på plan, och dömdes ut tjugotvå avslutande utvisningsminuter, med klar slagsida för Rögle nu - sexton för Rögle mot sex för Huddinge.
Huddinge trummade också på och dominerade tredje perioden ganska eftertryckligt. Spelsekvenserna i huddingezon var förvånansvärt lätträknade och Rögle sköt inte mer än fem skott på mål i perioden. Särskilt överlägset fler sköt inte heller Huddinge, utan noga räknat tretton. Totalt blev det 33-24.
Huddinge kämpade furiöst för att få in åtminstone en puck till bakom denne Andreas Andersson, som naturligtvis hade helt andra ambitioner. Och till sist ljöd gonggongen, tre poäng följde på papperet synnerligen logiskt med Rögle hem.
Huddinge nådde ingen poäng idag mot Rögle, som av många tippas sluta bland de tre första, men spelet var riktigt bra, och kan man behålla det när det väl blir dags att möta lite sämre lag än Rögle, så ska det alla gånger kunna ge klart bättre resultat då. Tyvärr dröjer det ett tag, det gör det ju. Närmast väntar SSK borta på onsdag...
Gott betyg åt klacken!
Huddinge - Rögle 2-3 (0-2, 2-1, 0-0)
Första perioden:
0-1 (07,49) David Oliver (Fredrik Vestberg, Pär Arlbrandt), spel fem mot tre.
0-2 (18,35) Andreas Byström (Martin Johansson, Jacob Johansson), spel fem mot fyra.
Andra perioden:
1-2 (20,25) Johan Älgekrans (Linus Klasen).
1-3 (26,19) David Oliver (Fredrik Vestberg, Jacob Johansson), spel fem mot tre.
2-3 (36,40) Henrik Pettersson (Johan Älgekrans).
Skott: 33-24 (8-7, 12-12, 13-5).
Utvisningar: Huddinge 22 minuter, Rögle 22 minuter.
Domare: Tobias Suomela.
Publik: 417 (usch, så dåligt).
Matchens stjärnor:
Huddinge
3. Viktor Tokaji
2. Linus Klasen
1. Jonas Rådlund
Rögle
3. Andreas Andersson
2. David Oliver
1. Andreas Byström
