GULDDRÖMMEN BLEV SANN!
Allt är fantastiskt. Allt är underbart. Lyckan är total. Allt skimrar i guld vart man än vänder blicken. Eufori är bara förnamnet - livet har aldrig varit ljuvare att leva än i det är i detta nu. Modo Hockey är svenska mästare i ishockey 2006/2007.
Timander var med på värmningen, men vågade enligt kommentatorerna knappt använda klubban av rädsla för att axeln skulle trilla av. Salomonsson och Morrison var däremot utlovade större roller, och hade nu båda placerats med kapten Svarten i andrakedjan.
Oavsett hur söndertrasade de var, så var killarna redo, taggade och hade guld i blicken.
Matchen startade i ett våldsamt tempo. Lagen anföll inte – snarare turades de om att storma in i varandras zoner. Dessvärre tvingade en av dessa anstormningar Niklas Sundström till en hakning för att freda Modomålet.
Linköping gavs en chans i power play – och tog den omgående.
Matchuret stod på 2.39, i linköping hade fått precis den öppning på matchen som Modo inte ville ge dem.
Den energikick som målet gav LHC ledde till en rejäl anstormning från hemmalaget under de fäljande minuterna. Modo hade dock något som östgötarna saknade – och detta något var Micke Pettersson.
9.22 hade gått när ”Duracell” klev in i handlingen och kvitterade.
Modo var med på banan igen, och spelmässigt såg det allt ljusare ut – men så drog Zdenek Blatny på sig en fruktansvärt onödig utvisning för slashing.
Ny chans i power play för Linköping – och några ynka sekunder senare var Modo åter i underläge.
Andreas Holmqvist direktsköt ett skott som såg ut att slinka förbi Karol Krizan i kassen lite väl enkelt.
När Modo sedan fick en ny chans i power play gav det inget annat än en farlig kontring för LHC och en befarad handskada på Peter Öberg, som omgående tvingades lämna isen. I det läget kändes ett guld avlägset, och såg ut att vara minst två dagar bort.
Den andra perioden var blott 42 sekunder gammal när Justin Morrison, fantastiskt pigg för kvällen, fick med sig en utvisning och gav Modo en ny chans till kvittering med en man mer.
Av det numerära överläget blev det precis ingenting, men strax efter det att LHC blivit fulltaliga dog jublet i hallen. Vi Modofans och våra killar på isen jublade desto mer – Modo hade nämligen kvitterat finalen.
Målskytt: syndabocken Zdenek Blatny.
Snacka om revansch för tjecken! Zdeneks viljemål förde tankarna till en viss Pierre Hedin, som i avgörande SM-semifinalen 2002 tappade pucken till Jonas Johnson, som åkte sig fri och slog in 3-2 – varpå Hedin knöt nävarna, bet ihop och kort därpå på egen hand pricksköt 3-3.
Nu var det plötsligt Modo som var starkast, Modo som vann närkamper, Modo som pressade – och Linköping som inte mäktade med att stå emot
09.52:
YIPPPEEEEE! MÅL!!! KRISTIAN KUUSELA!!! MODOLEDNING!!! SM-GULD!!!
… Nåja, där kanske man tog ut ett och annat i förskott. När vi fans väl lyckades sansa oss kunde vi dock konstatera att Modo på drygt sju minuter hade vänt underläget från den första perioden till en ljuv 3-2-ledning
Liksom vid avgörandet i Sudden Death senast var det vårt finska kvicksilver Kuusela som slog till på passning från Per-Åge-Skröder.
Målet blev inledningen på en Modo-kanonad som tvingade Stana att dansa polska i målgården.
Scenariot kände vi igen från diverse västern-filmer, där lite vilt skjutande kring fötterna kan få vilken stackare som helst att börja dansa runt. Att man kunde få samma effekt med drag-och slagskott hade jag dock inte varit med om förut.
En felaktig utvisning för puck-out på Enström i periodens slutskede, där trissan studsade ut via en blåklädd, kunde ha blivit förödande.
Modo redde dock ut situationen och vann den andra perioden med 2-0. 3-2 i paus, alltså – och starkare guldvittring än någonsin.
