Det är hockeyn det gäller
Jag fick ett brev från AIK fotboll tidigare i år där de tackar den 12:e spelaren för det mäktiga stöd AIK fått från läktaren. Under den fantastiska säsongen som slutade med ett vunnet stort silver. Den tolfte spelaren är vi, de tiotusen årskortssupportrarna och alla andra som bidrog till att AIK överlägset vann den allsvenska publikligan. Jag har varit en tolfte spelare i flera år och det är helt fantastiskt att följa fotbollens utveckling.
Men jag har också följt hockeyn på samma sätt och det är inte lika roligt. Jag känner stämningen från läktarna på hovet. Det ekar av tomhet, det är öde och tyst.
Vi stammisar är som en liten familj som känner för våra telningar, Vi kommer på alla matcher för att vi stöder AIK och genom att köpa årskort och därigenom binder oss. Från att ha varit runt 1500 personer i publiken säsongen 2005/06 har jag sett publiksnittet minska till under 500 personer. Någonting måste göras innan det blir ännu sämre. Jag tror att AIK skulle kunna få ihop ca 3000 på hemmamatcherna med vilja och jävla anamma. Men det är inget som går att göra ensam.
Men… det verkar som - att det inte är inne att gå och se AIK spela ishockey - allsvenskan det är ju bara division 2 - supportrarna bryr sig inte om hockeyn. Det är det som borde ändras. Nu måste vi ta till den trendiga klyschan – att gilla läget.
För det första måste det till en mobilisering. Vi som vill något måste samla ihop oss och komma med en överenskommen strategi. Vi måste visa på att vi är flera och att vi vill AIKs bästa. Vi ska inte skälla och gnälla utan stötta och stå bakom. Vi har en styrelse och en lagledning som vi måste ha förtroende för. Saknas det, börja i den änden.
Om vi till att börja med tar fram kämpen i oss och visar att vi står på gnagets sida även när det blåser snålt, så är det snåla stormvindar runt knutarna, dessa tider.
Jag skulle vilja att vi genom ett ihärdigt kampanjande på alla befintliga forum inom AIK- organisationen tar upp kampen och börjar snacka högt om vad vi vill och vad vi tror på.
Det finns så mycket kreativitet inom fotbollen, det måste hockeyn få mycket mer av. Exempel, träningsmatcher mot mediokert motstånd mitt i vintern har blivit rena folkfesterna med tusentals åskådare på Skytteholm, med hjälp av försäsongskortet. Fotbollen har gjort det till en tradition att möta spelarbussen under jippoliknande förhållanden med applåder flaggor halsdukar och bengaler vid premiärmatchen. Varför inte något liknande för våra hockeykämpar? AIK –Tifo, var är ni någonstans när det spelas ishockey? Vi har blivit utsjungna av många bortalagssupportrar på hovet den gångna säsongen med flaggor och halsdukar.
Vi har ett derby mot Hammarby som knappast märks, om man inte räknar de negativa skriverierna. Dessa saker är bara några exempel på att om vi är flera som vill samma sak så finns det möjligheter Men, vi måste veta och komma överens om vad vi vill, och utarbeta strategier för att nå målen.
Jag tror inte att vi kan få allt på en endaste gång, vi måste vara beredda att jobba i motvind och vinna lite bit för bit, men om vi är några som vill, och om vi kan övertyga några till så kan vi med tid nå upp till flera av våra mål.
Jag kan se för mig med mina inre ögon hur den samlade supporterrörelsen tar tag i och delar upp Hovets sektioner mellan sig. Black Army tar hand om klacken på kortsidan och Smoking-lirarna och Solinvictus delar på långsidorna. Allt kan inte göras på arenan, man måste ut och propagera för att få folk att komma till Hovet. Väl där, ta hand om en klackverksamhet som inte bara passar de yngre. AIK-Tifo organiserar större och mindre tifon på lite olika platser runt om hela Hovet. Man vet aldrig var de dyker upp.
Jag ser vidare i min dröm hur det debatteras hockey på alla forum och hur fotbollen totaldominerar till att börja med, men där utsatta debattörer för hockeyn genast stöttas av flera som driver samma linje ihärdigt och ofta. Även om de är i underläge till att börja med, så efter en tid börjar flera att hänga på.
När hockeyspelarna märker ett större engagemang genom att folk börjar komma till Ritorp på träningar och läktarna på hemmamatcherna börjar fyllas med folk och allt runt laget blomstra och svälla ut, då blir motivationen större och intensiteten på träning ännu hårdare och resultaten börjar gå gnagets väg.
Jag tycker att, sluta gnäll på hur dåligt allt är, ställ upp på att göra något åt det, så vi blir många, det tror jag kan vara en väg ur krisen som vårt kära AIK befinner sig i .
Med AIK i med och motgång
Kjell Jonsson
