Intervju: Kai Nurmi -Sargstudsen blev guld
”Skjut Nurmi, skjut”, så kunde det låta från läktaren när Kai Nurmi var på isen. Kai Nurmi som blev matchhjälte när AIK vann SM-guld 1982.
Golden Hill fick en pratstund med den forne hjälten från SM-finalen mot Björklöven där Nurmi gjorde 3-1 målet som till slut blev 3-2 och SM-guld till AIK i Scandinavium.
Det är 25 år sedan du satte den där pucken mot ”Löven”, det har hänt en del sen dess? - Jo man har blivit äldre men hockeyn ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Arbetar nu med Solna SK (tidgare Solna HC, red. anm)
För att ta det från början, när började du med ishockey?
- Oj, jag var kanske sju år och började i ett kvarterslag som hette HSB Västerby. HSB sponsrade väl tröjorna så vi fick heta så. Tror faktiskt att vi spelade i S:t Erikscupen med de laget.
Hur länge var du kvar i kvarterslaget?
- Efter det gick dom flesta till Jakobsbergs GOIF, numer Järfälla HC.
Där gick det väldigt bra så jag fick spela A-lags hockey väldigt tidigt. Tror jag var 14 år eller nåt.
Det är väl kanske lite tidigt?
- Det är det naturligtvis, men det var så då. Man spelade mer matcher än man tränade. Så jag spelade i tre olika lag, A-pojkarna, juniorerna och A-laget.
Så upplägget var något annorlunda?
- Ja det där med träningar var inte så noga man fick ju massor av träning på matcherna. Och jag ska väl inte klaga, det gick ju bra.
Du blev uttagen till TV-pucken också?
- 1969 blev det TV-puckspel för mig. Jag gjorde väl rätt bra ifrån mig för både Hammarby och Djurgården blev intresserade av mig. Djurgården hade blivit lite för mycket eftersom jag spelat fotboll i AIK under lång tid.
Så du valde att gå till Bajen?
- Ja kan du tänka dig. Tyckte att det skulle vara ett steg i min utveckling och att spela för Bajen såg jag inte som något hot gentemot AIK, dom har ju alltid varit lite av lillebror.
-
Men du spelade fotboll i AIK?
- Fram till 1971 som junior. Sista året jag spelade tog vi SM-guld och man ska ju sluta när man ligger på topp sägs det.
Du beslöt dig för att enbart spela hockey sen då?
- Jag höll på med så mycket idrott att jag var tvungen att välja. Det var bågskytte, tennis handboll fotboll och hockey och någonstans måste man ju dra gränsen.
Vem var det som tog kontakt med dig från AIK?
- Lasse Norrman tog kontakt. 1973 slutade Bert-Ola Nordlander att spela och dom ville väl satsa på yngre förmågor, så jag tog chansen.
Och det kändes hur?
- Det var naturligtvis roligt att komma till AIK, men det var inte den roligaste säsong jag har haft. Blev bänkad de tolv första omgångarna tror jag. Men det var bara att ge järnet och visa att jag skulle ha den där platsen. Och till slut så hade jag kämpat mig till den.
Du fick spela tillsammans med en landshjälte i och med att Leif "Honken" Holmqvist kom tillbaka till AIK, hur var det?
- Hur stort som helst. Vilken människa han är. Han spelade verkligen för laget. Alla var lika mycket värda på plan även fast vi var i 20 års åldern. En ödmjuk person som jag aldrig kommer att glömma. Där var det verkligen – en för alla, alla för en.
Ni hade ett riktigt bra lag på den tiden?
- Även fast vi var så unga så gjorde vi riktigt bra ifrån oss. Det var väl en och annan som var ”gamla” men dom tog hand om oss på ett kanon sätt.
-
Två finalförluster 1978 och 1981, det kan inte ha varit roligt?
- Ska man vinna måste man ha bra en mycket bra målvakt. I Skellefteå stod Hardy Åström som var som en vägg och 1981 hade Färjestad, Hannu Lassila som även han var otroligt bra.
