Huset fullt
Forwardssidan ser riktigt bra ut inför denna säsong. Fyra femmor som kan bli ruggit bra med rätt formationer. Hemvändaren Kristian Gahn, bör med sin rutin kunna lyfta laget rejält. Trollgubben Jonas Westerling ska kunna snurra upp vilken meriterad back som helst utan problem och Bång och Sandberg ska visa att äldst inte alltid är bäst.
Även på forwardssidan har det blivit förändringar mot förra säsongen. Vissa spelare har lämnat och vissa har tillkommit.
Till mångas förtret har Stefan Gråhns lämnat AIK för SSK. Inte oväntat enligt mig med tanke på Gråhns tidigare uttalanden att han ville uppåt i seriesystemet. Förmodligen spelade lönen en stor roll. AIK kommer inte i närheten av SSK:s budget när det gäller löner. Samtidigt gick SSK upp i Elitserien, vilket förmodligen gjorde att det inte blev ett svårt val för Gråhns.
Detta får mig att tänka på Daniel Bång. Bång som gjorde en kanonsäsong och som blev kontaktad av i alla fall ett Elitserielag. Bång valde att stanna i AIK. Vad detta beslut grundades sig på vet jag inte, men tydligen så var det inte lönen och inte heller chansen att få spela i Elitserien som var det ultimata. Det kändes mer som att få vara med att ta upp AIK till ”finrummet” stod allra högst i kurs. Även Christian Sandberg stannade och det visar att det finns otroligt mycket hjärta för AIK i några av spelarna, vilket betyder mycket för kommande generation hockeyspelare.
Även Mattias Beck är kvar. En spelare som jag tror kommer till sin rätt med en ny ”partner”. Att Beck spelade tillsammans med Gråhns var inte, enligt mig ett bra drag av Broberg. Två spelare som vill ha mycket puck i samma kedja blir inte bra till slut. Den här säsongen kommer vi nog få se Beck i en helt annan position där spelet mer kommer att byggas kring Beck. Varför inte sätta Beck tillsammans med ungtupparna Sandberg och Bång?Sandberg en skicklig tekare, Bång en hårt jobbande forward och Beck liraren. Vi får se vad Broberg har i åtanke.
Tobias Tschöp kom efter redan innan säsongen startade på grund av skadeproblem. När säsongen i princip var över såg vi den Tschöp som vi är vana att se. Skicklig med puck, snabb på skridskorna och självförtroendet var tillbaka. En hel Tschöp på försäsongen kommer att ställa till mycket oreda i motståndar-leden.
Monir Kalgoum blev dessvärre skadad mitt under säsong, vilket var ett stort avbräck för laget. Kalgoums utveckling förra säsongen visade att han har potential att bli riktigt bra. Får Monir ordning på sitt knä så blir även denna säsong ett steg i rätt riktning.
Tobias Ericsson är junioren som inte hade det så lätt den gångna säsongen. Han fick aldrig chansen att komma in i spelet och åkte som en jojo fram och tillbaka mellan A-laget och J20. Den här säsongen kan han vara med från start där han förhoppningsvis visar att platsen är hans.
Mikael Zettergren skrev äntligen på för AIK. Det har varit många turer kring Zettergren och att Millqvist var i laget avgjorde nog saken. Nu är Millqvist i Nyköping men Zettergren är kvar och får nu vara med under hela uppbyggnaden med laget. Genom att ”tian” kom mitt under säsong så var det nog rätt svårt att hitta sin roll i laget. Den här säsongen är han med från start och det kommer att ge resultat i målprotokollet. En riktigt speedkula på skridskorna och det gör absolut inget om han är med och sänker Bajen i derbyna.
Derbyn ja, Patrik Bergström nyförvärv från just Bajen är en spelare som alla lag bör se upp med. Nu är han inte på något vis fostrad i Bajen, kanske ska tilläggas, utan Bergström är Piteåson. En säsong blev det i Bajen, vilket till, AIK:s stora förtret märktes just i derbyna mot Bajen. Tre derbyn där Bergström hade en framträdande roll. Totalt gjorde Bergström fyra av åtta mål, varav ett mål var en straff, så ombytta roller, ja varför inte.
