Gästkrönika: Viljelöst och håglöst
Det är illa när man känner att man kunde spenderat tiden på något bättre sätt än att följa laget som man gillat sedan man var lite.
Jaha tänker man för sig själv minuterarna efter att matchen är slut den här tiden hade man kunnat spendera på att stryka lite kläder eller att städa någon toalett istället för att se skeendet på isen. Jag trodde ju lite i min enfald kanske att det började bli lite bättre spel nu trots allt efter den fina insatsen uppe i Luleå ett ställe där vi av hävd har haft det svårt de senaste säsongerna, men igår syntes ingenting av den moral och kämparglöd som genomsyrade spelet i Luleå. Jag kan fortfarande inte riktigt greppa hur man så kapitalt kan tappa ett spel som man gjort på bara två omgångar. Det fanns verkligen få ljusglimtar igår men att Pelle Prestberg producerar skott matchen igenom är i varje fall fortsatt positivt då han bevisligen har ett sinne för mål. Annars var vi tillbaka i den trall som varit ett välkänt tema genom säsongen som gått att vi har förtvivlat svårt att få ut pucken ur egen zon. Många av de mål vi släppt in hade inte behövt tillkomma om det inte vore för den detaljen. Den gamla klassiska ursäkten att vi har haft många spelare borta kanske funkar ett tag men nu har vi ju fått många av dem tillbaka då känns det än mer konstigt att man inte åtminstone kan prestera ett bättre spel hemma. Jag skapar mig inga illusioner om att det är lätt att möta lag som kämpar för att nå slutspel på något sätt, men nog begär man åtminstone att laget ska ge hemmapubliken något som ger lite valuta för pengarna som man lagt ut på biljetterna.
I periodpauserna står spelare och ledare och är arga och besvikna över insatsen men det ger trots det ingen effekt på spelet. Utan det fortsätter i samma trevande stil på isen man saknar bra lösningar för att komma till tals med ett enkelt och rakt spelande motstånd i SAIK. Igår saknades den grundläggande detaljen i att kunna förändra sitt eget spel för att göra det så svårt som det bara är möjligt för det motstånd man möter. Detta trots att vi har rutin så det räcker och blir över i form av spelare som mött lag som spelat både defensivt, offensivt och mer eller mindre desperat. Det är illa när man tycker att en 1-0 ledning känns hur säker som helst. Det var aldrig någon fara på taket trots att det fanns gått om tid att komma ikapp och även göra fler mål än SAIK. Det är lite enerverande att läsa inför match att Samuelsson pratar om att vi måste kämpa minst lika hårt som motståndet inför matchen mot SAIK och att det är ett bra tillfälle att komma i slutspelsstämmning men under matchens gång är det bara viljelöst och håglöst. På de matcher som är kvar till slutspel så måste vi nå någon form av harmoni och framförallt hitta tillbaks till ett eget spel, om det spel jag med flera supporters såg igår är vad vi kan förvänta oss i ett framtida slutspel så kommer vi inte att bli gamla i slutspelet. Jag hoppas dock att JJ, Wallin, Prestberg, Rhodin och Frögga kan väcka laget för kvalité finns trots att vi just igår döljde den väldigt väl för media och fans.
