Modo föll med Forsberg i förstakedjan
Det blev inte mycket till uppryckning från Modos sida efter magplasket i Göteborg. Det mesta misstämde för mästarna när de inför en besviken hemmapublik föll mt Linköping med 2-4.
Efter de senaste dagarnas massiva mediabevakning kring Peter Forsbergs comabackplaner var den nog en och annan som hajade till vid åsynen av efternamnet ”Forsberg” i Modos förstakedja. Denna gång handlade det dock om juniornamnen Tobias, som fick hoppa in i sjuke Magnus Wernbloms ställe.
I gengäld återfick Modo äntligen långtidsskadade Per Hållberg, och man hoppades självklart på bättring i Modoleden efter måndagens Frölundaflopp.
Av det blev det dock inte mycket av. Matchen började – minst sagt – trevande från Modos sida. Efter sex minuter ledde Linköping skotten med 8-0, och det dröjde ytterligare en innan vi innan Fransson i LHC-kassen ens fick känna på pucken – i form av en ganska lam fösning från blå.
Det handlade, enkelt uttryckt, inte så mycket om att Modo gjorde allting uselt som om att de inte gjorde någonting bra.
Fantomräddning – och tavla
Att kalla Karols Krizans roll i detta skede av matchen för otacksam vore ett understatement. 10.48 in i perioden svarade slovaken för matchen prestation när han bjöd på en omöjlig räddning vid ett friläge, men det dröjde bara dryga minuten innan Linköping fick retroaktiv utdelning på en riktigt tavla från den arme Karols sida.
Minuter senare, just som Modo börjat bjuda tillbaka och kämpa sig in i matchen, small det igen, och hemmalaget fick alltså finna sig i att gå till pausvila med högst ovälkomna 0-2 i baken.
Man kan fråga sig vad Lückner sa till grabbarna i pausen, men det hjälpte.
I inledningen på mittronden lyckades Modo för första gången i matchen skapa press i anfallszon, spelade som om man hade power play och fick i kraft av detta också ett riktigt sådant, där Per-Åge Skröder reducerade med blott sex sekunder kvar.
Mardröm i repris
Dessvärre, för Modos del, var det här en match som i skrämmande stor utsträckning verkade följa matchen från i måndags. Först 0-1, sedan 0-2, därpå periodpaus, strax efter den 1-2… - och därefter 1-3.
Tony Mårtensson smällde in trissan på sidledspass från Weinhandl, sedan herrarnas kedja under en plågsamt lång stund lekt med Modos fjärdeline efter konstens alla regler.
Tack och lov slutade de målmässiga likheterna mellan matcherna där. Modo höll ställningarna perioden ut – men om det fallit fler mål i rond två kan du vara helt säker på att de skulle ha burit LHC-signatur.
Lönlös Modoforcering
Modo behövde ett mål tidigt i slutronden för att hålla matchen vid liv, och knappt tre minuter hade gått när 2008 års bäste modoit, Andreas Salomonsson, klev fram från ingenstans och frälste publiken med ett ursnyggt skott i Franssons högra kryss.
Därpå följde tolv minuter av intensivt jagande från Modos sida, men när pucken till slut hittade nätmaskorna var det förstås i fel mål. Mitt i modoforceringen stack Linköping upp och utökade till 2-4 via mål köksvägen av Tomas Surovy.
Modo försökte och chansade och tog ut målvakten med två minuter kvar, men åstadkom vare sig någon kvittering eller reducering utan fick finna sig i att inkassera sin andra raka förlust.
Matchfakta
Modo – Linköping 2-4 (0-2, 1-1, 1-1)
Period 1
0-1 (12.23) Tomas Surovy (Mårtensson)
0-2 (14:44) Patric Blomdahl (Gunnarsson, Carlsson)
Period 2
1-2 (03:41) Per-Åge Skröder (Hållberg, Warg) spel fem mot fyra.
1-3 (09:33) Tony Mårtensson (Weinhandl, Håkansson)
Period 3
2-3 03:26) Andreas Salomonsson (Yetman)
2-4 (15:42) Tomas Surovy (Persson)
Skott: 25-32
Utv: 4-8
Domare: Sören Persson
Publik: 6404
