Sundsvall Hockey anno 2007
Eftersom Sundsvalls trupp är i princip spikad så tänkte jag, som start på skribentsäsongen – i alla fall för egen del – göra lite av en kortare analys om vad jag själv tycker och tänker angående årets trupp.
Sundsvall väntar idag endast på vad man skulle kunna få i form av lån ifrån de lokala elitserieklubbarna (Modo, Timrå, och i liten men viss mån Brynäs). I övrigt är alla platsar fyllda.
Som alla, eller i alla fall några, vet, så slutade Sundsvall på en tolfteplats i tabellen förra säsongen, en tolfteplats som innebar att man kom först av de ”givna” bottenlagen, Sundsvall, Nybro, Arboga, Hammarby samt Huddinge. Trots den, till synes, relativt säkra tolfteplaceringen så var faktiskt Sundsvall riktigt illa ute och ett tag såg det faktiskt ut som att man skulle behöva spela den ack så osäkra kvalserien.
I år är detta något man – såklart – helst vill undvika. För att åstadkomma detta så har Sundsvall satsat hårt på att behålla så stora delar av fjolårstruppen som möjligt, då säkert de och även jag tycker att många faktiskt underpresterande. Utöver detta så har man försökt bredda truppen bäst möjligt(med slimma ekonomiska medel), det har man gjort igenom att ta de bästa spelarna i den norra division 1-serien (Niklas Johansson, Stefan Andersson, Mikael Brancalion). Utöver spelarmaterialiska förändringar så har man också gjort några organisatoriska förändringar. Stefan Lindqvist gick ifrån sin tränarposition, men blev i samma skede befordrad till Klubbchef. För att täcka upp den vakanta tränarpositionen så tog Sundsvall in den rutinerade AIK legendaren Peter Gradin.
Peter Gradin är sannerligen en frisk fläkt, i den annars ganska försynta klubben. På frågan om målsättningen sade Gradin följande till lokaltidningen dagbladet, ” – Att vinna dubbelt så många matcher i år på hemmaplan och ta en av fyra segrar borta, då är man uppe på 79 poäng och det ska räcka till en kvalplats. Där ska vi kunna spänna bågen. På hemmaplan ska vi äga och vara fullständigt dominanta, det spelar ingen roll om det är Leksand, Malmö eller Nybro vi möter.”
Detta är, som jag förstod det, Gradins personliga målsättning, och även om jag ännu inte har hört någonting angående föreningens målsättning så är det knappast någon högoddsare att man kommer att köra på det gamla spåret ”att etablera sig i hockeyallsvenskan”. Något som Sundsvall, i viss mån, har klarat av. Jag skriver i viss mån då man nu, två säsonger i rad, har dinglat på repen för att sedan under spektakulära former repat sig.
Själv har jag – även om man som supporter alltid är positiv – svårt att se Sundsvall klara sig hela vägen till en säkrad Playoff-plats. Truppen saknar i mitt tycke den riktiga spetskompetensen för att klara av en sådan ”bragd” och även om division 1 nyförvärven ser riktigt vassa ut på pappret, så är det alltid riskfyllt att rekrytera ifrån serien direkt under hockeyallsvenskan. Det såg vi inte minst ifjol då Daniel Johansson, som gjorde smått otroliga 31 poäng på 13 matcher i division 1, hade svårt att ta och besitta en plats i fjolårets upplaga av Sundsvall Hockey.
Trots min, kanske ovanliga skepsis, så tycker jag att årets divsion-1 nyförvärv ser hetare ut än fjolårets dito. Mest tror jag på Niklas Johansson som gjorde en superb om inte fenomenal fjolårssäsong, som jag förstått det så var han den genomgående bästa spelaren i norrettans gigantlag, Piteå. De andra nyförvärven Mikael Brancalion och Stefan Andersson hade också de riktigt fina fjolårssäsonger, med 48 respektive 36 poäng. Noterbart är att Stefan Andersson är back.
I skrivande stund har man även två ”tryout:are” i form av Henrik Österholm och Fabian Ericsson, den förstnämnde kommer som forward och före detta lagkapten ifrån Timrå IK:s j-20 lag, den andre kommer som målvakt ifrån hockeygrannen Kovlands IF.
Tyvärr är det också där, på målvaktssidan som jag ser den största anledningen till oro. Jocke Lundström var och är en duktig målvakt, hans akilleshäl är dock - i mitt tycke - stabiliteten.
Förra säsongen hade vi ett bra komplement i form av Skellefteå-lånet Nicklas Dahlberg. Nicklas är dock förlorad och jag har (trots att jag aldrig sett Fabian live) svårt att se Fabian fylla det tomrum Nicklas lämnar. Mycket kommer således att hänga på Jocke Lundströms fortsatta utveckling och vi kan bara hoppas att Jocke hittar stabiliteten som förväntas av en förstemålvakt i Hockeyallsvenskan.
Vad kan man då förvänta sig av denna upplaga av Sundsvall Hockey?
Jag tycker man kan förvänta sig, att man åtminstone, förbättrar fjolårsplaceringen.
Inte så mycket för att Sundsvallstruppen har blivit avsevärt bättre (dock bredare), utan snarare för att serien, speciellt bland bottenlagen, har degraderat i kvalité. Utöver detta så tror jag även – precis som alla andra när deras eget lag byter tränare – att Peter Gradin, denne nye messias, kommer att utveckla truppen ytterligare och få fart på fjolårets underpresterare.
Detta är vad man kan förvänta sig, vad man kan hoppas på, inom rimlighetens gränser tycker jag är att man ska kunna hålla sig runt ”topp-7” skiktet så länge som möjligt. Helst hela vägen till slutomgångarna. Förhoppningsvis skulle detta leda till ökad spänning och ökad publiktillströmning, något som Sundsvall, är så i desperat behov utav.
Förra säsongen tippade jag Sundsvall som nia, jag reserverar mig för att tippa något redan nu, utan ser istället fram emot gratismatchen Sundsvall – Björklöven som spelas den 17:e augusti 19:00 på klassiska Gärdehov.
