AIK-legenden Peter Gradin
Peter Gradin, spelaren som innehar ett mycket oslagbart rekord i AIK. Måltjuvarnas måltjuv gjorde inte mindre än 488 poäng i AIK:s tröja, och allt började med att Peters första ord som liten var, polis.
Alla som besökt Hovet vet att Peter Gradins tröja #11 hänger i taket som ett bevis på Peters storhet i AIK. Tröjan hissades innan match mot Mora säsongen 2003/2004.
Men för att börja från början så inleddes karriären egentligen med att Peter ville bli polis. Peter och Thomas mammas morbror var polis och det var där allt började.
Thomas Gradin, Peters storebror åkte ner från Örnsköldsvik 1976 till Stockholm för att spela hockey med AIK. Klubbadressen dessförinnan var Modo AIK. När Thomas åkte fick den två år yngre Peter chansen att ta klivet upp i A-laget i Modo. –Det var ingen höjdare, säger Peter. Fick väl spela fem, sex matcher den säsongen.
Säsongen därpå 77/78 blev det i varje fall en permanent plats i A-laget och matchen mot AIK och broder Thomas sitter som fastklistrad på näthinnan. Tommy Sandlin var tränare för Modo och ”Ankan” för AIK. Sandlin gav Peter en helt unik uppgift, och det var att punktmarkera broder Thomas!
- Vad förbryllad han blev, skrattar Peter. Till slut blev det för mycket för Thomas att ha mig hängande på honom hela tiden, så han åkte ut på tio minuter. Saken var bara den att när Thomas satt i utvisningsbåset så fick inte jag heller spela, för Sandlin, fortsätter Peter.
På hösten 1977 sökte Peter in på polishögskolan i Stockholm och blev antagen. Peter tvekade inte en sekund att åka ner, nu var bara frågan hur han skulle göra med ishockeyn.
I april var Peter nere hos Thomas i Täby. På besök var även Lasse Norrman. Lasse hade med sig ett kontraktsförslag till Peter. – Jag skrev på för två år och fick en lön på tusen kronor i månaden, det var tider det, skrattar Peter.
-Det var inget svårt val för mig heller att gå till AIK, säger Peter. Kommer ihåg när jag satt i stugan hemma och hade på mig en AIK overall, den bilden finns till och med kvar. Så att det skulle bli AIK, var nog rätt naturligt.
Du var bara 19 år när du flyttade ner?
- Ja, vilka minnen. Fick en lägenhet på Forngränd 2B i Solna, nedanför området som heter Blåkulla. –Passande att du gör intervjun just i påsktider, skrattar Peter. Där hade ”Honken” och Mårts bott innan mig och jag tror att Åslin och Barthelsson bodde där efter mig. Så den porten är AIK märkt.
Vad minns du från den tiden?
- Att det var stort. Alltså inte speciellt stort att flytta ner, men man hittade ju inte. Kommer ihåg att jag var ner i Solna Centrum och hämtade min ”fina” bil, en Renault 14. Hur jag än åkte så hamnade jag vid Haga Norra. Fyra gånger började jag om från Solna Centrum och kom fram till Haga Norra från fyra olika håll. Kanske ska berätta att Forngränd ligger cirka 200 meter från Solna Centrum.
Och hur mottogs du bland de övriga spelarna?
- Det fanns en liten bok som kallades ”den lilla svarta” som jag läste. Där stod det vilka som var med i laget och när jag läste den, så undrade jag, vart fasen jag skulle spela.
Hur menar du?
- Det var sju, åtta forwards som spelade antingen med Tre Kronor eller med Vikingarna. Jag var 19 år och hade spelat i Modo, lite skillnad. Vi hade ju bara tre femmor på den tiden, så nog kändes det rätt tufft.
Så självförtroende var inte på topp då?
- Man var väl lite skraj och när Leffe Holmgren spände ögonen i mig på träningen och sa bryskt; -Titta på mig när du passar, då visste jag att det skulle bli tufft.
Men du klarade av detta?
- Ja det gjorde jag och när jag fick byta om och fick min plats bland de ”stora” grabbarna så var jag helt salig.
Byta om med de stora?
- På den tiden så fick man inte dela omklädningsrum med dom andra spelarna när man var ny. Då fick man helt sonika byta om och ha sin plats utanför omklädningsrummet.
Du skämtar?
- Peter skrattar gott och säger, nej du, då fick man dela plats med tränarna. Det omklädningsrummet låg i korridoren. Där fick man vara hela säsongen oavsett hur bra det gick. Men jag hade tur och fick min plats direkt.
Och det blev fortsatt spel i AIK?
- Ja, först skrev jag ju ett tvåårskontrakt, sen blev det ett treårskontrakt och säsongen 83/84 så skrev jag faktiskt ett femårskontrakt.
Det måste du vara ensam om att ha skrivit med AIK?
- Jag tror det och vad jag så har ingen skrivit det efteråt heller.
Du har många rekord i klubben?
- Ha ha (skrattar Peter), det blev några mål också men rekord är ju till för att slås så det kommer säkert.
Vem skulle kunna slå det?
- Vet inte och tyvärr är det väl så att idag är spelarna för försiktiga. Det verkar som att man inte vågar bli skyttekung, att det skulle vara något fel i det.
Fel att vara skyttekung?
- Visst det låter konstigt men med tanke på hur spelet har utvecklats så känns det som att man inte vågar vara den som jämnt är framme vid mål eller som gör dom där märkliga sakerna med pucken. Skjuter man inte mot mål så blir det inga mål, helt enkelt.
Apropå Holmgren, du spelade tillsammans med honom i din första match?
- Ja mot Leksand borta och vi vann den matchen med 5-3.
Det var rätt många spelare som kom till AIK på den tiden?
-Jo det var ett gäng, och den som har betytt mest för mig, är Mats Thelin. Ser honom som en bror. Vi delade på allt, nästan i varje fall. Vi hade platserna brevid varandra i omklädningsrummet, vi bodde ihop och vi satt med varandra på bussen när vi åkte på bortamatcher.
Har ni kontakt idag?
- Ja det har vi. Vi hörs på telefonen, kanske inte så ofta men samtalen blir desto längre när vi pratas vid.
Något minne du vill dela med dig av Thelin?
- Första gången jag såg honom började jag undra vad det var för en kille egentligen. Klädd som en raggare med boots och ett stort skärp. Tror fasen han hade en cigarett i munnen, vilken lirare, helt fantastisk.
När vi sitter och samtalar så blir det helt plötsligt jobb för Peter, så vi får avbryta intervjun men Peter lovar att vi ska fortsätta den så fort tiden räcker till.
Så vi delar upp intervjun i två delar. Det finns mycket att skriva om Peter Gradin, AIK:s bäste och meste målgörare genom tiderna.