Du hade ”Ankan” som coach då?
- ”Ankan” blev tränare för oss 1974 och blev kvar i sex år.
Vem tog över?
-Dan Hobér blev tränare blev tränare säsongen -80/-81
Och första säsongen med Hobér blev det final men förlust?
- Ja mot Färjestad. Men säsongen efter så fick vi revansch och det var helt fantastiskt.
Vad var det som gjorde er så bra?
- Först hade vi en kanon målvakt i Gunnar Leidborg. Han var helt fenomenal. Utan honom hade det aldrig gått. Sen krigade vi för allt vad vi hade. Det var kanske inte något skönspel direkt, men vi gav oss aldrig.
Och du gjorde avgörande målet mot ”Löven”?
- Fast det visste jag ju inte då. Det var ju in i andra perioden, men nog satt den bra.
Det blev en retur från Mats Thelin eller hur var det?
-Precis Han sköt ett skott som gick utanför och studsade i sargen och jag klippte till direkt och det gick ju vägen.
Det blev en jobbig tredje period för er?
- Som vi krigade. Dom gjorde ju 3-2 så det var rätt nervöst.
Och känslan när slutsignalen gick?
- Äh man fick nypa sig för att fatta att det verkligen var sant. Riktigt märklig känsla.
Men vad hände sedan, du spelade inte mer i AIK?
- Tyvärr så blev det inte. Jag hade mer än gärna fortsatt men ledningen hade andra spelare som dom tyckte var bättre. Veckan före deadline, som då var den 30 juni, fick jag reda på att jag skulle bli utan kontrakt.
Det måste ha känts ordentligt?
- Det gjorde det. Jag kände mig nog rätt sviken just då. Jag hade ju inte mycket tid till att leta upp en ny klubb heller, men hade ändå tur som fick komma till Vallentuna BK.
Hur länge blev du kvar i Vallentuna?
-Jag spelade i tre säsonger men blev sen tränare för -76:orna. Tränade faktiskt David Engblom. Han är ju född -77 men han var så pass bra att han fick spela med den äldre årgången.
Någon mer ”kändis” du har tränat?
- Mattias Pålsson i Österåker. Man kanske inte tror det idag, men Mattias var sjövild på den tiden. Men han lugnade ner sig som säkert de flesta vet.
Har du några anekdoter som du vill föra vidare till oss fans?
- Allt handlar om Dan Hobér. Han såg bara svart eller vitt. Det fanns inget mitt emellan. Om till exempel en spelare kom för sent för att han fastnat i en bilkö, så talade minsann Hobér om hur dålig bilförare spelaren var.
- När han själv kom för sent till en träning för att han fastnat i en kö, så kan du vara lugn för att varenda spelare talade om för honom vilken dålig förare han var. Hobér lämnade träningen och åkte hem, så arg blev han.
Oj då, en man med temperament?
- Jo du, på förmiddagens träning innan finalen mot Björklöven tänkte vi att vi skulle fixa lite hyss, vilket vi gjorde genom att såga av hans klubba och ta bort kulan ur visselpipan. Innan match åkte han alltid in på isen och fick tag på en puck vilken han sköt mot mål, sen tog han ett riktigt andetag och blåste i pipan. När han då först ska skicka iväg ett slagskott och klubban går av, ser man att det börjar koka, När han då tar sitt djupa andetag för att blåsa i pipan och det inte händer ett dugg, så du kan ju tänka dig hur han reagerade. Ingen av oss visade en min. Efteråt sa Hobér att det nog var den bästa uppladdning vi kunde få. Att inte tänka alls på matchen utan enbart ha roligt innan match.
Tack Kai för att du tog Dig tid och vi hoppas att får återkomma.
- Det får ni gärna göra. Det är veteranmatch på Ritorp den 26 februari, så det är väl bara att komma och heja fram oss.
Det ska framföras!
