Prognos 07/08: Toppskiktet
Isak Angerbjörns prognos över nästa säsongs Elitserie närmar sig sitt slut. Fyra platser återstår att dela ut, fyra lag väntar ännu på en placering. Vilka som tilldelats platserna tre och fyra avslöjas här och nu.
PLATS 4: HV71
HV71 bildades som namnet indikerar 1971 av en sammanslagning av de två småklubbarna Husqvarna IF och Vätterstads IK. Det gör föreningen till en av de yngsta av de som idag är hemmahörande i Elitserien. Att HV71 ej tillhör skaran av klassiska storlag är nog därmed de flesta hockeytyckare överens om. Jag skulle dock vilja gå steget längre och påstå att utöver denna brist på anrik tradition har föreningen, trots att den tillhört ishockeyns finrum så länge jag kan minnas, aldrig berört folk utanför Smålandstrakten.
”Vad menar du då”, kanske ni tänker, ”de flesta lag berör väl främst sin egen hemtrakt?”
Det jag menar är att HV enligt min bedömning varit ett sällsynt profillöst inslag i Elitserien som de allra flesta hockeyfans i hela landet haft relativt få åsikter om och kring och som ingen egentligen vare sig älskar eller hatar. Försvinnande få kontroversiella uttalanden från ledare, få skandaler i klubben, få riktigt profilstarka spelare och relativt liten tid i riksmedia har, trots att dessa i vissa fall är grova generaliseringar, skapat ett intryck av HV71 som en av Sveriges snällaste lag. Att man sedan heller sällan setts som något fult spelande lag försvagar ju knappast intrycket av HV som ett axelryckningsframkallande objekt. Om man studerar de övriga lagen som befunnit sig i serien under modern tid finns en helt annan spänning och kontrast till situationen kring HV71.
Mellan Norrlandslagen råder en stark rivalitet där främst Norr- och Västerbottningarna Luleå, Björklöven och Skellefteå samt Sydnorrlandslagen Modo och Timrå (blivit starkare de senaste åren då Timrå tidigare varit lillebror) agerat som bittra rivaler. Vidare har detta fenomen också varit stark i Stockholm (AIK, Djurgården och Södertälje), Skåne (Malmö och Rögle), samt mellan Svealandslagen Brynäs, Leksand och Mora. Denna bittra konkurrens mellan olika territoriellt närliggande lag har sedan extra tydligt påvisats när lagen mötts i slutspelet eller när en spelare värvats mellan de olika klubbarna. Nu återstår fyra lag av dem som varit någorlunda etablerade i den högsta serien över överskådlig tid, Färjestad, Frölunda, Linköping och HV71 som saknar omedelbar territoriell närhet och traditionell rivalitet till annan elitseriemässig klubb. De tre förstnämnda känns ändå som betydligt mer kontroversiella än mitt vita lamm HV. Att Färjestad varit ett kontroversiellt lag vågar man väl knappast mera utförligt beskriva (då man riskerar att bli överöst med galla ifrån bittra supportrar) och Frölunda har i egenskap av storstadslag fått många rubriker och skandaler över sig. Att de sedan också haft stora sportsliga framgångar på senare tid är med i bilden. När det gäller Linköping ses de av de flesta som en kaxig uppstickare med stora ekonomiska muskler likt det Malmö som köpte sig upp i toppen på tidigt 90-tal.
