Krönika: Skärpning AIK!
Bevittnade gårdagskvällens derby och det finns ganska mycket att säga om den matchen, mest egentligen i negativ form och här kommer lite tankar om det.
Efter en ganska dålig vecka med AIK ögon sett begav man sig till Hovet igår och tänkte; nu jävlar, nu är det dags för revansch!.
Revansch för förra året, revansch för fotbollslagets usla vecka och framförallt dags att vinna en hockeymatch mot Bajen, trodde man, och vad fel man hade. Det kändes typ från första nedsläpp att detta inte skulle gå. Kristian Gahn tog en onödig utvisning och en stund senare satt 1-0 bakom Danielsson. Tänkte väl att okej, en hockeymatch är lång och det här kommer vända. Men inte. Återigen har AIK förlorat en ishockeymatch mot Hammarby. Bajen, den särklassiga jumbon i tabellen som alla lag tidigare vunnit klart mot. Man har till och med förlorat hemma mot Sundsvall. Detta är oförsvarligt!
Man måste i ett derby vara beredd på att offra sitt liv för att vinna matchen. Det kan inte ha kommit som en överraskning för AIK-spelarna att Bajen skulle komma ut till matchen med en grym inställning. Det gjorde dom redan förra året. Tycker skillnaden var uppenbar. De grön-vita kämpade om varenda puck, varenda millimeter på isen medan våra egna såg ut som man ville vara någon annanstans, som man kände sig tvingade att spela just idag. AIK-spelarna såg ut att tänka: ”Lugn bara det här vinner vi ändå”. Har man inte lärt sig något av förra året? Borde inte två torskar i förra årets derbyn vara tillräcklig tändvätska för att kämpa sig blodiga för vinst? Tydligen inte. Men då undrar i alla fall jag vad som krävs för att så ska vara fallet.
Jag anser att Daniel Broberg misslyckats i sina förberedelser med att få spelarna tillräckligt motiverade inför matchen. Hans uppgift är just det att få spelarna taggade till matcher och visa att man är värd AIK-tröjan man har på sig. Nu känns det mer som att derbymatcher är någon slags social inrättning där man ska tycka synd om Bajen och bjuda dem på poäng. Visa istället att ni är så bra som ni utger er för att vara, i ALLA matcher.
Jag bevittnade också matchen mot Björklöven där ett heltänt AIK krossade motståndarna med 6-2. Men gårdagskvällens match var ju mil ifrån den insatsen. Vad är skillnaden egentligen? Björklöven är ju dessutom ett bättre lag än Hammarby. Igår var AIK dåliga i numerärt underläge, värdelösa i numerärt överläge och helt erbarmligt dåliga i hela matchen. Var fanns den fina inställningen från matchen mot Björklöven? Var fanns skridskoåkningen och farten i anfallsspelet? Och återigen, varför ska det vara så svårt att offra sitt liv för att slå ärkerivalen i en derbymatch? Mats Hedenström satt ett par rader bakom mig igår och jag tänkte fråga honom i andra pausen om det är riktigt att man ska betala 180 spänn för detta elände. Men sedan såg jag hans plågade ansiktsuttryck, så jag lät bli. Men min fundering kvarstår, varför ska publiken betala dyra biljettpengar för att se ett lag som inte kan ge allt i precis ALLA matcher? Jag vet att serien är lång och att man inte ska såga laget efter en skitmatch, men vill vi vara med i toppen måste vi vara där från början, och då måste vi slå de lag som förväntas hamna i botten.
För mig personligen betyder matcherna mot Bajen extra mycket och jag anser/kräver vinst mot dem varje gång, alla fall när alla andra lag slagit dem. Något att tänka på för spelare och ledare är att sluta snacka så mycket om hur bra ni är. Visa det istället på isen. Då först kommer folk att se på hockey igen.
