Krönika: Vänta bara till slutspelet, lillebror!
Vem blir MODO:s nye Hinote, varför borde klacken byta ramsor mot Djurgården och när är det på sin plats för sittplatspubliken att lyfta på häcken? MODO-redaktionens senaste nytillskott Ylva Westerlund ger svar på alla dessa frågor i sin premiärkrönika.
Elitseriens mest intensiva skede väntar oss innan juluppehållet. Då har mer än halva elitserien spelats och det är viktigt att ligga bra till inför ”vårspurten”. Det är ju inte förr än i de sista omgångarna allt avgörs, men det är alltid en fördel att ligga bland topp fem. Det märks oftast ganska tidigt på säsongen vilka lag som det kommer att gå bra för. Ta Timrå som exempel. De ligger etta och kommer nog (tyvärr) inte att tappa sitt försprång. Därmed får MODO tampas med övriga lag om plats två till fem.
Timrå går inte att göra så mycket åt just nu – men vänta bara till slutspelet, lillebror!
Vad gäller MODO är jag optimistisk. Jag tror att det kommer gå riktigt bra. Vi har äntligen fått tillbaka Hans Jonsson och kapten Per Svartvadet efter diverse skador. Dessutom, om Mattias Timander och Tobias Enström fortsätter att hålla samma höga klass i försvaret som de har gjort hittills, kommer det bli svårt att få hål på oss. Att Karol Krizan verkar vara riktigt på gång igen gör inte läget sämre.
En annan spelare som jag tror kommer att bli viktig är Justin Morrison. Han har definitivt inte gjort bort sig. Vad jag själv har sett hittills spelar han tufft i närkamperna och är inte rädd för att gå på mål. Han är ett riktigt kap, helt enkelt! Kanske kan han till och med bli vår ”nye Hinote”?
Att Magnus Gästrin blivit utlånad till Björklöven är bra, för både MODO och för Gästrin själv. Jag tycker inte alls att han har hållit elitserieklass den här säsongen. Dessutom finns det nu mer plats för våra juniorer som ännu inte har fått alltför mycket speltid under matcherna. Coach Harald borde satsa fullt ut på t.ex. Andreas Molinder, Johan Nilsson och varför inte Johan Dahlberg? Jag tycker inte att det finns något att förlora. Vi har ju redan de rutinerade som vet vad som gäller och sällan gör bort sig, som exempelvis Salomonsson, Sundström, Skröder, Pettersson samt redan nämnda Morrison och Svartvadet.
Juniorerna gör en del misstag, men vi förlåter dem. De är ju trots allt juniorer! Låt de få sin tid att visa vad de går för. Det är de som visar mest kämpaglöd och vilja när resten av laget ser trögt och uppgivet ut. De äldre spelarna är ju redan ”säkra” på sin plats i laget match efter match.
Nu kom jag förresten att tänka på en helt annan sak:
Vid utvisningar för bortalaget, varför skriker vår kära MODO-klack fortfarande ”åååh sopa, idiot, bondj-vel?” Ursäkta, men det är lite… töntigt, det måste jag faktiskt säga. Speciellt om det är menat till en Djurgårdare. Jag menar, hur många bönder finns det i Stockholm?!
Då tycker jag att det är mycket roligare att skrika skoterraggare till Luleå-spelarna…
Och på tal om jul, skulle det inte vara en perfekt julklapp att låta Michal Zajkowski få stå en match? Det är inte mer än rätt. Han utvecklas knappast av att bara sitta på bänken, och med tanke på att ”Zacke” har stor talang är det synd att slösa bort den. All heder åt Krizan, men varför har man två riktigt bra målvakter om man bara använder en? Skratta om ni vill, men jag står för vad jag tycker. Publiken har ju alltid rätt… eller hur?
Läste en insändare i lokaltidningen i fredags där någon tyckte att vi skulle skippa nationalsången på Elitseriematcherna. Vad får folk allt ifrån? Insändarskribenten tyckte även att man ska göra precis allt för att få motståndarna att känna sig så ovälkomna som möjligt. Jag förstår tanken, men nationalsången är en fin tradition. Visst, det är många utländska spelare i Elitserien, men jag tror faktiskt att de kan leva med att vi sjunger svenska nationalsången i Sverige.
Dessutom tror jag (faktiskt) att motståndarna fattar att de är på bortaplan och att ungefär 0,01 procent av publiken har kommit dit för just deras skull. När de kommer ut på isen så buar klacken åt dem och hånar dem med diverse ramsor. Men hör på nu, varför bara ägna tid och energi åt att hata alla andra lag? Jag säger så här: älska ditt eget lag i stället! (MODO är ett bra alternativ, om inte det bästa).
För övrigt är ju nationalsången är det enda tillfället, förutom när MODO gör mål, då sittplatsnissarna reser på sig.
Självklart så vill man ju sitta när man har betalat för en sittplats… men när det är 2 minuter kvar och MODO leder med 6-1, varför inte lyfta på häcken de sista minuterna och ge MODO den hyllning de förtjänar? Det kan väl rentav vara skönt att sträcka på benen en stund? Visa även lite medlidande till oss på ståplats; vi har faktiskt stått upp i nästan 3 timmar!
Innan jag avslutar för den här gången så måste jag också ge en tumme upp för Oscar Steen och Enström i Tre Kronors tröja! Alltid lika kul med modoiter i landslaget!
