Färjestad går en ljus framtid till mötes
Ettan kom, tvåan kom, trean kom, fyran kom, femman kom, sexan kom, sjuan kommer så småningom? Givetvis är det nyförvärv vi snackar om när vi återskapar denna gamla barnaramsa. Sju nyförvärv, varav en är tränare, som redan ger laget en förutsättning som är en helt annan än jämfört med samma tid ifjol.
Nu när det mesta av besvikelsen från semifinalförlusten har lagt sig och man blickar tillbaks på säsongen som gått så känner man trots allt en otrolig stolthet över vad laget preseterade säsongen 07/08, inte minst när man tänker på förutsättningarna.
Backsidan måste nog varit den klenaste under hela 2000-talet och ett målvaktspar som för tankarna tillbaks till säsongen 00/01. Kanske inte skicklighetsmässigt, men defenitivt rutinmässigt.
Dock visade såväl Christopher Heino-Lindberg som Jonas Gustavsson att de båda är två målvakter som kan bli två framtida landslagsmän, om de bara får hålla sig skadefria. För tyvärr spoilerades Färjestads chanser avsevärt när tänkte förstemålvakten Heino-Lindberg ådrog sig en ljumskskada.
Givetvis faller tanken in; "Hur skulle säsongen slutat om Heino fått vara skadefri hela året?"
Men å andra sidan, hur hade då istället Jonas Gustavssons utveckling sett ut?
Det heter väl, "inget ont som inte har något gott med sig".
Young Guns
När vi ändå är inne på utveckling; under den gångna säsongen finns det en man som verkligen blommat ut i år, Mikael Johansson!
Vilken magi, spelfiness och enorm skicklighet den mannen besitter.
Stannar "Micke" alla de tre kontraktsåren kommer en ny, blivande storstjärna födas.
Man får inte glömma bort tre andra killar som också visat att de är framtismän;
Per Åslund, som jag själv har varit väldigt kritisk mot tidigare, visade att han har en riktigt hög högstanivå. Skall bli kul att följa denna grabbens utveckling de kommande åren.
Martin Johansson, OJ vilket slutspel han gör! Det var en fröjd för ögat att se Martins frenetiska spelstil när han mer eller mindre satte skräck i motståndarbackarna med sitt fräna och hårda spel.
Och sist men inte minst;
Fabian Brunnström, att gå från division 1 till elitserien är ett stort steg, att dessutom gå in och dominera som denna herren gjorde är nästintill makalöst. Alla hade stora förhoppningar på skånepågen, men hade verkligen någon i sin vildaste fantasi trott att Brunnström skulle göra en såpass bra förstasäsong?
NHL eller ES?
Skulle #96 försvinna till NHL känns det som om Brunnström skulle kasta bort chansen att faktiskt vara rejält förberedd för att ta en plats "over there". Ytterligare en säsong i Elitserien skulle vara enorm välbehövligt men man förstår verkligen hur det kliar i fingrarna på "Fabbe", att försöka slå sig in och ta en ordinarie plats i världens bästa hockeyliga och dessutom få en lön de flesta av jordens befolkning bara kan ha i sina drömmar är sannerligen frestande.
Men för att tänka logiskt, hur såg Brunnströms slutspel ut? Det spelet skulle aldrig hålla i NHL, tyvärr.
Stannar Brunnström nästa säsong ser laget riktigt bra ut, skulle dessutom Kenny Jönsson ansluta kommer backuppsättningen se löjligt bra ut.
Hittils har Thomas "Kocken" Rundqvist fått en flygande start på sitt nya jobb;
* En tränare vars hjärta har ett Färjestadsemblem inristat.
* En finsk poängkung från blålinjen.
* En tjeckisk "mini-me" av Frögren som dessutom kan göra poäng.
* En norsk stortalang med bra fysik, bra händer och som även kan producera.
* En norsk energispelare som förmodligen blir Kåbergs nya "flickvän".
* En kanadensisk fysisk forward med bra målsinne och som dessutom spelar med ett hjärta större än Globen.
Lägg där till att en renodlad målskytt, en riktigt bra produktiv klassforward samt en ruskigt grym målvakt är på ingång och nästa säsong ser väldigt spännande ut.
Det krävs att upprepas;
Skulle dessutom Kenny Jönsson välja Färjestad trots allt, kommer det förmodligen vara en av de bästa backuppsättningarna genom klubbens historia. Dessutom skulle vi förmodligen få se en Jörgen Jönsson som är mer taggad än aldrig förr.
När vi ändå är inne på området backar måste jag påpeka att Färjestad verkligen saknade Andre Lakos i semifinalerna mot Linköping. En spelare som verkligen var gjord för slutspelshockeyns tuffa tag och fula knep. En hel Andre Lakos kunde nog medfört en hel del spänning i semifinalerna mot LHC, men hade det räckt för att gå till final? - Njaaa, det är ytterst tveksamt.
Lakos växte dock ju längre säsongen led och var i slutskedet faktiskt en av de bästa backarna i laget.
Någon som gjorde precis tvärtom var Richard Lintner som inledde de tio första matcherna strålande och gjorde poäng på poäng, sen hände något. För att var mer exakt, en hjärnskakning efter en ful armbåge av Brynäs-junioren Emil Sandin.
Lintner återhämtade sig, men blev sig aldrig lik. Det är just de inledande matcherna jag kommer minnas av denne slovak.
Nu är det dags att blicka framåt
En riktigt hård sommarträning, bra harmoni mellan spelare och dessutom ett jävla anamma inom organisationen skulle nog få hela Karlstad att koka. Det kommer att räcka till en finalplats, väl där har Färjestad en enda sak som kommer spela in som tungan på vågen;
Mannen, myten, legenden - Per-Erik "Perra" Johnsson.
Med sitt enorma engagemang, sin supersköna ledarstil och sitt lugna arbetssätt kommer denna mannen att leda Färjestad till ytterligare ett SM-Guld.
