Legia Warszawa - Termalica BB Nieciecza1 - 1
Knapp förlust mot Almtuna
Almtuna kändes periodvis klart vassare, men Huddinge stod upp tillräckligt för att hänga med hela vägen. Almtunas segermål kom kort före matchslut, och var förstås inte orättvist, men snöpligt och klart onödigt - och inte minst otroligt retfullt hur tursamt en sådan "bludderpuck" bara "naturligtvis" ska studsa sig förbi Björn och in i mål...
Matchen började jämnt och bra, men det blev typiskt nog Almtuna som kunde inleda målskyttet. Och med ett minst sagt kontroversiellt mål. Normalt i ishockey är trots allt att man strävar efter att blåsa av om en spelare blir skadad. Är det däremot det ena lagets målvakt som plötsligt får en klubba olyckligt i ansiktet, och segnar ner sittande inne i målburen, så är det tydligen helt riktigt att döma mål om någon motspelare uppmärksammar att målvakten är ur spel och skickar pucken på måfå in mot mål och målvakten råkar snubbla in pucken i och med att han just är på väg att resa sig upp igen.
Någon menade i periodpausen att det kanske skulle ha fått svåröverskådliga konsekvenser om Sören Persson skulle ha valt att inte döma mål, men vad är egentligen konsekvenserna av att det nu dömdes mål? Att det alltid är okej och självklart ska dömas mål om man passar på att lägga in pucken i mål, om motståndarnas målvakt av någon anledning är i direkt mening förpassad ur spel, och domaren ännu inte märkt det och blåst av? Ja, något annat har jag svårt att se. Var det mål nu så måste det rimligen vara det i vilken sådan situation som helst. En helt annan sak när en målvakt sitter eller ligger ner och inte längre kan göra något åt nästa skott för att han är överspelad i en målsituation som sådan.
Huddinge fortsatte nu hur som helst spela bra, och ett kvitteringsmål skulle komma i slutminuten. Sandgärde och Klasen kom i ett två mot en-läge, Sandgärde sköt och returen gick ut till huddingespelarna igen. Älgekrans blev sist på pucken och så hade vi då åtminstone 1-1 i en ganska jämn period där Almtuna som förväntat kändes aningen tyngre och stabilare, men kanske inte sköt tillräckligt mycket - när vi hade en målvakt i spel som stod upp och var redo att mota några puckar, vill säga, om man får vara lite syrlig om den saken en gång till... ;-)
Med tre sekunder kvar av perioden slarvar vi till det och drar på oss åter ett lagstraff för för många spelare på plan, och Almtuna inleder period två en man mer och skjuter 2-1 efter bara 29 sekunder. Spelet böljar sedan fram och tillbaka under några minuter tills det blir först power play för Almtuna och sedan en almtunautvisning mitt i Huddinges. I spel fyra mot fyra, med några sekunder kvar av vår egen utvisning kommer säsongens kanske snyggaste mål, när Linus kommer in i zon på högerkanten och lägger över pucken till Sandgärde som krutar på. Läckert!
Nästa ledningsmål är "legenden" Marcus Ragnarsson som skjuter. En tekning i huddingezon, pucken går till "Ragge" som alldeles för enkelt kan skjuta pucken otagbart i mål. Som sagt, man måste skjuta ofta och mycket - förvånansvärt mycket går i mål om man väl testar att skjuta. Vi minns ju Mike Siklenkas närmast förnedrande 0-1 på Leksands andra skott för några veckor sedan. Det var inte mycket vinkel alls, men man får helt enkelt in massor av puckar ända i mål, om man skjuter mycket och inte hellre väntar ett moment för länge eller söker en passning extra...
Matchen var åter i Almtunas hand, och man undrade om man skulle kunna räkna med att det kunde bli match en gång till. Förra mötet i Uppsala var ju en svårartad utskåpning, så man var ju glatt överraskad över att matchen hade gått såpass bra som den ändå hade.
Tredje perioden blev klart mest Almtunas, även om Huddinge inte var totalt utspelade utan stack upp emellanåt också. Nu kom åtminstone Almtuna betydligt mer till skott än Huddinge. Perioden blev ganska förryckt av utvisningar, och Huddinges smala lycka blev ett av de egna numerära överlägena. Med fem sekunder kvar av ett sådant kom ännu en kvittering till 3-3. Plötsligt hängde i varje fall en rackarns poäng i luften!
Men en riktig slumppuck ska alltså ändå lämna Huddinge lottlösa denna söndag. Almtunas Henrik Eriksson kommer i slutsekunderna av en utvisning på Älgekrans in i zon och lägger på vinst och förlust in pucken mot mål, mest för att försöka få avblåsning och nedsläpp i huddingezon. Men vad händer? Jo, trots att det knappt fanns någon som helst lucka mellan Björn och stolpen ska naturligtvis puckuslingen studsa sig in i mål. De där så kallade marginalerna är nästan otäckt elakt emot Huddinge, men vi vet det sedan förut, och får försöka bita ihop. Ännu en gång. Nu väntar bottenkollegan Nybro borta...
Huddinge - Almtuna 3-4 (1-1, 1-2, 1-1)
Första perioden:
0-1 (05.32) Johan Berggren (Kristoffer Jobs, Magnus Eriksson).
1-1 (19.07) Johan Älgekrans (Dick Axelsson, Linus Klasen).
Andra perioden:
1-2 (20.29) Per Fernhall (Henrik Eriksson, Marcus Ragnarsson).
2-2 (25.26) Martin Sandgärde (Linus Klasen).
2-3 (35.53) Marcus Ragnarsson (Henrik Eriksson).
Tredje perioden:
3-3 (53.17) Victor Ahlström (Anders Adler).
3-4 (57.54) Henrik Eriksson (Jimmy Danielsson, Marcus Ragnarsson).
Skott: 21-23 (6-5, 9-8, 6-10).
Utvisningar: Huddinge 12 minuter, Almtuna 26 minuter.
Domare: Sören Persson.
Publik: 275.
Matchens stjärnor:
Huddinge
3. Linus Klasen
2. Martin Sandgärde
1. Dick Axelsson
Almtuna
3. Marcus Ragnarsson
2. Henrik Eriksson
1. Jimmy Danielsson