Återstår gör HV71 och frågan var ju länge om trenden aldrig skulle vända, men icke. Det var istället snarare så att intrycket förstärktes över tid och jag var för ett par år sedan fullständigt övertygad om att Elitseriens bidrag ifrån Sveriges pingstvänstätaste bygd skulle behålla sin status som det vita lammet i en annars rubriktät och skandalbefläckad hockeyliga. Det som varit det kanske mest iögonfallande med denna trend är att laget ändå inte varit ett mittengäng som abonnerat på en sjunde-åttonde plats och på så vis hamnat utanför allmänhetens blickfång. Nej, HV har ju under det senaste decenniet varit med och slagits om guldet och tack vare sin något snälla och trevliga profil har de enbart vunnit en gång. Detta gör det extra märkligt att laget smakat så neutralt. Nu finns dock många tecken på att trenden vänder då HV71 blivit mer av ett kaxigt spelande rubriklag som media uppmärksammar. Till kommande säsong har man även gjort allt för att behålla och utvidga vinnarmentaliteten och den kaxighet som man saknat tidigare. Och med ”Lill-Kenta” som tränare är det givet att HV kommer behålla denna nya image de närmaste åren då han visat sig vara en tränare som förespråkar hårt, fränt, oömt och intensivt spel. HV71 har alltså genomgått en imageförvandling, tidigare ett bräkande lamm, idag ett rytande lejon med ambitioner om att gå hela vägen.
Forwards:
Ledin Davidsson Voutilainen
Thörnberg Hrdina Melin
Pettersson Kauppila Jämtin
Johansson Falk Remstam
3+ Intensiva och fräna forwards har tillkommit och det kommer definitivt bli jobbigt att möta HV i år. Att man satsat på denna forwardstyp går ut över konstruktiviteten då man dels saknar spelskickliga centrar och utpräglade målskyttar som tillhör toppskiktet i elitserien. Det krävs att Hrdina skärper till sig och visar att han är värd sin lön som en av elitseriens vassaste playmakers. Tills han bevisat motsatsen sätter jag ett frågetecken för vem som ska regissera PP-lägena från forwardshåll. Allt kan inte hänga på Åkerman i dessa lägen.
Backar:
Åkerman Puistola
Louma Petrasek
Gustafsson Ward
4+ Backsidan är HV:s starkaste lagdel och lär göra laget till ett topplag. Det finns inget riktigt osäkert kort utan ingen faller ur ramen. Kemin känns stark, man känner varandra bra och det finns en given uppdelning i defensiva och offensiva backar. Starka kort som Grillfors, Halvardsson och Niskanen finns även att tillgå. Orosmolnen består av skador och redan nu ser det ut som om lagets samtliga backar kommer bli till användning då skador på trion Åkerman, Halvardsson och Grillfors lär omöjliggöra medverkan för dessa i premiären.
Målvakter:
Liv (Andersson)
3+ Liv är en kompetent förstemålvakt med matchvinnarkvalitéer, dock ingen superstar. Målvaktssidan ser ut ungefär som under fjolårssäsongen. Andersson är ett oskrivet kort.
Tränare:
Kent Johansson (Thomas Ljungbergh)
4+ Kenta är en helt annan tränartyp än Pelle Mårts och det kommer spelas en helt annan hockey i Kinnarps Arena i år. Lite mindre finlir och lite mer rakt kommer göra att HV:s spel utgår ifrån samma principer som Kenta använt sig av i Timrå med mycket goda resultat. Frågetecken finns emellertid för hur de mer individualistiska spelarna med Hrdina, Voutilainen och Kauppila i spetsen klarar denna omställning.
Totalt: 14+
PLATS 3: FRÖLUNDA
Frölunda har ungefär på samma sätt som HV71 under 2000-talet växt ut till en storklubb med stor omsättning och stora sportsliga ambitioner. Under 1990-talet tillhörde ingen av dessa klubbar toppskiktet och i Frölundas fall följdes de sportsliga motgångarna åt av spelarlönsskandalen med fängelsestraff för klubbdirektören som åtföljd. Det inslag som visades i Sportspegeln uppmärksammade denna affär utifrån den drabbade klubbdirektörens synvinkel. Att klubbdirektören har en så pass utsatt roll i dagens idrott är i mångt och mycket ett juridiskt problem. Enligt svensk lagstiftning krävs i de flesta fall att i förskingring och skattebrott skall en person inneha det yttersta ansvaret och ta straffet för de oegentligheter som styrelsen gemensamt begått. Detta känns mycket märkligt och att det är så enkelt för en styrelse att som i Frölundas fall skylla över hela bördan på klubbdirektören är förkastligt.
