Krönika: Att vara en realistisk supporter
Varje dag hör man massa supportrar gnälla på sina lag, varje dag hör man någon tippa matchen: ”Vi vinner lätt, det blir 4-0.” Alla supportrar har en stark tro på sitt lag och sätter därmed en enorm press på sitt lag – utan att tänka på det.
Alla supportrar tror stenhårt på sitt lag, nästan alla. En del är pessimister som ni vet. Men de som tror på sitt lag kan ibland tro lite för mycket. De kräver nästan alltid en seger, men man måste vara realistisk.
Men det är samtidigt självklart att man ska tro på sitt lag och att de ska vinna varje match. Fast att man ska räkna med daladans varje match är bara löjligt. Spelarna och ledarna är också mänskliga och kan även de fela.
Spelarna påverkas av pressen vi skapar. Kanske tänker vi inte på det viset. Vi vill alltid vinna, vi ska till Elitserien igen och där ska vi vinna SM så fort som möjligt. Pressen vi skapar på spelarna blir för stor, alldeles för stor. Det räcker med att median sköter det jobbet.
Leksands IF vet att supportrarna alltid ställer upp, vad som än händer. Men det gör det inte lättare när alla förväntar sig skönspel och klara segrar hela tiden.
När till exempel Saarela inte gör mål i Leksand blir det kritik på en gång. Helst ska han bli bänkad, eller petad från truppen anser några. För han ser ju så loj ut ointresserad ut, det är ju därför man gjort flest mål i Allsvenskan. En match utan mål, ska man bli petad för det? Leksand kan klara av 3 av 4 boxplay, och släppa in 2 mål på hela matchen. Trots det gnäller man på att Puurula släpper för många returer, och att Leksand är för dåliga i defensiven.
Vakna! Vi spelar i Allsvenskan och lever i nuet. Vi har ingen ”Sigge” Svensson på backen, ingen ”Pelle” Eklund och ”Masken” som forward. Ingen Divis eller Hedberg i mål.
Bara för att vi heter Leksands IF och har varit en storklubb i många år så måste man vara realistisk och schysst mot spelarna i laget. Att gnälla efter varje match, trots det blir vinst, är inte vad som behövs. Den enda gången alla är nöjda är om Leksand vinner med 8-0 och motståndarna skjuter max 15 skott, som Puurla klistrar.
Nu är jag kanske lite orättvis, men i principen fungerar det så.
Vi vet att många spelare läser olika sidor på Internet för att se vad vi supportrar skriver och tycker om deras insatser. Ofta trycker vi ner på dem, ofta vill vi ha så mycket mer trots seger! Jag förstår självklart tanken hos alla. Fast det är dags att tänka efter nu, tänka på konsekvenserna.
Jag uppmanar ingen att sluta tro på sitt lag. Jag säger bara att det är i Allsvenskan vi spelar, att vi inte har det laget vi hade när vi var som bäst. Var realistiska så kommer vi fixa det här tillsammans med laget.
Inte är någon dålig på att stötta laget heller – det är inte syftet med det jag skriver. Syftet är att vi skapar en press i onödan!
Som när nyförvärvet Tomi Pettinen gör tre poäng i sin första match så hör man direkt att han borde ha varit mycket bättre i försvaret. Jag var på plats mot Oskarshamn och tyckte att Pettinen gjorde en bra match för att vara debuten, och sen att han gör tre poäng är plus i kanten!
Livet i Allsvenskan är ingen lekstuga bara för att det varit det de två första gångerna vi var här. Allt förändras, precis som svensk hockey. Konkurrensen har blivit riktigt tuff då flera lag är med och utmanar i år.
En del säger ”När vi är i Kvalserien så…” Va? Vem har sagt att vi är självskriva dit?
De Allsvenska lagen blir också extra tända när de möter Leksand. Att få möta ett klasiskt lag på hemmaplan, ett lag som ofta skapar publikfester, är alltid något speciellt för de spelare som inte ens är heltidsanställda i Allsvenskan. De får chansen att visa upp sig på riktigt och är taggade till hundra, om inte mer.
Det kommer att bli svårare än någonsin att nå Elitserien. Jag vill inte pressa Leksand att klara det elegant, eller klara det alls. Men bara för att jag inte vill pressa dem betyder det inte att jag inte tror på dem – för jag tror på dem i både med- och motgång.
Det här gäller inte bara oss Leksandsfans så klart. Det gäller alla supportrar. Det är sällan det blir en match då allt fungerar. Sen när folk börjar påpeka det precis överallt och starta diskussioner om att en spelare ska petas när laget vinner med 7-3 på bortais är så sorgligt att se. Alla kan inte prestera på topp varje dag – trots att det är deras jobb. Gör alltid du en bra insats på jobbet/i skolan? Nej precis, alla är mänskliga.
Jag drar absolut inte alla i samma kam. Ni fans vet vilka ni är. Glöm inte att trots jag är lite smågrinig i mitt tycke så är Superstars bäst, men vi kan bli bättre.
Glöm inte heller att en krönika är personliga tankar – en del kanske tycker det är bra att skapa press? Jag vet inte, ni får gärna säga emot mig.
Samtidigt vill jag passa på att önska alla en God Jul och hoppas att vi ses på Masinvasionen i Växjö! För nu tar jag julledigt, ville bara ha lite sagt innan.
