- -
Sundsvall - Huddinge 2-1 (0-0, 2-0, 0-1)
Nej, det går inte. Spelet knyter sig och puckarna går mer och mer motståndets väg ju motigare det blir. Hur kunde det gå så oerhört mycket bättre flera perioder i höstas, men vara så förtvivlat motigt nu?
Det tar 26 sekunder innan vi drar på oss matchens första utvisning och får kämpa en man kort i två svettiga minuter. När Ahnelöv kommit in kommer vi ut i mittzon innan vi trycks hem igen. Efter 3.30 är pucken för första gången i Sundsvalls zon. Sundsvall råkar t o m slå till icing, och nästa nedsläpp blir i sundsvallszon, och det kommer ett inte oävet skott mot Joakim Lundströms kasse. Men strax är spelet tillbaka i huddingezon.
I sjunde minuten är Huddinge tillbaka i Sundsvalls zon och får på ännu ett skott som visslar förbi inte långt alls från den bur vi vill se mål i. Åttonde och nionde minuten och Huddinge börjar prestera mer och mer spel i blåvit zon, kombinationerna börjar fungera bättre och bättre. Enroth åker ut, men vi får en utvisning med oss en bit in i det underläget.
Huddinge kommer in mer och mer i spelet, men pucken studsar konsekvent lite konstigt och är aldrig riktigt med oss. Eller är det vi som är för dåliga vänner med pucken? Och varför det, i så fall? Outgrundliga äro puckarnas vägar.
Sundsvall har uppenbarligen bättre självförtroende och pondus, och det känns som att de får puckarna bättre med sig de stunder de återtar pucken, men mot slutet av perioden börjar det kännas som att Huddinge har presterat snyggast spel och chanser, men det är som förbytt, och ska hela tiden kännas mycket närmare mål de gånger Sundsvall mer och mer oregelbundet får med sig puck och spel tillbaka ner mot Pontus. Skotten slutar 15-3, men det låter värre än det är. Huddinge kom inte lika mycket till faktiska skott på mål de perioder man låg på i sundsvallszon, men små marginaler låg bakom att det blev så.
Andra börjar sedan supertypiskt för senaste delen av denna säsong - Huddinge fortsätter på den inslagna vägen från slutet av första och skapar mest chanser en stund, och så fort Sundsvall sedan väl är i Huddinges zon igen får man kombinationerna och passningarna att stämma alldeles så typiskt rätt, och Niklas Johansson står helt rätt för att raka pucken i tomt mål. Direkt efter målet tar Huddinge hand om spelet igen, och in på sjätte minuten har Huddinge haft klart mest puck och spel i perioden, men Sundsvall gjort 1-0 på en rejäl chans. Huddinge har haft åtminstone fyra, om inte fem. Men det gäller att förvalta chanserna också...
Tendensen förstärks när Sundsvalls första återbesök på bra länge i huddingezon mitt i perioden är hysteriskt nära att resultera, flera gånger om. Och nu behåller Sundsvall greppet och får strax med sig en utvisning. Och plötsligt har vi lika förbaskat en i detta läge närmast orättvis ställning 2-0 till Sundsvall. Nåja, känns kanske orättvis just för stunden, men inte totalt sett till hela matchen, då...
Jahapp, kan vi bita ihop och komma igen trots detta? Ja, intentionerna finns där och båda lagen spelar en likvärdig hockey, men det känns också på ett så typiskt sätt för typen av match att det alltid snäppet lättare blir utvisning för Huddinge än för motståndet. Försöken att ta i lite extra känns med andra ord som att de mycket lättare beivras med utvisningar, medan det redan i övrigt bättre motståndet automatiskt också verkar få ta i lite rejälare.
Huddinge får börja tredje en man mer och biter sig fast skapligt den stunden, men Sundsvall börjar snart ta över det här lika klart som i början av matchen. Huddinge kommer i kontringsvågor då och då, men får symptomatiskt aldrig med sig pucken ordentligt i de avgörande momenten. Sundsvalls effektivitet är desto bättre, och ledningen 2-0 är mer och mer i underkant. Huddinge kan som bäst nå något av "nästan-chanser". Det är bara nästan chanser...
Hoppet tänds lite då och då när ett anfall ser lovande ut, eller som när Anders Danielsson åker ut mitt i perioden, men som vanligt... det stannar vid de där "nästan-chanserna". Klockan passerar kvarten och det börjar kännas så där riktigt tröstlöst hopplöst. Ska vi inte ens kunna få spräcka den där jämra nollan? Med knappt fyra minuter kvar lyfter vi Pontus av banan. Det tar några sekunder så har det hittats en under omständigheterna naturligtvis definitionsmässigt väl petig tvåa på Huddinge. Strax efter bringas också Roger J. ur fattningen och får ett game misconduct. Tröstmålet kommer alldeles för sent. Hade det varit ombytta roller hade väl en kvittering kommit 59.59 och suddenvinst för de kämpande som varit i underläge... Men inte Huddinge, inte...
Första perioden:
00.26 Jimmy Ahnelöv, HIK, 2 min tripping.
09.49 Tommy Enroth, HIK, 2 min boarding.
10.27 Jörgen Nordlöf, SH, 2 min hooking.
Skott: 15-3.
Andra perioden:
02.14 1-0 Niklas Johansson (Mikael Brancalion).
25.44 Fredric Andersson, HIK, 2 min roughing.
25.44 Pontus Wall, SH, 2 min crosschecking.
30.29 Dave Lindarv, HIK, 2 min slashing.
31.19 2-0 Alexander Sundqvist (Jonas Floberg, Niklas Zetterström).
34.26 Nicklas Nilsson, HIK, 2 min holding.
39.14 Fredrik Mannström, SH, 2 min hooking.
Skott: 12-12.
Tredje perioden:
42.27 Jonas Rådlund, HIK, 2 min highsticking.
43.30 Christer Andersson, HIK, 2 min roughing.
43.30 Jonas Floberg, SH, 2 min roughing.
50.44 Anders Danielsson, SH, 2 min tripping.
56.13 Fredric Andersson, HIK, 2 min roughing.
56.54 Roger Jönsson, HIK, game misconduct.
59.03 David Striz, SH, 2 min delaying the game.
59.35 2-1 Tony Lagerström (Oscar Ahlström).
59.35 Team penalty, SH, 2 min abuse + game misconduct.
Skott: 6-12. Totalt: 33-27.
Matchens lirare: Joakim Lundström, SH, Roger Jönsson, HIK.
Domare: Thomas Forsström med linjemännen Erik Åström och Joakim Åström.
Publik: 569.
Matchens tigrar från redaktionen: Roger Jönsson, Tony Lagerström, Marcus Forsberg.
