Vem blir siste man in?
Mikael "Öset" Österberg

Vem blir siste man in?

Från den 23 februari då säsongen tog slut för AIK:s del fram till den 17 september när säsongen börjar med bortamatchen mot Leksand är det en enda lång hemsk väntan. En lång väntan som innebär att vi studerar varenda nyförvärv med hökögon och vänder ut och in på för- och nackdelar med spelarna. En lång väntan som förhoppningsvis är värd att vänta på.

Att AIK:s gångna säsong inte var bra, är ingen överdrift. En säsong som många hade höga förväntningar på med tanke på säsongen som var året innan. 

När AIK klev upp från förnedringen till Allsvenskan så spelade varenda spelare med hjärta och själ och gav alltid allt. Det spelade egentligen ingen roll vad motståndet hette, utan man klev in på isen och gav allt med en högt skrikande Bobo i båset. Bobo hade säkert sina fel och brister, men han visste hur man skulle göra för att spelarna skulle prestera, och det gjorde dom.

Säsongen som var, blev varken hackad eller malen. Laget hade en bra högsta nivå men en usel lägstanivå. Första varningsklockan som ringde var mot Huddinge. Huddinge tog ledningen med 0-3 på Hovet och det var nog inte många som trodde sina ögon. Glädjeämnet i den matchen var Daniel Bångs första Allsvenska mål som kvitterade till 3-3. Resten behöver vi inte ens komma ihåg.

När Rögle kom på besök, obesegrade under tio omgångar så var det nog inte många som ens tänkt tanken på att AIK skulle kunna slå Rögle, men så fel vi hade. En moral utöver det vanliga och Mattias Becks målgest sa det mesta.

Hade AIK fortsatt att spela som man gjorde i den matchen så hade laget varit i kvalspel, men ibland får man inte det man vill och resultatet blev därefter.

Nu har spelare lämnat och spelare kommit. En trupp som i de närmaste är helt klar, ser, i mina ögon sett, riktigt bra ut. Det fattas en back och vem backen är, vet ingen, än. Det kan vara Mats Christéen som fortfarande är i USA och arbetar, men det kan samtidigt vara någon helt annan. Det viktigaste är att det är en spelare som smälter in i laget. Jag ser hellre en back utan toppmeriter i stället för en utländsk spelare som tror att han bara kan hämta en fet lönecheck utan att prestera.

Erik Ryman, Daniel Ström och junioren Fredrik Carlsson är tre nya backar. Ryman, en äldre rutinerad back som förmodligen kommer att axla en hel del tillsammans med David Engblom. Ström, en spelare med rutin från Allsvenskan och Elitserien och junioren Carlsson som, jag personligen tror kommer att få sitt genombrott.

På backsidan återfinns även Andreas Frisk, som har AIK som moderklubb. Frisk som inte var nöjd med den gångna säsongen tappade nästan allt självförtroende. Det gick till och med så långt att AIK höll på att bli av med Andreas. Nu kom, tack och lov, Frisk på bättre tankar och stannade kvar. 

Mikael ”Öset” Österberg, även han med AIK som moderklubb. ”Öset” som aldrig ger sig och som bara kan bli bättre och lära sig mer från den gångna säsongen. Erik Tägtström som har förmågan att kunna spela både back och forward. Till sist, innan vi får den sista påskriften på backsidan, Sami Pitkänen. Pitkänen som egentligen alltid gör det han ska göra. Ibland går det bra och ibland mindre bra, men Sami gör alltid sitt på isen, varken mer eller mindre egentligen.

Det känns som att backsidan är starkare än förra säsongen. Den enda spelare som jag verkligen kommer att sakna och som inte skrev på denna säsong är, Jonathan Sjölund som valde Malmö den kommande säsongen.

Erik Ryman vs Jim Lundwall.
Ryman vinner rätt lätt med tanke på rutinen han har med sig. Personligen gillade jag Lundwalls defensiva spel och tycker det var synd att han aldrig fick chansen offensivt.

Daniel Ström vs Martin Filander.
Ström vinner, med mer rutin och offensiva kvalitéer. Ström är en poänggörande back som AIK saknade förra säsongen. Detta är kvalitéer som Martin tyvärr inte fick visa under säsongen.

Sen återstår det den nye backen vs Jonathan Sjölund.

Kommer AIK att överraska eller floppa, det återstår att se.

Marie Lichtenstein2007-07-08 13:25:00

Fler artiklar om AIK