Krönika: Brynäs har för tydliga brister
Brynäs har inte vunnit en match på evigheter och det kan inte bara skyllas på skadorna.
I skrivande stund har Brynäs spelat 13 matcher utan en trepoängare. Om något lag inte hade gjort det i början av serien hade tränaren fått gå - inget snack om den saken.
Nu ligger Brynäs trots allt på en respektabel femteplats i tabellen. Anledningen till detta är främst formtoppen som avslutades den 20/1 mot Färjestad.
Efter Färjestadsmatchen har det varit fritt fall för Brynäs och nu på slutet har det varit pinsamt dåligt.
1-3 hemma mot HV i måndags följdes upp med 0-2 hemma mot LHC igår. Mot HV hade Brynäs tre klara målchanser på hela matchen och mot LHC var det inte mycket bättre.
I och med slutspelet närmar sig har motståndarna börjat spela mer fysiskt, vilket inte passar Brynäs.
Brynäs har tyvärr på tok för få fysiska spelare i laget. Det är en gåta att Leif Boork och Michael Sundlöv inte värvade flera fysiska spelare i somras, utan istället bara kollade efter spelskickliga, snabba spelare.
Antti Hulkkonen var visserligen tänkt som en fysisk back och det är han - när han känner för det. Vilket är ungefär var tredje match.
Visst har "Hulken" varit skadedrabbad, men det är dessvärre uppenbart att han inte hänger med i elitserietempot. På grund av bristande spelsinne hamnar han ofta i svåra situationer i egen zon och är medioker med puck. Jag har svårt att se varför han skulle vara bättre än t.ex Mikko Kuparinen.
Finländaren har kontrakt även över nästa säsong, men jag har svårt att se han stanna. Däremot lär Daniel Johansson få stanna.
Johansson tycks ha fler liv än en katt i Brynäströjan. Man kan utan att överdriva påstå att mannen var urusel under lockoutsäsongen, men trots detta fick han stanna i klubben.
Visst har Johansson sina ljusa stunder, men överlag är han på tok för ojämn. Det är en gåta att han kan få vara inne på sin sjunde(!) säsong i Brynäs.
Motståndarlagen har märkt att det lönar sig att forechecka osäkra Brynäsbackar som Hulkkonen, Johansson och Lavins.
Tillbaka till fysiken. Brynäs har en riktigt fysiskt stark spelare i hela truppen och det är Daniel Widing. Han verkar därför ha en roll där han får försvara medspelare från motståndarlags råskinn, vilket var uppenbart i måndags genom att han var den enda som gav tillbaka på Lance Ward när denne gick berserk på tre-fyra Brynässpelare i samma byte.
Det räcker med att kolla på vilket annat lag som helst i elitserien - De har betydligt fler stora stygga spelare än en enda.
Vidare har Brynäs får smaka på sin egen medicin när man spelar på hemmais. Tidigare under säsongen har Brynäs framgångsrikt spelat ett defensivt, kontringsinriktat styrspel på bortaplan - nu gör motståndarna det mot Brynäs i Läkerol Arena - och Brynäs har otroligt svårt att få till något offensivt spel då.
Oftast tvingas Brynäs lägga ner pucken och spela såkallad "dump & chase", vilket oftast bara innebär att de fysiskt överlägsna motståndarna enkelt håller undan de små Brynässpelarna och låter de snurra runt vid sarghörnen. Och alla vet att inga mål görs från sarghörnen.
De senaste 13 matcherna har Brynäs producerat urusla 1,8 mål / match, vilket får ses som det yttersta beviset på att motståndarna har lärt sig hur man ska stoppa Brynäsanfallen.
Självklart har inte de många skadorna underlättat, men hur många lag har inte skador den här tiden på säsongen?
Att Brynäs tvingas låta spelare vila på grund av att de är slitna, är självförvållat, då man tränade överdrivet hårt under landslagsuppehållet.
Fakta ett: Om elitserien hade spelats i 60 omgångar hade Brynäs kunnat hamnat i kvalserien.
Fakta två: Brynäs är i slutspel.
Men just nu är det svårt att se något som talar för att Brynäs ska gå till semifinal.
