Krönika om ingenting alls
Helt sanslöst, helt otroligt, helt ofattbart, fullständigt underbart. Jag kan inte riktigt fatta att hockeysäsongen snart drar igång.
- Leksand? Nej, laget har ingen chans. För många chansvärvningar och för mycket press.
Halleluja! Man kan kalla alla värvningar för chansvärvningar. Om man kallar spelare som Robert Petrovicky, Libor Procházka, Juha Lind, Daniel Nielsen och Ed Belfour för chansvärvningar så kan man lika gärna kalla Per Ledin för chansvärvning för HV:s del. Ingen värvning är garanterad att lyckas.
Och är verkligen Tomas Kempe rätt man? Är det också en chansning?
Juha Lind och Libor Procházka har redan spelat i Sverige och lyckades. Juha Lind snittade 25 poäng under sina tre säsonger för Södertälje, och det i Elitserien. Procházka snittar inte så mycket poäng men beskrivs som en riktigt tung pjäs i försvarspelet.
Robert Petrovicky är en riktig poängmaskin som gjort mycket poäng i sina lag. Han har dessutom plockat en del poäng i världens bästa liga – NHL. Vi får inte glömma att Petrovicky har spelat i Sverige. Han spelade sju matcher för Modo och gjorde fem poäng.
Daniel Nielsen har spelat i danska ligan och för danska landslaget. Han har varit en av Danmarks bästa spelare i den inhemska ligan, och är en av de viktigaste i landslaget. I Herning, hans danska klubb, snittade han en hel del poäng.
Han har på försäsongen gjort bra ifrån sig men är ett oprövat kort. Chansvärvning? Kalla det vad ni vill.
Och så mannen alla talar om – Ed ”The Eagle” Belfour. Antingen blir det flopp eller succé. Ja, självklart. Så är det alltid när en stjärna kommer till en ny klubb. En stjärna blir inte medelmåttig, det handlar antingen om bra eller dålig, succé eller fiasko.
Den senaste säsongen stod han 58 matcher för Florida och hamnade på 90.2 i räddningsprocent. Måste väl ses som okej för de som säger att han är slut... Eller har han blivit slut över sommaren?
Han har vunnit det mesta och hans meritlista är lång. Men han har aldrig tagit upp ett lag till högsta ligan, blir det en ny merit må tro?
Tomas Kempe är också ny. Men det känns mycket bättre med en tränare som kan språket och på så vis blir det lättare att kommunicera. En finne som pratar halvkass engelska är ingen höjdare. Kempe känner även till det svenska spelet mer än vad Jukka gjorde.
Om Kempe får igång Leksands powerplay-spel kan det sluta riktigt roligt.
Och sen får vi inte glömma det viktigaste i lagbygget – stommen som är kvar!
Tanken med krönikan var inte att presentera nyförvärven. Jag hade från början bara tänkt skriva om mina känslor inför den efterlängtade premiären. Men man blir lätt upprörd när en del kommer och kritiserar Leksands lagbygge innan dem ens fått chansen.
Tänk så satans skönt det skulle vara om vi tog steget till Elitserien och kunde sätta alla på plats. Räkna med att jag kommer med en ny krönika då...
Jag tar risken att få massa kritik eftersom jag tror så mycket på Leksand. Men och? Jag skiter i det ni säger om Leksand. Ni kan göra mig riktigt upprörd, men istället för att snacka en massa goja tillbaka så svarar jag lugnt och behärskat. För detta är mitt svar på allt. Mitt svar är helt enkelt; Jag tror på Leksand och alla deras ”chansvärvningar”. Jag tror på Elitserien nästa år.
Hur som helst. Känslorna inför premiären börjar bli överflödiga. Usch så nervös, men jag älskar den där pirriga magkänslan som man får när man är riktigt nervös. Att premiärmatchen dessutom går på TV gör en ännu mer laddad. Det går inte att sluta se fram emot måndag. Jag vill vara där nu, se hjältarna åka in på isen och spela med sina hjärtan. Jag vill se fart, jag vill se mål och jag vill se jävla anamma.
Äh, det var inte så lätt att beskriva känslorna som jag trodde. Det var visst svårare än jag tänkt mig. Men för tusan, ni vet redan hur det känns! Varför ska jag lägga tid på att uttrycka mina känslor då?
Detta kändes som en krönika om ingenting.
Nu räknar vi istället ner till Leksands IF premiär!