Att det pågått oegentligheter i styrelsen skall dock inte ligga till grund för min bedömning av laget Frölunda. Där granskas som bekant de sportsliga förutsättningarna inför kommande säsong. Det som är allra mest tydligt i detta avseende är att det återigen råder en positiv anda och ett behagligt klimat inom föreningen efter förra säsongens djupdykning. Riskerna att fjolårsfiaskot ska upprepas är försvinnande små. Man har gjort en storstädning inom laget och plockat in spelare med stora ambitioner för framtiden. Med tanke på detta blir det lite som en nystart i år där alla inblandade börjar om på ruta ett med nya förutsättningar. Pressen blir således inte alls lika stor som tidigare och tillräcklig erfarenhet finns för att hantera den press som ändå uppstår. Jag tror på ett roligt år för Frölunda!
Forwards:
N. Andersson Nordquist Kallio
Kariya Plüss Morrison
Kahnberg Johnson Fabricius
J. Andersson M. Holmqvist Esbjörs
4+ De flesta hockeytyckare är överens om att det inte var det offensiva spelet som var den främsta orsaken till att lagets spel låste sig totalt under fjolårssäsongen. Det såg förvisson förhållandevis segt ut då instabiliteten i de bakre leden medförde ängslighet och mer primitiv offensiv ishockey än tidigare säsonger. Men i år har man hämtat in nödvändig spetskompetens till samtliga kedjor och det ser riktigt bra ut. Förstakedjan vet alla vad den kan och med Nordquist som ny spelmotor kan den ta ny fart i år mot nya oanade höjder. Utlänningskedjan ser även den mycket intressant ut. Kariya och Morrisson kompletteras utmärkt av listige centern Plüss i en kedja med fart, styrka och målsinne. Tredjekedjan är ändå den på förhand mest intressanta. Kan Kahnberg få en nytändning i år i sällskap med evigt unge Johnson och rivige Fabricius? Alla tre hade förhållandevis sega och motiga fjolårssäsonger och jag tror att Bäckman gör ett genidrag om han sätter ihop dessa tre. Fjärdekedjan innehåller trotjänaren Esbjörs, NHL-återvändaren Holmqvist och hyperintressante målkungen Andersson. 4 starka +
Backar:
A. Holmqvist Söderholm
Mäntylä Niemi
Ackeström Sundin
4+ Backsidan ser även den ut som en klar förbättring ifrån ifjol även om Mäntylä är långtidsskadad. Intressant mix mellan offensiva och defensiva backar. Söderholm – Holmqvist har potentialen att växa ut till seriens mest produktiva och allroundkompetenta backpar.
Målvakter:
Ahonen (Gistedt)
3+ Här lär Bäckman troligtvis satsa på ett delat ansvar med Ahonen som etta när det vankas slutspel. Ahonen har meriter ifrån spel i Nordamerika men är ändå ett relativt oprövad på hög nivå. Han lär dock inte göra bort sig och med Gistedt som sporre lär han göra helt okej resultat.
Tränare:
Per Bäckman (Benny Westholm)
4+ ”Bäckis” som han kallades under sin tid i Modo har ett stort engagemang och är en riktig matchcoach med specialitet att plocka fram det lilla extra ur varje spelare. Detta var en riktigt bra värvning av ledningen i Frölunda efter att Lundhs mer tillbakadragna stil blivit ett problem när spelet börjat låsa sig. Att Bäckman har bildat ett begrepp för SAOL (Bäckmaneffekten- när ett lag reser sig efter en tung inledning på säsongen efter att Bäckman plockats in) gör att jag inte kan ge annat än 4+.
Totalt 15+
