Männen bakom maskerna
Det är inte alltid så lätt att hitta tillgängliga målskyttar för Finlands landslag. Däremot är det en position som sällan utgör ett särskilt stort problem för lagledningen: målvaktspositionen. Denna gång är männen bakom maskerna Fredrik Norrena, Kari Lehtonen och Sinuhe Wallinheimo.
Tre målvakter, tre karriärer, tre olika utgångspunkter inför VM i Moskva. Det här kan vara den optimala kombinationen, trion som med sin insats lyfter Lejonen betydligt högre än de annars hade nått. Här följer en liten presentation av dem som vaktar lejonburen.
Norrena – äntligen etta
Fredrik Norrena gjorde en diger karriär i Europa innan han som 32-åring skrev på för Tampa Bay i NHL. Innan han hann stå en enda match för Tampa blev han tradad till Columbus Blue Jackets där han lyckades ta förstaspaden. Efter 55 NHL-matcher, tre, snart fyra, VM och ett OS på meritlistan kan Norrena kalla sig en finländsk stormålvakt. Men vad finns egentligen bakom masken? Vem är Fredrik Norrena?
Norrena kommer från Pedersöre, en liten ort nära Jakobstad i den svenskspråkiga delen av Österbotten. Hans moderklubb är IFK Lepplax som trots sin litenhet har fostrat ett flertal spelare som nått upp till FM-ligan. Som 19-åring tog han steget till en större stad och klubb. Den nya adressen var Åbo och TPS, där ”Norre” fick ha den legendariske Urpo Ylönen som målvaktstränare. Konkurrensen om målvaktsposterna i klubben var på den tiden stenhård – Fredrik fick bland annat konkurrera med Miikka Kiprusoff och Jani Hurme.
Han lyckades efter många år med visiter av varierande längd i farmarklubben Kiekko-67, Lukko och AIK bli en etablerad målvakt, men fortfarande fanns ett stort hinder för det riktigt stora genombrottet: Antero Niittymäki. Trots sina fina prestationer fick ”Norre” förgäves vänta på inbjudan till landslagsuppdrag. Han behövde söka sig till en ny plats för att få spela mera och därmed komma med i landslaget.
Säsongen 2002-03 tillbringade ”Norre” i Frölunda. Hans fyra FM-guld fick sällskap av ett SM-guld, men fortfarande hade han en ung utmanare som fick stå en stor del av matcherna – denna gång Henrik Lundqvist. Han fick för första gången avsluta våren genom att medverka i VM. Flytten till Linköping medförde mer tid mellan stolparna och en mer ordinarie plats i landslaget. Från och med 2004 har han varit så gott som given, men rollen har snarare varit en statistroll än en huvudroll.
Slutligen, i OS i Turin, då ”Norre” än en gång var dömd till att leva i Antero Niittymäkis skugga, var oturen i form aven ljumskskada framme för Niittymäki. ”Antsus” otur var ”Norres” lycka. Pedesörekillen tog chansen och förde Finland ända till OS-finalen. I VM samma vår var han förstemålvakt och därefter följde NHL-äventyret.
Strålande bra, men ändå "bara" andremålvakt
Jämfört med Norrena har Kari Lehtonens väg mot stjärnorna varit, om inte lätt, så åtminstone lite rakare. Han har länge ansetts som en ny stormålvakt. I junior-VM var han tillsammans med Tuomo Ruutu och Mikko Koivu den mest omtalade finländaren. Lehtonen var med och vann FM-guld med Jokerit 2002 och erövrade säsongen därpå förstaspaden.
Hösten 2003 bar det iväg till USA och Atlantas organisation som Lehtonen fortfarande ingår i. Antalet spelade NHL-matcher har stigit för varje säsong som gått. I år var det redan 68 och nytt för i år var också att Kari slapp åka till farmarlaget Chicago Wolves.
Wallinheimo – VM-turist i Moskva
Närmare 1000 finländare har tagit sig till Moskva för att njuta av VM-stämningen och lejonens (förhoppningsvis) fina insatser. En som kan tänkas känna sig som en av dem är Sinuhe Wallinheimo, som är med som tredjemålvakt. Säsongen 2005-06 var han strålande i JYP, men den gångna säsongen var lite svårare på grund av bekymmer med sina ljumskar. När VM närmade sig var det ändå ”Sinkku” som något överraskande fick vara med trots att även Jani Hurme och Ari Ahonen hade funnits tillgängliga.
Wallinheimos stora styrka är hans glada personlighet. Till hans sätt att agera på isen hör att aktivt ha kontakt med hemmaklacken. När Sinuhe står kan vad som helst hända. Hans show begränsar sig inte bara till isen, utan han är vokalist i ett band som heter S.W. Heimon Kädet och gör spelningar då de hinner, alltså främst på sommaren.
I Moskva begränsas Wallinheimos roll till att han får försöka underhålla sina lagkamrater och sprida god anda bland målvakterna. Om det mot förmodan händer något med både Norrena och Lehtonen är Wallinheimo är bra back up. Han är stor och spelar ovanligt nog med plocken i höger hand, vilket förvirrar motståndare.
Bästa målvaktskombinationen i VM?
Trots sin stabila position i Atlanta kan Kari Lehtonen inte vara säker på att få spela så mycket i VM. Norrena är tack vare sin erfarenhet en stenhård konkurrent som jag personligen tror kommer att vara förstemålvakt i resten av årets VM. Lehtonen gjorde inte bort sig i matchen mot Danmark, men Norrena är helt enkelt ännu hetare. Ur lagets synvinkel är situationen fantastiskt bra. Blir Norrena skadad, sjuk eller får en svacka har man en glödhet ung kille att ta med istället.
På papper är Finlands VM-trupp inte i klass med exempelvis Rysslands, men på målvaktsfronten kan man lätt påstå att Finland är etta. Allting talar för att detta kommer att bli ett bra VM för Norrena och Lehtonen. Hur bra framgången blir beror förutom målvakternas även på utespelarnas insats.
Kul att veta:
Fredrik Norrena är inskriven vid Åbo Akademi, som är Finlands enda helt svenskspråkiga universitet. Hans huvudämne är historia.
Kari Lehtonen kallas på grund av sin rörlighet för ”Kärppä”, vilket betyder ”hermelinen”. Notera att han aldrig har spelat för Kärpät (”hermelinerna”), utan är hockeyfostrad i Jokerit (”jokrarna”).
Sinuhe Wallinheimo har ett litterärt förnamn. Sinuhe är namnet på huvudpersonen i Mika Waltaris betydelsefulla historiska roman Sinuhe egyptiern som utkom år 1945 (svensk översättning 1947)
