Krönika: Var är publiken?
Vecka ut och vecka in debatteras hur vi ska få mer publik till Hovet och varje gång någon klagar på spelarmaterialet, så får man höra att det dels är vår uppgift att synas och höras (vara den sjunde spelaren på plan) och dels vår uppgift att dra in pengar genom biljettintäkter. Alla är vi del i AIK. Jag hoppas kunna komma med lite kreativitet kring detta, i egenskap av nykomling på Hovet.
Jag har så länge jag kan minnas varit AIK:are. Men jag har länge varit en passiv supporter - mest hållit mig till text-TV och referat i tidningar. Matcher på TV har man ju alltid sett. Kort och gott - en medgångssupporter. Men under förrförra säsongen väcktes mitt intresse och jag håller fortfarande på att successivt öka mitt engagemang. Förutom att AIK är en del av min person, och aldrig kommer bytas ut, så har jag nu upptäckt den trevliga skara engagerade supportrar som följer hockeyn.
Jag känner inte många AIK:are, men de jag känner, de följer fotbollen. Gemensamt för dem alla är klagomålen på hockeyns som idrott, samt självklart att inte AIK ligger i elitserien. Att gå upp en division kommer betyda enormt mycket för Gnaget, men det skulle det göra för vilken klubb som helst. Men varför gnäller de på hockeyn?
Vanligaste ursäkten att inte gå på matcher.
Tanken på playoff, kval och slutspel får folk att undra varför de ska gå och titta på serielunket. Det betyder ju ändå inget. En förlorad match mot Bajen eller Huddinge glöms ju i samma sekund som Gnaget kvalificerar sig för play-off eller kval. Då är den matchen plötsligt helt ointressant. Vi som supportrar måste göra serielunket attraktivt för våra vänner och lagfränder. För att ändra Svenska Ishockeyförbundet kan vi knappast.
Näst vanligaste ursäkten.
En annan sak som fotbollsgnagarna skyller på är den nonchalanta nivå domarna hållit tidigare, med tröjdragningar, tripping, fula tacklingar med mera utan åtgärd. Detta gör att folk tappat tron på regelsystemet. Nivån har äntligen höjts under de senaste åren med allt hårdare bedömningar. Men sen räcker det med en slarvig domare vid en enda match, så måste man stå och förklara för folk i matchen mot Växjö att det är en engångsföreteelse. Hockey är underhållande numera. Det ska inte se ut så här. -Kom på nästa match, snälla!
En sån domare är dyr för AIK. Han kan betyda hundratals åskådare på en säsong och därmed tiotals tusen i förlorade intäkter. Dessutom är han naturligtvis en fara för spelarna.
Tredje vanligaste ursäkten.
Det är ingen stämning på läktarna. AIK:s klack är för liten och för tyst. En match på Hovet handlar om ishockey. Men det handlar även om att få njuta av en enveten och stark kör som vrider om hjärtat på en och får hjärnan att koka. Utan trumma, utan ledning, utan styrka och naturligtvis utan hjälp från långsidan upplevs klacken svaga och osäkra. Jag uppskattar de som sitter där i match efter match, ingen tvekan om det. Ni ska ha all respekt i världen. Även jag klättrar upp där när jag inte har sonen med mig, men jag saknar stämningen från säsongens första match, den mot Bofors. Wow. Kan vi inte komma tillbaks till det igen?
Jag har hört fler ursäkter, och kan komma på några själv. Men detta är det vanligaste jag stött på. Jag hoppas vi alla kan hjälpa AIK. Jag kommer aldrig lyssna på skeptikerna, för vi ska tillbaks.
