Krönika: Säsongssummering 07/08
Året som varit har varit tufft, att byta guldhopp till slutspelshopp och slutligen till elitseriehopp är en lång resa. Denna krönika ska försöka summera ihop vad som gått fel och vad som till slut räddade oss.
Inför säsongen skrev jag en krönika om nycklar för en lyckad säsong, jag följde sedan upp samma krönika med en uppdatering. Nu efter säsongen kan vi till att börja med ta en funderare på just dessa punkter; Målvakterna, Tommy Sjödin och Pavel Brendl. Det många konstaterar är att två av tre punkter inte alls föll väl ut i grundserien. Målvakterna och Tommy Sjödin såg ut som div3-spelare i många matcher, detta är en av de största anledningarna till varför Brynäs slutade tvärsist. En lagkapten som gått över bäst-före-datum, som till råga på detta spelade allt för många sekunder per match.
Ett lag utan en lagkapten som kan styra och ställa är ett lag utan en ledare på isen, om lagkapten helt plötsligt är bland dem sämre i laget kan inte denne begära att övriga laget ska höja sig. Sjödin spelade en säsong för mycket, det vet vi alla nu i efterhand. Men det visste vi inte innan säsongen hade börjat, han hade en suverän säsong dessförinnan – så det var absolut inte ett misstag att låta honom testa även denna säsong. Felet låg i att ingen vågade bänka eller peta ner vår ärade kapten till tredjefemman, trots att det var tydligt att han inte hängde med längre.
Östblom ska ha all ära i att han vågade kritisera och bänka Sjödin, det var helt enkelt det enda rätta att göra. Det är väldigt ovanligt att en tränare tar beslutet att bänka sin lagkapten, kaptenen är oftast skyddad av sitt C på bröstet från dessa konsekvenser. När sedan en kapten tappar tempot och spelet så står han trots det kvar på isen varje match, övriga spelare hade i en sådan situation inte spelat allt för mycket. Tyvärr var Sjödin inte tillräckligt bra för att spela i förstafemman match efter match, men hans kaptensroll höll honom kvar där trots det.
Sjödin var alltså en bromskloss som hindrade övriga spelare från att ta ett större ansvar och få mer speltid. T.ex. en spelare som Andersén borde helt klart ha fått mer speltid än han fick.
Målvakterna då? Det är ganska simpelt, vi lyckades ställa upp säsongen med två reservmålvakter, vi saknade en ordinarie burväktare. Varken Korhonen eller Sperrle lyckades göra sig ett namn under denna säsong, Korhonen lyckades redan i tredje matchen för säsongen mot SSK att börja tappa in enkla puckar, och så rullade det på genom grundserien. Allt för sällan visade någon av dessa två herrar ett lugn, båda två tappade puckar till höger och vänster och gjorde därmed försvarsspelet omöjligt för resten av laget.
Det var för övrigt just försvarsspelet som gjorde störst skada. Det har under säsongen varit en hönsgård i egen zon, Brynäs har helt saknat ett organiserat försvarsspel i spel fem mot fem. Det är lite lustigt, för i spel med färre spelare på isen spelade vi riktigt bra. Vårt boxplay har varit strålande, men när vi fick en till gubbe att jobba med då sprack de, då verkar alla helt tappa uppfattning om sin roll på isen. Just detta har även spelare talat öppet om, spelsystemet har varit ett frågetecken även för spelarna. Alltså måste tränarna i Boork och Östblom ta på sig ansvaret för detta, självklart måste det vara väldigt tydligt i vad som förväntas av var och en. Bristande ledarskap från Östblom kan självklart vara en förklaring under hans period, och likaså att Boork valde att spela en mer offensiv taktik denna säsong än föregående.
Självklart spelade målvakternas osäkerhet en stor roll i varför vi spelade så dåligt i egen zon, det fanns inget utrymme för minsta fel, eftersom det troligen skulle resulterar i ett riktigt farligt läge eller mål. Just för att man inta vågade göra misstag, vågade heller ingen stå upp och vissa vägen, därav blev misstagen enormt många och målen trillade in på löpande band.
Boorks rotation gjorde även sitt, vi hade börjat säsongen kanon och slagit finallaget Linköping med 9-1 redan i andra omgången. I och med detta fick Boork storhetsvansinne och började experimentera redan i tredje omgången mot redan nämnda SSK. Boork valde att ställa över spelare som i de två inledande matcherna dominerat och uppvisat fin form, detta blev starten på en lång jobbig formsvacka som vägrade ge med sig. Just denna formsvacka sänkte lagets självförtroende, och denna period kan ha varit den mest centrala punkten i varför vi hamnade sist i elitserien.
Det fanns även ett flertal till orsaker som var och en spelade sin roll i att vi slutade sist i elitserien denna säsong, bland dessa kan följande nämnas; Bristande vilja, saknaden av en spelfördelande center i förstafemma, dåligt styrspel, för mycket sökande efter Brendl i powerplay och även dessa avgörande minuter vi spelat i boxplay, i snitt var Brynäs utvisat nästan 21 min per match – det är självklart inte en acceptabel nivå att ligga på. Detta har gjort att vi allt för ofta jobbat i motvind.
Det som tillslut blev vår räddning och gjorde att vi stannar kvar i elitserien ytterliggare minst ett år till var Jacob Markström och Pavel Brendl.
Markström kom in i truppen när det enbart var ett fåtal matcher kvar av grundserien. Han lyckades inte rädda oss från kvalserien, men när vi väl spelade där var han den största enskilda orsaken till att vi fortfarande kan kalla oss en elitserieklubb.
Markström storspelade under kvalserien och var garanterat kvalseriens bästa målvakt. Målvakter som Belfour och Hurme - välkända toppmålvakter – fick se sig slagna av en blott 18-åring från Gävle. Markström blev vår ängel som uppenbarade sig från himmeln, för det är vi evigt tacksamma.
Pavel Brendl, vad kan man säga? Wow! Han ser så otroligt lat ut och hans favorit mål är dem där han slipper jobba allt för hårt – men ändå dominerar han så stort. Han sätter nytt kvalserierekord, han är i toppen av poängligan för andra säsongen i följd – och detta i två bottengäng. Pavel Brendl är nog elitseriens bästa spelare, inte den viktigaste eller klokaste, utan den bästa. Han öser in poäng trots att han byter lag som andra byter strumpor, Brendl har på 108 elitseriematcher gjort 112 poäng! Fantastiska siffror.
Inför kvalserien varnade jag för att Brendl stundtals skulle få lekstuga, oj så rätt jag hade. Han vinner kvalseriens poängliga i överlägsen stil och man kan inte sluta imponeras av den här mannen. Helt klart en lyckad värvning från Sundlöv och Boorkens sida.
Brendl var väldigt viktig för Brynäs del den gångna säsongen, han öser in poäng och hjälper nästan helt ensam – tillsammans med Markström - klubben kvar i elitserien. Utan Markström och Brendl hade vi spelat i allsvenskan nästa säsong, vi hade aldrig klarat av kvalserien utan dessa två fantastiska hockeyspelare. Tack Brendl och tack Markström!
