Krönika "tre veckor kvar"
När hösten börjar, börjar hockeyn. Kan man börja leva normalt igen.
Utanför fönstret sjunker graderna allt mer för var kväll som går. Sensommarkvällarna som inte funnits i år blir ändå konstigt nog allt färre. Mörkret infaller sig några minuter tidigare för var kväll. Hösten tilltar och den senaste veckan har kylan, blåsten och de färgglada löven på träden tilltagit. De svenska fotbollsspelarna som knappt kunnat spela i shorts och t-shirt en sommar som den nyss gångna får snart börja använda skoteroverallen när de springer omkring på planen för att inte frysa ihjäl.
Men när hösten börjar, ja då börjar även hockeysäsongen. Visst den kanske redan är igång med allt vad försäsongsturneringar och träningsmatcher heter, men om tre veckor i dag smäller det. Elitserien är snart här igen och visst märks det.
Snart är man där igen då man ett par tre gånger i veckan ägnas åt detta fenomen som gör att man glömmer allt annat för några timmar. Tiden står liksom still för en. Fokus på matchen får en att bli en helt annan person.
Känslan av att vara på väg till matchen är ändå oslagbar i stort sett. Lagom nervös och förväntansfull tar man sig bort till arenan, som tur är bor jag knappa 200 meter bort. Bilköerna växer, mörkret tilltar och man kan i sinnena känna doften av kaffe, is och sur plockhandske. Strax utanför spelar några av spelarna boll, domarna gör det samma en bit bort och även några motståndare syns till runt knutarna de också.
Man träffar om och om igen samma personer vid varje match och snacket är detsamma. Alltid samma fraser om vad man tror om kvällens match och så vidare. Samma folk i arenan, på samma plats oavsett dag eller motstånd, visst är det så.
Det är ju sjukt att säga men att påstå är det inte är som en drog för en är att ljuga, för att milt uttrycka det. En drog jag inte har kunnat vara utan i 15 år nu. Beroendet är starkt och trots mindre försök att mildra det något har jag inte lyckats, man är fast.
Med tre veckor kvar blir beroendet bara större och större för var dag. Trots att det bara är så kallade försäsongsmatcher ska inte folk kunna tro att an missar något för det. Till och med under en träningsmatch i Arvika mot ett finskt lag blir man en helt annan person för ett par timmar. Nervositeten finns där liksom spänning både på planen och inom sig själv.
Har det stadigt hemma med sambo, arbete och allt annat. Sambon är naturligtvis intresserad hon också och följer med på matcherna, men ibland börjar man ju fundera alltså på hur hon står ut med en. Med blicken stadigt på planen följer man minsta rörelse och ni ska ju inte tro att man reagerar om någon ropar på mig, fokusen är total.
Men varför får man detta beroende då? Alla har vi våra laster, de finns överallt hos varje person som har sin egen. Vad min är kan man liksom inte missa. Nu när Elitserien snart börjar igen plöjer man bokstavligt talat igenom allt vad som händer. Tidningar, hemsidor och sportnyheter granskas i jakten på information om motståndarna, domarna och allt annat som rör denna Elitserie.
Vid tio års ålder hade jag inte en aning om att en idrott där tolv spelare åker runt på en rink och jagar en gummitrissa skulle kunna vara snuskigt beroendeframkallande. Nu femton år senare har jag fortfarande inte kommit fram till hur man tar sig ur detta heller. Faktum är att jag nog inte vill det heller, även om jag har försökt.
En polare sa nu när serien snart är igång igen, ”gôtt dä ska bli å leve normalt igen”. Kan ju inte annat än hålla med honom. Försöker ändå att kolla lite fotboll och se stora mästerskap under sommarhalvåret, men det är ju inte alls samma sak.
Nej tacka vet jag tiden som väntar framför oss.
Till sist
Årets Rookie ser ut att bli en omöjlighet att utse på förhand
Brendl kommer inte upp i 20 mål i vinter
Årets tränare blir Moras Magnus Arwedsson
Tror den där lille finnen i Frölunda vinner poängligan faktiskt
Större chans att han hamnar i ”Boorkens” frysbox
Pöyrälä kan mycket väl bli årets nyförvärv
Det här med försäsong egentligen, betyder det så mycket. Kolla MoDo förra säsongen.
Står hellre och tittar på hockey med tröja på än fotboll med en tjock jacka, mössa och vantar
Skulle även kunna bli Kenta Johansson i HV71.
Om nu inte ”Boorken” hamnar i Brynäs frysbox först.
Undrar vad Micke Renberg får för mottagande i Luleå, eller Luoma i Linköping, eller Ledin i Karlstad, och inte heller glömma Brendl i Mora och Morrison i Örnsköldsvik. Funderar även över Fernholms mottagande i Stockholm och Hynnings mottagande i Luleå
Undrar vad HV71 tänkte när man tog tillbaka Ward
Brommapojkarna vinner inte Allsvenskan, detta år i alla fall
Lintner ville hem till Slovakien, men hamnade i Karlstad. Brister i geografi kanske
Mer hockey i tv, mindre folk i arenorna troligtvis
Insamlingen i Degerfors var imponerande
Weinhandl kan dock utmana Pöyrälä
Saker man egentligen inte bryr sig om. HV71 och sex, Linköping och krogbråk. Är nog bara en nål i en höstack av allt annat.
Men visst är det kul med hockey i tv också
Årets modigaste i Hockeysverige: SVT som sätter in Lehmann. Neeej SVT, varför
Håll ut gott folk, bara tre veckor kvar
// Robban