Period tre kan inte beskrivas som något annat än en sjutusan till pärs – och den inleddes med en riktig skräckscen:
Matchuret ståt på 02.24. Kallsvetten sprutar, hjärtat stannar, andningen upphör – Karol Krizan ligger orörlig på isen.
Oändligt långa sekunder passerade medan Karol, höll oss på halster. I båset började Michal Zajkowski att värma upp. Krizan hade uppenbarligen råkat ut för en sträckning – men skulle han kunna spela matchen ut?
Svar ja. Puh!
Linköping kämpade förtvivlat, men Modo var lite för smarta för Östgötarna. När det verkligen som allra bäst behövdes var förvarsspelet en ren fröjd för ögat.
Det kunde inte gärna bli annat när varenda modokille var beredd att kasta sig och täcka skott med suspen i varje situation.
Inte för att man för den skull kände sig lugn – nej, oh nej. I ett läge där man bara har ett ynka måls ledning och en skadad målvakt känns varje avlossat motståndarskott som en potentiell dödsstöt.
Närmast att sätta in en dödsstör var dock Kristia Kuusela, som sånär lyckades förvalta ett friläge efter nio minuter, och som dessutom betalade tillbaka till Skröder för 3-2 genom en friställande passning till norrmannen två minuter senare.
Med fem-sex minuter kvar började gudnerverna träda fram på allvar – hos spelare såväl som hos oss åskådare.
Linköping sköt, sköt och sköt – men särskilt farligt var det egentligen aldrig.
Modo sköt desto mindre – men vilka chanser man hade när man väl anföll! Sällan har man sett två så klara chanser som de Blatny och kort därpå Skröder hade i den sextonde minuten.
Efter 16.40 tog Linköping timeout – och som Modofan jämrade och grämde man sig i det läget mest över att tvingas plåga sig igenom trettio extra sekunder av detta pendlande mellan himmel och helvete.
Med facit i hand kan vi konstatera att Linköping i slutminuterna aldrig var nära, och faktiskt inte utstrålade något annat än kaos och förvirring – men herregud, vad man var nervös under dessa sista, skälvande minuter!
Efter 19.33 åkte pucken upp över sargen, men domare Winnerborg vinkade avvärjande för styrning.
LHC fortsatte dock att ha pucken i anfallszon, och varje sekund som tickade förbi kändes seg som stelnande sirap.
På bänken stod Modokillarna arm i arm, tog djupa andetag och vågade knappt titta. Det var en otroligt talande bild av en klubb som längtat så länge, och varit så när så många gånger, att själva drömmen om en gyllene revansch hade blivit till en livsstil i sig. En silverskimrande livsstil, som varje modoit hunnit bli dödligt trött på efter fyra raka finalförluster – och en trend som spelarna nu var rörande överens med oss fans om att det var dags att bryta.
När det väl blåstes av brast en bubbla som sakta byggts upp under 28 års tid – och den bubblan var fylld av total eufori.
I Cloetta Center var det väldigt tyst, men det unisona glädjevrålet från tiotusentals ångermanlänningar och deras bundsförvanter ekade i det ögonblicket över hela norden.
Modo hade klarat det. Modo höll hela vägen.
Modo Hockey var svenska mästare i ishockey 2007.
Modo Hockey är svenska mästare i ishockey 2007!
_____________________________________
Matchfakta
Linköping – Modo 2-3 (1-2, 2-0, 0-0)
Period 1:
1-0 (2.39 5/4) Tomas Vlasak (Gunnarsson/Persson)
1-1 (9.22) Mikael Pettersson (Steen/Jonsson)
2-1 (13.42 5/4) Andreas Holmqvist (Gunnarsson/Persson)
Period 2:
2-2 (2.48) Zdenek Blatny (Döme/Steen)
2-3 (9.52) Kristian Kuusela (Skröder)
Skott: 28-21 (9-11, 10-7, 9-3)
Utv: Modo 5x2 Linköping 5x2
Domare: Marcus Winnerborg
Publik: 8500.