Rasmus Ericsson är en av två högerskyttar i laget. Ericsson med förflutet i IK Oskarshamn torde vara en Broberg värvning. Ericsson är en defensiv center med rätt mycket tyngd. Förlusten av Töyrä på den positionen kommer att bli tuff att matcha och kunskapen om Ericsson är för liten för att uttala sig åt något håll i dagsläget.
Jonas Westerling är tillbaka i AIK efter sejouren nere i Malmö. Oavsett vad som hände där nere så är känns det riktigt bra att ha den lille store spelaren tillbaka i truppen. Förlusten av Westerling förra säsongen tog nog rätt hårt på truppen. Skador i parti och minut gjorde att truppen blev rätt ihålig. Man gjorde några hastiga värvningar, vilka kanske inte slog så väl ut som man hoppats från läktarhåll. De spelare som kom fick heller aldrig chansen att visa vad dom gick för under matcherna.
Åldermannen Kristian Gahn är tillbaka, äntligen får man kanske säga. Vi som följt Gahn, har sett honom spela i SSK, Timrå och sen Örebro, med ett stort utropstecken bakom Örebro. Örebro som spelade i Division 1 och AIK i Allsvenskan fick nog många att höja på ögonbrynen när det stod klart att Gahn var klar för Örebro. Både Gahn och Ryman kommer säkert att axla ansvar från Engblom. Gahn som spelat 363 matcher för AIK och gjort 235 poäng har hur mycket rutin som helst att delge sina yngre kolleger. Kristian Gahn kommer att bli en viktig kugge i maskineriet denna säsong.
Tre spelare har try-out kontrakt. Oskar Arvidsson, Victor Hansson och Johan Adolfsson slåss nu om vem som ska få chansen. Oskar Arvidsson född -87 gjorde 29 poäng i J20 förra säsongen och Victor Hansson 25 poäng. Johan Adolfsson gjorde 39 poäng i Örebro.
Till sist, David Engblom. AIK:s oförtröttlige Kapten som gör sin tolfte säsong i AIK. Den rutin som Engblom innehar är värt det mesta. Håller Engblom sig ifrån skador och behåller formen så kan, Engblom bli den störste genom tiderna när det gäller spelade matcher i AIK-tröjan. Bara det är värt att bege sig till Hovet kommande säsong.
Patrik Bergström vs Stefan Gråhns
Två målgörare som förmodligen är varandras motpooler. Bergström med norrländskt temperament mot Gråhns hetsiga humör som förra säsongen mest visade sig med i ”snack med domaren”. Personligen tror jag Bergström kommer att överta Gråhns roll.
Rasmus Ericsson vs Stefan Töyrä
Svårt, riktigt svårt för Ericsson att efterträda Töyräs roll. Stefan Töyrä gjorde en riktigt bra säsong och var utan konkurrens en av de viktigare spelarna defensivt.
Mikael Zettergren vs Joakim Millqvist
Att sätta två kompisar mot varandra är kanske inte schysst, men som spelare påminner dom om varandra. Personligen är Millqvist en stor favorit som hade otur med skador och som aldrig kom till sin rätt den gångna säsongen. En ypperlig passningsläggare som Zettergren nu ska efterträda. Zettergren som är oerhört snabb på skridskorna kommer att bli en positiv överraskning för många.
Kristian Gahn vs Mattias Bosson
Rutinen som Gahn innehar slår Bosson enkelt. Mattias Bossons lugna spelsätt och ledaregenskap som Mattias hade var positiv. Att Gahn med sin erfarenhet och sitt förflutna i AIK kan matcha detta, ser jag inget som helst tvivel i. Gahn är en poänggörare och kan slå passningar som ingen annan kan i laget, vad jag kan se.
Detta är ett sätt att se på truppen i dagsläget. Jag hoppas att vi kan föra tilltron till laget kommande säsong utanför alla forum och verkligen få folk att komma till Hovet. Spelarna, framförallt, behöver stödet och vi kommer att få det betydligt mycket roligare på läktaren.
Fotnot:
Det är fler spelare som lämnat laget men ingen av dom hade en framträdande roll i truppen. Men naturligtvis önskar vi dessa spelare lycka till i den fortsatta hockeykarriären.
