Krönika: Dags för masinvasion
Mot Växjö på bortais är det dags igen – dags för den stora och fruktade masinvasionen.
Den sjätte januari 2004 var det den första planerade masinvasionen av Tokiga Masar. Det var i Kinnarps Arena mot smålandslaget HV 71.
Jag var där, och vilken upplevelse det var.
Eftersom det var tre år sen minns jag inte precis allt, så ni får ha förståelse om jag skriver fel om något. Fast en del saker är fast på näthinnan för evigt kan jag lova…
Jag åkte upp med Leksandsbussen (inte spelarnas, utom supportrar) från Kalmar tror jag det var. Min broder och mina två systrar följde också med – en Leksandsfamilj som vi är.
Hela resan satt man förväntansfull och var samtidigt lite spänd på vad som skulle hända.
Jag var 15 år och hade inte sett Leksand spela så ofta. Bara en match på hemmais, men då var jag inte i klacken. Sedan var det någon match jag såg i Oskarshamn då vi lirade i Allsvenskan för första gången. Det är som hemmamatch för mig då det tar en halvtimme till Oskarshamn. Fast då stod jag i klacken.
När vi väl kom fram till Jönköping med bussen möttes vi upp av fler busslaster. Det strömmade ut sjungandes leksingar och än en gång fick man den där tanken ni vet. ”Bara leksingar, överallt leksingar”, den tanken, och det kändes så rätt för det var inte några leksingar precis. Det var ett blåvitt hav redan innan matchen.
Vi var ju självklart inte inne i arenan nu. Vi kom upp tidigt eftersom vi skulle ha en gemensam måltid innan. I matsalen var det ett blåvitt hav kan jag lova.
Maten smakade riktigt bra, och som krydda på allt kom det några fina gäster till oss. Först kom tränaren Randy Edmonds och kaptenen Christer Olsson (som idag är assisterande tränare). De fick några frågor att svara på och det var riktigt roligt.
Sedan fick två HV-spelare komma också. Det var Fredrik Stillman och bekantingen Stefan ”loppan” Hellqvist. Samma för dem så fick de också svara på några frågor. Lite skämtsamt så där. Det var hela tiden en trevlig stämning.
Efter den fina inledningen på dagen så var det dags att börja ladda på riktigt. Truppen samlades för att gemensamt gå till Kinnarps och fylla borta stå.
Långt innan nedsläpp var det redan fullt på borta stå. De som hade ätit innan och som gemensamt åkt buss var sammanlagt 800 stycken, eftersom Tokiga Masar hade fixat 800 biljetter. Det vill säga hela borta stå.
Tifo fixades, flaggor skulle fixas och banderollerna skulle vara på plats. Det skulle synas att det var invasion av Tokiga Masar – och jag har aldrig skådat något vackrare.
Det blåvita havet som fyllde bortaläktaren med sjungandes leksingar gjorde mig rörd och tårögd. Jag älskar att kolla tillbaka på den dagen, den matchen och alla dessa fans som gjorde den här dagen till en av de bästa i mitt liv.
Sjungandes innan matchen ända till någon timme efter matchen gjorde varenda hals hes i klacken. Alla skrek ut sin kärlek för Leksand. Alla visade hur mycket ett lag kan betyda, hur mycket Leksands IF betyder.
Att Leksand vann matchen var som grädde på moset. Det var en riktig rysare till match som innehöll det mesta, en match som slutade 4-3 till Leksand. Det kunde helt enkelt inte bli bättre på något vis!
Jag har dvd-skivan de fixade. Där de spelade in klacken i matchen, och allt innan – maten, intervjuerna och massa annat. Jag kollar på den ofta kan jag säga. Att få se klacken igen ger mig gåshud.
Det var en magisk kväll, som jag inte kan beskriva i ord.
Kanske är det lite lustigt att en sådan sak kan betyda så mycket. Men ni som brinner för er sak vet hur det är.
Masinvasion ligger på en nivå för sig. Jag kanske talar för mig själv, men jag vill bara visa hur mycket Leksand och dess underbara supportrar betyder för mig. Därför blir sådana här tillfällen lite speciella. Jag får inte alltid vara med på hemmaplan där det alltid är bra tryck heller, då jag bor 50 mil ifrån. Istället väntar jag på något riktigt bra – som en masinvasion. Därför betyder det lite extra för just mig.
Jag kollar på en del bortmatcher, de jag kan förstås. På en vanlig bortamatch så finns det i vanliga fall många leksingar. Men det kan aldrig bli detsamma som på hemmaplan, eller på en masinvasion.
Nu är det dags för invasion i småland igen. Den här gången mot Växjö i Allsvenskan. Den här gången är det 500 biljetter som Tokiga Masar har fixat fram. Jag tror det kan bli en ruggigt bra kväll igen. Det är svårt att slå det som hände i Kinnarps då det var Elitserien och en större arena, plus att det var första gången – vilket gör det lite mer unikt. Men det är inget som kommer att hindra detta från att bli något underbart igen. Jag kommer att njuta varje sekund när det sjungs i klacken.
Jag ska dock inte vara med på maten och det innan den här gången. Jag kommer inte heller åka upp med någon gemensam buss. Men jag kommer vara där när det smäller, jag kommer vara i havets hjärta. I Leksands klack.
